Hej hopp!
Då var jag tillbaka igen och nu har jag fått ett nytt bröst. Det började med att jag den 12 december skulle vara inne på KS i Solna kl 13.00 för att göra en kontraströntgen. Josse, Linn och lilla Jack följde med mig till sjukan. Jag bjöd på fika som tack för skjutsen.
Vill även säga att förra veckan så hade jag 38 graders feber och var jätte orolig över att jag inte skulle bli frisk så de skulle vara tvugna att skjuta på operationen. Men jag hade tur och hann bli frisk.
När jag sen kom till röntgenavdelningen fick jag klä av mig på överkroppen för att sen lägga mig på britsen. Sen skulle jag få en kanyl i armen som de skulle kunna spruta in kontrastet i, och då började problemen :-(.
Den första sjuksköterskan försökte 3 gånger sätta in en kanyl utan att lyckas för de fick ingen "retur". Då skulle hennes kollega prova. Han provade också 3 gånger innan han gav upp. Då fick de ringa efter någon på narkosen för de var bra på sånt här. Efter ca 10 min så kom det en tjej och då skulle hon försöka. Hon klarade det på 3:e besöket och då på handen. De vill egentligen inte sätta den där för att man har så tunn hud och så ska de spruta in kontrastet med en sådan fart. Men de tänkte att de provar. Så efter 9 stick så satt ialla fall kanylen nu på ovansidan av handen.
Japp, då var det dags att köra igång med röntgen. Då säger den första sjuksköterskan att om jag känner att det gör det minsta ont i handen när de sprutar in kontrastet så måste jag säga till på en gång. För detta innebär att kärlet har spruckit. Hon känns det....Blir man rädd då eller????. Jag vart skit nervös, men tack och lov så gick det bra och jag kände hur varm jag blev i hela kroppen när du sprutade in kontrastet och det kändes som om man kissade på sig. Men den här gången visste jag ju att jag inte gjort det eftersom jag varit med om denna upplevelse tidigare.
Sen lät de kanylen sitta kvar i handen eftersom jag är så svårstucken så den kan vara bra att ha kvar. Sen kom en läkare som hade tittat på röntgen bilderna. De skulle titta vad jag hade mina kär i magen. Sen började han rita ut dessa med en penna på min mage. När jag var klar fick jag klä på mig för att sen gå upp till avd E13 där jag skulle vårdas.
Där tog min läkare Ann-Charlotte emot mig. Jag fick komma in på ett undersökningsrum där hon frågade hur jag mådde mm. Sen tittade hon på vart de hade ritat ut kärlen. Sen började hon att rita ännu mer på min överkropp. Hela min mage och bröst var målat med olika streck och tecken överallt. Såg verkligen jätte kul ut. Sen sa hon att vi ses efter operationen. Jag fick en säng tilldelad till mig i ett 4 bädds rum. Sen kom det sjuksköterskor som skulle ge mig identitetsband och så skulle de ta blodprov igen på kvällen....och hur gick det då??? Jo, åt helvete. De lyckades förstås inte så det blev att tillkalla narkosen igen som den här gången lyckades på 2:a försöket. Hua, jag har ingen aninng om hur många gånger dom stack mig första dagen. Sen har jag blåmärken därefter också.
På eftermiddagen / kvällen kom en läkare som heter Martin in till mig. Han sa att han skulle vara med och operera mig. Han ville kolla på den underbara teckningen som var målad på min mage så han kunde få en känsla för vad som skulle ske på operationsdagen.
Senare på kvällen fick jag ett eget rum tilldelat till mig. Innan jag fick gå och lägga mig så fick jag duscha och tvätta mig men en specialtvål. Sen var det natti natti.
På luciamorgonen så blev jag väckt 05,30. Jag hade inte sovit så bra den här natten. Man var väl lite pirrig. Då var det bra att ta sig till duschen igen och tvätta sig med specialtvålen och byta om till en operationsskjorta. Sen fick jag ta lite mediciner och fick en spruta i låret tror jag. När allt detta var klart blev jag uppkörd till operationen där det var massor med sjuksköterskor. Tack och lov så hade jag ju kanylen kvar i handen och där började dom spruta in narkosmedlet. Hon sa säg till när du börjar känna dig lite yr....Det tog några sekunder och när jag sa nu så sa de god natt och sen minns jag inget mer förrän jag är på uppvaket. Dom tog fett och hud från min mage och byggde nu ett helt nytt bröst. Tänk bara på hur de kan göra. Det är helt fantastiskt. Operationen tog totalt 8 timmar.
Från att jag låg på uppvaket så började de ha koll på det nya bröstet. Varje timme de första 3 dygnen så skulle de kolla så att det var flöde genom det nya kärlet och att bröstet var varmt mm. Ca kl 20,00 på kvällen låg jag på mitt rum igen på avd E13 rum A. Nattsjuksköterskan Christine satt i mitt förrum hela första natten för att hålla koll på mig och väcka mig varje timme för undersökning vilket var lite jobbigt. Första natten fick jag syrgas igenom näsan. Jag kommer inte ihåg varför. Men den maskinen bubblade hela tiden vet jag :-). Sen hade jag 3 st dränage, kateter och kanyler i bägge fötterna.
