Änligen hemma igen

Först och främst vill jag börja att tacka Tulle som är Annettes kompis som har hjälpt mig göra om min bloggs utseende. TUSEN TACK TULLE, DET BLEV JÄTTE FINT!!!!
Och sen vill jag bara säga:

Ohhhh gud vad skönt att få komma hem igen. Hej förresten jag kanske ska börja med och säga!!
Men jag är bara så glad för att få komma hem igen. Jag hade nog inte pallat en dag till på sjukhuset. Varför kan man då fråga sig? ....stor suck. För att jag är så jäkla sönderstucken i armar och händer. Det började igår eftermiddag om att det inte kunde hitta någon bra åder att sticka i. Cicci provade att sticka i höger armen och det gjorde ont och sen funkade det inte ändå.
Jag skulle få vila lite så skulle de prova igen lite senare. Efter en halvtimme kom en Johan som skulle prova....och han hittade en åder i höger handen. För att få fram den ordentligt så slog han på den men den ville ändå inte riktigt komma fram så då fyllde han en blå plaskhandske med hett vatten och la på för att få fram ådern...och efter en stund så blev den tydligare. Han stack in nålen och det gjorde jävligt ont. Hade lust att klappa till honom ordentligt efter den behandlingen men jag höll emot....det var nog tur för honom att han var snygg annars hade han nog åkt på en riktig smäll på käften alltså efter den tortyren.

Hur som helst så kunde de ialla fall spruta in antibiotika i den infarten tack och lov.
Igår kväll kom även Per förbi för att hämta deras dator som jag hade fått låna och då hade han tidigare på dagen läst att jag varit ledsen över att jag inte ätit sushi tidigare på dagen så hande köpt med sig detta till mig. TUSEN TACK PER!!! Jag åt det istället för nattmackan och det var hur gått som helst även om nu sojan sved som sjutton i halsen....men vad gjorde det???
INGENTING!!!! Jag bet ihop ändå för det var så gott!! Mmmmmmm
Just Linn var också förbi på besök igår kväll efter gympatävlingen och det blev jag glad för.

Sen efter 12 när nattsköterskan Gabriella kom så och ge mig mer antibiotika så funkade inte infarten jag hade i högerhanden. Det gjorde skit ont och det gick inte att spruta in....då började det bli jäkligt jobbigt för då skulle hon försöka hitta nytt ställe uppe vid armvecket. Hon försökte sticka mig och det gjorde jätte ont det också, så jag börjar gråta....och jag gråter nu när jag skriver om detta för det var inge roligt och det gjorde skitont och då måste försöka hitta ett ställe och jag ju inga ställen kvar att sticka på. Alla ställen du försöker på gör ju så himla ont nu.
Jag är en härdad person eftersom jag varit blodgivare sedan jag var 18 år. Men nu började jag tycka att detta var pest, pina och senapsgas.

Gabriella lät mig ligga för att ta igen mig en stund på nästa pers, och jag låg och grät i sängen och bara ville hem. Sen kom en sköterska till in på rummet för att hjälpa Gabriella med att fixa en säng och då pratade dom med mig och då sa den sköterskan att hon kunde prova att sticka mig för hon hade jobbat flera år på barnakuten och var van med små ådror. Så hon hittade en åder i vänster hand som hon sen stack mig i.....Det gjorde ont men funkade ialla fall. Puhhhhh TACK GODE GUD FÖR DET!!!....(Djup suck) Så jag fick ialla fall det jag skulla ha insprutat där.
Sen sov jag som en stock hela natten och blev tom väckt för första gången på sjukan för att de skulle....gissa vad???? Jo, spruta in ny antibiotika mm och sen eftersom de inte ville förstöra den här infarten så ville de inte ta blodprov i den så då måste de STICKA IGEN. Neeeej jag går inte med på det. Hade jag något val tror ni????? Nix, jag bara gråter när jag tänker på det igen för det gör ju så jävla ont. Skit vad mina tårar rinner nu när jag skriver om detta och näsan snorar igen.

Dom sa det att det är bra att jag vissar vad jag känner nu. De sa att de har tyckt att jag kämpat så bra, hela tiden var glad och possetiv och kommit med många roliga kommentarer och roliga lösningar till folk. Jag undrar om de då bla syftade på när min rumskompis sa att hon var orolig att åka hem med alla sina "påsar" och sova för hennes sambo rör sig så mycket i sängen när han sover....jag sa att det kan väl inte var något problem han får väl sova på soffan i fortsättning. Det skrattade sköterska gott åt....sen har jag väl slängt ur mig en och annan kommentar kan jag tro.
Hur som helst så tyckte det var bra att jag nu blev ledsen och talade om för dem att jag fått nog och att jag inte tyckte om dem längre. (Fast självklart tycker jag om dem alla) eftersom de varit helt fantastiska ändå och de gör ju detta bara för att jag ska må bra.

Det slutade med ialla fall att jag blev stucken igen.....synd att vi vid det tillfället inte visste att jag skulle ha fått åka hem för då hade de kunnat tagit blodprovet i infarten som jag hade. Men det gjorde ju inte det för att förstöra den. Ja ja ja, nu är det klart ialla fall för den här gången.

Sen fick jag frukost och efter frukosten så fick jag beskedet att jag skulle få åka hem idag. Guuuud vad skönt. Jag ringde till Josse och vi bestämde att hon skulle hämta mig halv ett.
Jag gick och tog mig en dusch och sen när jag torkade mig i håret så märkte jag att det var mycket hår som lossnade....jahopp, då har det också nu börjat. Men det var ju ändå väntat så det kändes inte så konstigt....nästan mer narturligt. Så när jag hade klätt på mig vanliga kläder och gått tillbaka till min säng så passade jag på att på en gång ringa till Inga-Lills Perukmakeri för att beställa en ny tid för hämtning av peruken och det blev på torsdag kl 14.00.

Innan jag fick åka hem så var de tvugna att ta bort infarten som de hade kämpat med så mycket att få in och då kunde jag inte titta för jag hade ju fått nog. Sen checkade jag ut från sös och sa hej då till de flesta och tackade dem för deras underbara bemötande. Sen åkte jag, Josse och Clara till Skogås centrum för att jag behövde handla Kåvepenin på apoteket som jag ska äta i en veckas tid för halsflussen och sen beställde jag en sushi till middagen ikväll och så var vi inne på ica och handlade. Sen åkte vi till pizzeria American och där jag köpte jag en pizza till mig och Josse som tack. Ni som läser detta och känner Josse glömmer väl inte att hon fyller 40 år imorgon.

Jaha, detta är allt för idag. Ikväll så ska jag på styrelsemöte i föreningen och då lämnas telefonen hemma :-).

Massor med kramar till er alla!!!!

Annelie