På onsdag morgon var jag hungrig och åt ordentlig frukost och även bra med lunch. När klockan sen slog 13 så kom Tess på besök. Det är en gammal gymnast till mig som jag inte hade träffat på nästan 3 år. Det var så himla kul att träffa henne så jag kände att jag fick tårar i ögonen. Sen kom även Sonja på besök på sin lunch. Jätte kul att få pratat med lite folk man känner när man ligger ensam på sitt rum. Nu var jag ju inte så mycket ensam på så sätt eftersom det var undersökningar hela tiden. Vid 14 tiden kom min mamma på besök. Hon stannade i ett par timmar. Alla som kom fick se det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Det roliga med det hela är att några veckor innan operationen så var jag en vecka i Eypten med min bror och då solade jag förstås. Så jag hade ju en brun mage vid operationen. Eftersom du har gjort ett nytt bröst av magen så har jag nu ett vitt bröst och ett fint brunt och solbränt bröst.
Senare på eftermiddagen så började jag känna mig lite varm och febrig och när det var undersökning så sa jag det och då tog dom febern på mig. Då hade jag lite över 38 grader. De avvaktade lite då för att se vad som ske med den om den skulle gå ner eller stiga. Tyvärr gick den åt fel håll. Så de kontaktade jourhavande läkare som sa att de måste ta en odling och sen ge mig antibiotika och alvedon. Då var det dags för massa stick igen och det lyckades dom ju inte med förstås. Så de fick tillkalla narkosen igen. Det kom en tjej och som heller inte lyckades ta blodprov samt att alla mina kanyler jag hade i kroppen hade slutat att fungera. Ända chansen var att ev sätta en kanyl i halsen...NEJ TACK!!!. De ringde läkare och kollade om de ev kunde avvakta med odlingen för det kunde ju vara så att febern ev kom från katetern. Det är ganska vanligt att man får infektion av den. Så tack och lov så slapp jag lämna blod...men jag fick fler blåmärken istället :-).
Vid 6 tiden på torsdag morgon så tog de feber igen på mig och då hade jag 40 graders feber...ingen hit!!! Mer antibiotika och alvedon....sen började jag svettas och all feber gick ur kroppen....Det är verkligen ingen hit att vara så sjuk och inte få sova när de måste kolla en varje timme. Man blir bra sliten och liten. Skit vad man tycker synd om sig själv då. Sen fick jag inga fler febertoppar men jag åt ju även alvedon stup i kvarten. På torsdagen hade jag inga besök och det var nog ganska skönt eftersom jag inte mådde så bra. Med tanke på att jag inte mådde bra så hade jag tappat aptiten....ville inte äta något. Inte ens glass när de erbjöd detta. Då är man sjuk!
Från torsdag kväll så skulle kontrollerna ske varannan timme i ett dygn istället. Vilket är skönt men det är fortfarande ofta.På torsdags dagen visade det sig att jag hade för lite salt i kroppen så på natten till fredagen fick jag dropp och så var jag tvungen att äta salta pinnar. Jag tror det var på fredagen som de tog bort 2 st av dränen så jag bara hade ett kvar samt att de tog bort katetern. Så det var jag tvungen att börja gå på toa själv.
På dagen kom mamma och pappa på besök. De stannade nästan ett par timmar. Eftersom jag mådde bättre igen så var det kul och skönt med besök. På kvällen kom Linn, min moster och mina kusiner Jennica och Sofie på besök. Det var jätte kul att få träffa dem. Det som var jobbigt med dem var att de pratade bara om massa roliga saker så man skrattade och då gjorde det så jäkla ont i operationsärren på magen....Tänk att de ska hålla på när jag sa att det är skrattförbud i rummet, hahahahaha :-). De var kvar i ett par timmar. Sjuksköterskorna sa att eftersom jag ännu inte gjort det stora på toan så skulle jag få katrinplommon juice till frukosten som jag skulle börja med att dricka innan jag åt det andra. Detta för att få igång magen.
Lördag morgon så serverades bl a juicen. Jag är inte så förtjust i katrinplommon så jag undrade hur detta skulle gå. Men det var faktiskt jätte söt och god. Så jag drack på. Till slut så kände jag att jag börjar må illa. Sen började jag spy som bara den och det gjorde ju då förstås jätte ont i ärren på magen när man hulkar sig. Ingen hit! Det slutade med att jag inte åt någon frukost alls den dagen. Till lunch blev fick jag soppa och det var gott och det var det ända jag ville ha. När läkaren gick ronden på morgonen så sa han att jag skulle få åka hem på måndagen. Jätte skönt tänkte jag. Efter lunchen ringde min käre bror som skulle komma på besök. Han ringde från huvudentren och frågade hur han skulle gå. Vi fick inte ihop det och jag tänkte hur jäkla svårt kan det vara. Sen bröts samtalet. Efter ca 5 min så ringde han igen och sa att jag inte låg där. Jo, det gör jag. Näe, de säger att du inte ligger på SÖS. Näe, det är klart för jag ligger på KS. Då orkade han inte komma. Är han vimsig eller är han?? Hahahaha. På kvällen kom i alla fall Patrik och Charlotta på besök. Det var jätte skönt att få träffa dem. Jag hinner tyvärr inte träffa dem så ofta och det gör ont i hjärtat :-(.
På söndagen hade jag fått tillbaka aptiten och sedan fredagen hade jag varit sugen på sushi. Så när min syster skulle komma på besök så sa jag att jag inte vill ha massa godis utan jag vill ha sushi. På förmiddagen så fick jag för första gången sedan måndagen duscha. Vilken känsla!!! Helt underbart. Man blir som en ny människa igen och man känner sig piggare. Precis när jag är tillbaka till rummet från duschen så kommer arbetskamraten Ingela på besök. Hon är så jäkla rolig så det blev mycket prat och en del skratt som jag försökte dämpa för att inte få för ont i magen. Sen kom även min syster med sushin. Så vi 3 satt och pratade och sen kom även min svåger Niklas förbi en stund. När de sen hade gått så åt jag suschin....och jag bara njöt för varje bit. Guuuud vad gott det var!! Helt underbart. Sen var det lungt resten av söndagen.
På måndag åt jag bra frukost och jag hade ställt in mig på att få åka hem. På ronden kom läkaren Martin och frågade hur jag mådde. Han kolla då dränet som jag fortfarande hade kvar i magen. Oj, det har ju kommit ganska mycket sårvätska sista dygnet. Nix, du får inte åka hem. Du får bli kvar ett dygn till...suck och boring! På kvällen så kom Annette på besök. Hon hade haft lite dåligt samvete över att hon inte hinnit tidigare. Det var kul och vi pratade en massa. Vill ändå säga att det är bra att sjukan har koll på en och inte skickar hem en för tidigt. Det som var posetivt med att jag var tvungen att stanna kvar en natt till var att då fick jag träffa nattsjuksköterskan Christine igen. Hon var glad att jag var kvar så hon fick kolla på bröstet igen. Hon tyckte det var så himla fint. Sen innan hon gick av passet igen på tisdag morgon bad hon om att få se det igen. KUL!!! Då vet man att det verkligen har blivit bra. Efter frukosten på tisdagen så drog dom ut det sista dränet. Jag kan säga att det är inge skönt när de gör detta. Usch!!! Sen fick jag vila lite och kl 10,10 kom sjuktransporten och hämtade mig. Så efter 10,30 tisdagen den 20 december var jag hemma igen. Skönt!!!
På eftermiddagen kom brosan hit och hämtade mig och körde mig och Linn till centrum så jag kunde handla lite och hämta ut massor med mediciner på Apotket. Sen tog vi en fika! Tack för hjälpen brosan!!!
Nu i skrivandets stund så mår jag bra efter omständigheterna. Har lite ont i operationsärret till och från men jag äter alvedon mot det. Summa sumarum är att jag är jätte jätte nöjd med det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Om ca 6 mån tror jag så ska jag få en bröstvårta samt så tror jag att de kommer att lyfta det andra bröstet lite.
God jul och gott nytt år önskar jag er alla!!!!
Kram
torsdag 22 december 2011
söndag 6 november 2011
Det drar ihop sig
Hejsan!
Då var man tillbaka igen. Trodde att jag skulle ha skrivit tidigare men tiden bara går och det är mycket som vanligt.
Det har varit många läkarbesök sista tiden. Jag har gått igenom hjärt och lungröntgen, mamografi och ultraljud, skelettröntgen och många blodprov och än så länge ser det bara bra ut.
Jag har ju haft liet problem med blödningar som jag sagt tidigare och jag besökte Sabbatsberg och de gjorde en undersökning och de såg inget konstigt då som polyper mm. Hon såg att nästa mens var på gång och om det inte blev bra med denna så skulle jag höra av mig. Några dagar senare så kom den och efter 2,5 vecka och den inte slutat ringde jag Sabb igen och fick en ny tid några dagar senare och då hade ju givitvis mensen slutat som hade hållt på i precis i 3 veckor. Det blev bestämt att jag 2 dagar (torsdag) att göra en operation så de fick gå in och titta med kamera och försöka komma förbi den tjocka slemhinnan. Jag frågade då om de ändå skulle in och grotta om de kunde ta stelerisera mig samtidigt. Men den läkare som skulle operera mig kunde inte denna typ av operation. Så det var ju synd.
2 dagar senare var jag då tillbaka på Sabb för att operera mig. Jag älskar verkligen att bli sövd och så vaknar man så där skönt trött så att man bara somnar om igen. Operationen gick bra och de hittade inga polyper men de tog lite tester och dessa skulle jag få svar på en vecka senare.
Veckan senare så visade sig att allt såg bra ut. Frågan var då bara hur ska vi göra för att jag ska ha så många blödningar????? Hormonspiral var det ena och egentligen det bästa alternativet tyckte min läkare Katarina på Sabb...men frågan är om jag får ha en sådan efter cancern??? Jag skulle kolla upp. Ringde Kersti på Sös som skulle undersöka med min läkare Anna. Svaret var NEJ! Jag får inte ha någon hormonspiral. Nähä...ringde tillbaka till Sabb igen för att meddela detta. Då finns det bara ett alt kvar och det är att plocka bort allt. Ok, och det är ok tycker jag. Men frågar är ju när jag ska hinna med att göra detta???? Innan blir det ju inte utan då får det bli efter och då är det ev i vår så allt annat har hunnit läka efter den stora operationen. Men då får jag stå ut med mina långa blödningar istället. Jag lovade Katarina att jag skulle återkomma med besked efter att jag pratat med SÖS igen. Kersti tyckte synd om mig och hon sa att bästa alternativet är kanske om man kunde slå 2 flugor i en smäll om det gick och om jag själv gick med på det om det funkar och det är att göra detta samtidigt som man gör bröstoperationen.
Jag sa att jag kommer väl ha så jäkla ont ändå och kommer få morfin mot detta så då spelar det väl ingen roll om jag har ont där också. Annars skulle jag operera mig i december och vara sjukskriven i 6-7 veckor och sen jobba lite för att sen operera mig igen och då vara sjukskriven 4-5 veckor igen. Vet inte om det känns som en hit. Kersti skulle undersöka och återkomma till mig i veckan som kommer. Så vi får väl se vad som händer. Herre gud vad man får gå igenom egentligen. Tur att man har ganska starkt psyke annars hade jag väl däckat ordentligt. Nu skrattar jag mest åt eländet, känns att det är det bästa alternativet. Jag kan bara säga att jag ska fira när all den här skiten är över.
I tisdags så bokade jag en resa till Egypten för mig och brosan. Vi åker den 15 nov till Hurgada och blir borta en vecka. Ska bli så skönt att få ladda batterierna lite inför allt som kommer.
Nu ska jag passa på att ta ett ryck och tvätta lite fönster så man kan se ut när solen skiner. :-)
Kram till er alla som fortarande följer och läser min blogg!
Annelie
Då var man tillbaka igen. Trodde att jag skulle ha skrivit tidigare men tiden bara går och det är mycket som vanligt.
Det har varit många läkarbesök sista tiden. Jag har gått igenom hjärt och lungröntgen, mamografi och ultraljud, skelettröntgen och många blodprov och än så länge ser det bara bra ut.
Jag har ju haft liet problem med blödningar som jag sagt tidigare och jag besökte Sabbatsberg och de gjorde en undersökning och de såg inget konstigt då som polyper mm. Hon såg att nästa mens var på gång och om det inte blev bra med denna så skulle jag höra av mig. Några dagar senare så kom den och efter 2,5 vecka och den inte slutat ringde jag Sabb igen och fick en ny tid några dagar senare och då hade ju givitvis mensen slutat som hade hållt på i precis i 3 veckor. Det blev bestämt att jag 2 dagar (torsdag) att göra en operation så de fick gå in och titta med kamera och försöka komma förbi den tjocka slemhinnan. Jag frågade då om de ändå skulle in och grotta om de kunde ta stelerisera mig samtidigt. Men den läkare som skulle operera mig kunde inte denna typ av operation. Så det var ju synd.
2 dagar senare var jag då tillbaka på Sabb för att operera mig. Jag älskar verkligen att bli sövd och så vaknar man så där skönt trött så att man bara somnar om igen. Operationen gick bra och de hittade inga polyper men de tog lite tester och dessa skulle jag få svar på en vecka senare.
Veckan senare så visade sig att allt såg bra ut. Frågan var då bara hur ska vi göra för att jag ska ha så många blödningar????? Hormonspiral var det ena och egentligen det bästa alternativet tyckte min läkare Katarina på Sabb...men frågan är om jag får ha en sådan efter cancern??? Jag skulle kolla upp. Ringde Kersti på Sös som skulle undersöka med min läkare Anna. Svaret var NEJ! Jag får inte ha någon hormonspiral. Nähä...ringde tillbaka till Sabb igen för att meddela detta. Då finns det bara ett alt kvar och det är att plocka bort allt. Ok, och det är ok tycker jag. Men frågar är ju när jag ska hinna med att göra detta???? Innan blir det ju inte utan då får det bli efter och då är det ev i vår så allt annat har hunnit läka efter den stora operationen. Men då får jag stå ut med mina långa blödningar istället. Jag lovade Katarina att jag skulle återkomma med besked efter att jag pratat med SÖS igen. Kersti tyckte synd om mig och hon sa att bästa alternativet är kanske om man kunde slå 2 flugor i en smäll om det gick och om jag själv gick med på det om det funkar och det är att göra detta samtidigt som man gör bröstoperationen.
Jag sa att jag kommer väl ha så jäkla ont ändå och kommer få morfin mot detta så då spelar det väl ingen roll om jag har ont där också. Annars skulle jag operera mig i december och vara sjukskriven i 6-7 veckor och sen jobba lite för att sen operera mig igen och då vara sjukskriven 4-5 veckor igen. Vet inte om det känns som en hit. Kersti skulle undersöka och återkomma till mig i veckan som kommer. Så vi får väl se vad som händer. Herre gud vad man får gå igenom egentligen. Tur att man har ganska starkt psyke annars hade jag väl däckat ordentligt. Nu skrattar jag mest åt eländet, känns att det är det bästa alternativet. Jag kan bara säga att jag ska fira när all den här skiten är över.
I tisdags så bokade jag en resa till Egypten för mig och brosan. Vi åker den 15 nov till Hurgada och blir borta en vecka. Ska bli så skönt att få ladda batterierna lite inför allt som kommer.
Nu ska jag passa på att ta ett ryck och tvätta lite fönster så man kan se ut när solen skiner. :-)
Kram till er alla som fortarande följer och läser min blogg!
Annelie
söndag 18 september 2011
Nu var det verkligen länge sedan sist
Hej igen kära bloggläsare!
I´m back again. Herre gud va det var länge sedan jag var här. Så det har ju hänt en del sedan sist jag var här inne. Men nu ska jag försöka vara duktig och gå in och skriva lite oftare igen för det börjar ju dra ihop sig inför operation. Men innan vi kommer dit så har det ju hänt liten sedan jag skrev här sist.
Jag har ju fått nytt jobb och där har jag imorgon varit i 6 månader. Jag trivs bra på det nya stället. Många härliga och roliga nya arbetskamrater....hahaha. Så ibland får man verkligen sig ett gott skratt. Herre gud vilka knäppgökar det finns i bland som kan få en att skratta så. Jag nämner inga namn :-). Så imorgon får vi se då om jag blir fast anställd för då har jag varit där i 6 mån. Gud vad tiden går fort när man har roligt!
I somras hade jag bara 2 veckor semester och av dessa 14 dagarna var jag i Schweiz i 10 dagar. Då var jag på Gymneaestradan i Lousanne. Vilken upplevelse! Helt sjukt helt enkelt. Jätte mycket gymnastik blev det dagarna i ända. Vi Sofiaflickor hade slagit oss samman med Bromma, Tyresö, Täby och Resorerna. Vi var Stockholms Dream Team. Vårt program handlade om olika drömmar, kärleksdrömmen, stressdrömmen och mardrömmen bl a. Vi hade 3 st uppvisningar med denna programpunkt och sen uppträde Sofiaflickorna med ett clownprogram på en scen på stan tillsammans med Resorerna som körde sin grej.
Första Gymnaestradagen började med en stor invigning för alla deltagande länder. Jag tror att det var totalt över 20000 gymnaster från 53 olika länder från hela världen som var med i alla olika åldrar och vissa vara handikappade. Vilken upplevelse. Invigningen var nästan som OS invigningarna brukar vara. Vi var ca 640 eller 670 svenskar där. Nästan alla svenskar bodde på en och samma skola. Där åt vi frukost varje dag och lunch åt vi på Gymnaestrada området och middagen åt vi på stan eller på någon liten restaurang nära skolan.
Sedan i somaras har jag haft lite problem med blödningar igen, inte så kul :-( dårå. Under våren har jag haft mens i 2 veckor i taget och sen typ en vecka utan och sen ca 2 veckor igen. Så höll det på nästan hela våren fram till Schwitz. Jag klarade mig utan blödningar när vi var där tack och lov. När jag kom hem från Schweiz så blödde jag i non stop i lite mer än 4 veckor på raken. Jag tänkte att detta kan ju inte vara sant. Så jag ringde gyn som jag går hos och som hade semesterstängt. Men när jag väl fick tag i dem när de var tillbaka så fick jag vänta i 2 veckor innan jag fick tid.
Väl där fick man då göra denna underbart roliga undersökning som alltid ser fram emot att få göra. Ligga men benen i vädret och känna sig helt utlämnad :-(. Så vad hände då??? Ja, efter flera minuters pina över att hon inte kunde komma igenom (ursäkta mig nu för intimt prat) slemhinnan för den var för tjock. Det gjorde jäkligt ont när hon försökte så det var verkligen ingen hit. Summa sumarum efter detta besöket var att hon skrev en remiss till Nacka sjukhus för ev skrapning.
Några dagar efter detta besök så tänkte jag undrar vad som är skillnaden mellan tunn och tjock slemhinna. Detta måste jag googla på, vilket jag då inte skulle ha gjort känner jag. För svaret var att om man har tjock slemhinna så kan det vara början till livmoder cancer. Men va faaaan, ska eländet aldrig ta slut :-(. Ett par dagar efter att jag googlat på detta så var det dags för den årliga turen med Josse till Utö och jag berättade då detta för henne och jag sa att i år ska jag verkligen festa för vem vet när man kan festa till ordentligt nästa gång. Som vanligt hade jag en kanonhelg på Utö.
Någon vecka efter Utö så hade jag fått en kallelse till SÖS för den vanliga 6 månaders kontrollen. Dr Anna frågade hur det var och då tog jag upp detta med slemhinnan och att det oroade mig. Men hon sa att det behövde ju inte vara någon fara men det vore bra om jag visste resultatet innan oktober helst pga att jag ska operera mig och få ett nytt bröst. Innan man opererar sig så måste man göra flera undersökningar igen för att se att man är frisk. Man ska göra ny mamografi och ultraljud av brösten. Man ska göra hjärtundersökning, lungröntgen, skellettröntgen och blodprover och så var det något mer som jag inte kommer ihåg. När jag kom in till min kontaktsjuksköterska Kersti så var hon hygglig att ta blodproven direkt och eftersom jag inte kan lämna i armväcken längre för att de har blivit använda för mycket så fick hon ta på översidan av handen där huden är så tunn, och det gjorde ont, inta alls skönt. Skit vad man måste få härda ut ibland.
När jag kom till jobbet så ringde jag Nacka som hade skickat min remiss vidare till Sabbatsbergs Sjukhus ringde jag till Sabbatsberg och berättade hur läget var och de skulle fixa en tid till mig snarast och att jag då fick gå före kön. Så imorgon ska jag på undersökning där, så vi får väl se vad de kan säga och rappertera om detta. Jag och Ingela på jobbet satt och skojade om detta och eftersom slemhinnan är så tjock så gyn inte kunde ta sig igen som fick vi upp värsta sinariot om att byggarebetare kom in med värsta borrmaskinen för att ta sig igenom. Detta skrattde vi åt så vi tjöt. Det är ju kul ändå att man kan skratta åt eländet. :-)
Någon vecka efter besöket på sös så ringde Kersti mig för att meddela att de hade fått svar på blodproven hon informerade mig då att mina levervärden för lite lätt förhöjda och det hade de varit tidigare också, men jag behöver inte oroa mig för detta. Det poängterade hon men jag måste ta nya blodprover igen och det ska jag försöka göra på onsdag.
Hur som helst så har det sista veckan trillat in kallelser till olika läkarbesök både här och där så det gäller att hålla tungan rätt i mun så man åker till rätt sjukhus för rätt undersökning. Hahaha
Bl a så dök då kallelsen upp för operation. Operationen kommer att ske tisdagen den 13 december. Jag blir inlagd dagen innan någon gång, ny kallelse för detta kommer att komma tydligen. Operationen kommer att ta ca 8 timmar så man kan ju hoppas då att läkarna inte har Lucia vakat den natten....hahaha. Sen får man stanna kvar i 1 vecka på sjukan så jag kommer att komma hem några dagar före julafton. Så man får väl se om man orkar åka iväg på julafton eller om man får ligga hemma i smärta. Vi får väl se vad som händer, så nu gäller det att hålla alla tummar man kan för att inget är fel i kroppen så jag kan få göra operationen och sen ska allt vara klart får man hoppas.
Detta var allt för denna gång.
Nu ska jag försöka gå in och skriva här lite då och då efter att jag varit på läkarbesök för att uppdatera för alla som är intresserade och framför allt mig själv så jag kan gå tillbaka till detta när jag har lust. Med mitt fina minne så är det verligen behövligt :-).
Kram till er alla så länge!!!
I´m back again. Herre gud va det var länge sedan jag var här. Så det har ju hänt en del sedan sist jag var här inne. Men nu ska jag försöka vara duktig och gå in och skriva lite oftare igen för det börjar ju dra ihop sig inför operation. Men innan vi kommer dit så har det ju hänt liten sedan jag skrev här sist.
Jag har ju fått nytt jobb och där har jag imorgon varit i 6 månader. Jag trivs bra på det nya stället. Många härliga och roliga nya arbetskamrater....hahaha. Så ibland får man verkligen sig ett gott skratt. Herre gud vilka knäppgökar det finns i bland som kan få en att skratta så. Jag nämner inga namn :-). Så imorgon får vi se då om jag blir fast anställd för då har jag varit där i 6 mån. Gud vad tiden går fort när man har roligt!
I somras hade jag bara 2 veckor semester och av dessa 14 dagarna var jag i Schweiz i 10 dagar. Då var jag på Gymneaestradan i Lousanne. Vilken upplevelse! Helt sjukt helt enkelt. Jätte mycket gymnastik blev det dagarna i ända. Vi Sofiaflickor hade slagit oss samman med Bromma, Tyresö, Täby och Resorerna. Vi var Stockholms Dream Team. Vårt program handlade om olika drömmar, kärleksdrömmen, stressdrömmen och mardrömmen bl a. Vi hade 3 st uppvisningar med denna programpunkt och sen uppträde Sofiaflickorna med ett clownprogram på en scen på stan tillsammans med Resorerna som körde sin grej.
Första Gymnaestradagen började med en stor invigning för alla deltagande länder. Jag tror att det var totalt över 20000 gymnaster från 53 olika länder från hela världen som var med i alla olika åldrar och vissa vara handikappade. Vilken upplevelse. Invigningen var nästan som OS invigningarna brukar vara. Vi var ca 640 eller 670 svenskar där. Nästan alla svenskar bodde på en och samma skola. Där åt vi frukost varje dag och lunch åt vi på Gymnaestrada området och middagen åt vi på stan eller på någon liten restaurang nära skolan.
Sedan i somaras har jag haft lite problem med blödningar igen, inte så kul :-( dårå. Under våren har jag haft mens i 2 veckor i taget och sen typ en vecka utan och sen ca 2 veckor igen. Så höll det på nästan hela våren fram till Schwitz. Jag klarade mig utan blödningar när vi var där tack och lov. När jag kom hem från Schweiz så blödde jag i non stop i lite mer än 4 veckor på raken. Jag tänkte att detta kan ju inte vara sant. Så jag ringde gyn som jag går hos och som hade semesterstängt. Men när jag väl fick tag i dem när de var tillbaka så fick jag vänta i 2 veckor innan jag fick tid.
Väl där fick man då göra denna underbart roliga undersökning som alltid ser fram emot att få göra. Ligga men benen i vädret och känna sig helt utlämnad :-(. Så vad hände då??? Ja, efter flera minuters pina över att hon inte kunde komma igenom (ursäkta mig nu för intimt prat) slemhinnan för den var för tjock. Det gjorde jäkligt ont när hon försökte så det var verkligen ingen hit. Summa sumarum efter detta besöket var att hon skrev en remiss till Nacka sjukhus för ev skrapning.
Några dagar efter detta besök så tänkte jag undrar vad som är skillnaden mellan tunn och tjock slemhinna. Detta måste jag googla på, vilket jag då inte skulle ha gjort känner jag. För svaret var att om man har tjock slemhinna så kan det vara början till livmoder cancer. Men va faaaan, ska eländet aldrig ta slut :-(. Ett par dagar efter att jag googlat på detta så var det dags för den årliga turen med Josse till Utö och jag berättade då detta för henne och jag sa att i år ska jag verkligen festa för vem vet när man kan festa till ordentligt nästa gång. Som vanligt hade jag en kanonhelg på Utö.
Någon vecka efter Utö så hade jag fått en kallelse till SÖS för den vanliga 6 månaders kontrollen. Dr Anna frågade hur det var och då tog jag upp detta med slemhinnan och att det oroade mig. Men hon sa att det behövde ju inte vara någon fara men det vore bra om jag visste resultatet innan oktober helst pga att jag ska operera mig och få ett nytt bröst. Innan man opererar sig så måste man göra flera undersökningar igen för att se att man är frisk. Man ska göra ny mamografi och ultraljud av brösten. Man ska göra hjärtundersökning, lungröntgen, skellettröntgen och blodprover och så var det något mer som jag inte kommer ihåg. När jag kom in till min kontaktsjuksköterska Kersti så var hon hygglig att ta blodproven direkt och eftersom jag inte kan lämna i armväcken längre för att de har blivit använda för mycket så fick hon ta på översidan av handen där huden är så tunn, och det gjorde ont, inta alls skönt. Skit vad man måste få härda ut ibland.
När jag kom till jobbet så ringde jag Nacka som hade skickat min remiss vidare till Sabbatsbergs Sjukhus ringde jag till Sabbatsberg och berättade hur läget var och de skulle fixa en tid till mig snarast och att jag då fick gå före kön. Så imorgon ska jag på undersökning där, så vi får väl se vad de kan säga och rappertera om detta. Jag och Ingela på jobbet satt och skojade om detta och eftersom slemhinnan är så tjock så gyn inte kunde ta sig igen som fick vi upp värsta sinariot om att byggarebetare kom in med värsta borrmaskinen för att ta sig igenom. Detta skrattde vi åt så vi tjöt. Det är ju kul ändå att man kan skratta åt eländet. :-)
Någon vecka efter besöket på sös så ringde Kersti mig för att meddela att de hade fått svar på blodproven hon informerade mig då att mina levervärden för lite lätt förhöjda och det hade de varit tidigare också, men jag behöver inte oroa mig för detta. Det poängterade hon men jag måste ta nya blodprover igen och det ska jag försöka göra på onsdag.
Hur som helst så har det sista veckan trillat in kallelser till olika läkarbesök både här och där så det gäller att hålla tungan rätt i mun så man åker till rätt sjukhus för rätt undersökning. Hahaha
Bl a så dök då kallelsen upp för operation. Operationen kommer att ske tisdagen den 13 december. Jag blir inlagd dagen innan någon gång, ny kallelse för detta kommer att komma tydligen. Operationen kommer att ta ca 8 timmar så man kan ju hoppas då att läkarna inte har Lucia vakat den natten....hahaha. Sen får man stanna kvar i 1 vecka på sjukan så jag kommer att komma hem några dagar före julafton. Så man får väl se om man orkar åka iväg på julafton eller om man får ligga hemma i smärta. Vi får väl se vad som händer, så nu gäller det att hålla alla tummar man kan för att inget är fel i kroppen så jag kan få göra operationen och sen ska allt vara klart får man hoppas.
Detta var allt för denna gång.
Nu ska jag försöka gå in och skriva här lite då och då efter att jag varit på läkarbesök för att uppdatera för alla som är intresserade och framför allt mig själv så jag kan gå tillbaka till detta när jag har lust. Med mitt fina minne så är det verligen behövligt :-).
Kram till er alla så länge!!!
söndag 13 februari 2011
Skönt
Hejsan!
Här är allt bra nu och det känns skönt. Jag måste försöka gå ner i vikt nu bara tills i höst så nu har jag fått på recpet att jag måste träna 4 dagar i veckan och det går så där tyvärr. Jag måste verkligen pussla för att få det att gå ihop. I veckan hann jag bara med 2 ggr :-( . Jag måste ialla fall försöka få det till 3 ggr den här veckan och sen öka på. Men det är inte så lätt att få ihop allt.
Igår var var Josse, Lena och AC här och åt och sen gick vi ut. Vi hamnade på Karlsons, där var det halvfullt med folk. Vi träffade några Borlängebor där som undrade om det fanns något annat ställe här i Stockholm som det var mer drag på så slutade med att vi gick till Aladin. Där var det sämre....vakten sa att det inte är någon idé att vi går in för det var inge folk där. Så du gick vi till Golden Hits och där var det lång kö förstås. Så då gick vi över gatan till en Irländsk pub. Där hade det varit bråk och de höll på att slänga ut folk så de tog inte några andra. Det slutade med att vi skulle hänga med dem till deras hotell för att ta en öl innan vi åkte hem i hotellbaren. Men när vi kom dit så hade baren stängt precis...så så blev det med vår utgång. Vi sa att vi får göra om det här i maj istället. Så kan det gå :-).
Idag var det fotografering för Sofiaflickornas jubileumskatalog i Enskedehallen och det gick bra.
Den 21 mars så börjar jag på Lindorff. Det ska bli jätte kul även om jag fortfarande har seprationsångest efter 21 år på IJ. Jag skulle vilja sluta den 4 mars så jag får 2 veckor hemma innan jag börjar på nya jobbet. I annat fall kommer jag att sluta den 11 mars som de är sagt, men har jag tur så kan jag gå den 4;e ialla fall.
Det var allt för den här gången!
Tjingeling!!!
Här är allt bra nu och det känns skönt. Jag måste försöka gå ner i vikt nu bara tills i höst så nu har jag fått på recpet att jag måste träna 4 dagar i veckan och det går så där tyvärr. Jag måste verkligen pussla för att få det att gå ihop. I veckan hann jag bara med 2 ggr :-( . Jag måste ialla fall försöka få det till 3 ggr den här veckan och sen öka på. Men det är inte så lätt att få ihop allt.
Igår var var Josse, Lena och AC här och åt och sen gick vi ut. Vi hamnade på Karlsons, där var det halvfullt med folk. Vi träffade några Borlängebor där som undrade om det fanns något annat ställe här i Stockholm som det var mer drag på så slutade med att vi gick till Aladin. Där var det sämre....vakten sa att det inte är någon idé att vi går in för det var inge folk där. Så du gick vi till Golden Hits och där var det lång kö förstås. Så då gick vi över gatan till en Irländsk pub. Där hade det varit bråk och de höll på att slänga ut folk så de tog inte några andra. Det slutade med att vi skulle hänga med dem till deras hotell för att ta en öl innan vi åkte hem i hotellbaren. Men när vi kom dit så hade baren stängt precis...så så blev det med vår utgång. Vi sa att vi får göra om det här i maj istället. Så kan det gå :-).
Idag var det fotografering för Sofiaflickornas jubileumskatalog i Enskedehallen och det gick bra.
Den 21 mars så börjar jag på Lindorff. Det ska bli jätte kul även om jag fortfarande har seprationsångest efter 21 år på IJ. Jag skulle vilja sluta den 4 mars så jag får 2 veckor hemma innan jag börjar på nya jobbet. I annat fall kommer jag att sluta den 11 mars som de är sagt, men har jag tur så kan jag gå den 4;e ialla fall.
Det var allt för den här gången!
Tjingeling!!!
fredag 21 januari 2011
Glad och ledsen
Hej igen!
I tisdags så var jag på sös och fick genomgå mamografi, ultraljud och en punktion och knölen var det ingen fara med tack gode gud. Känns hur skönt som helst.
Igår sa jag upp mig från Intrum efter 21 års anställning, och det är blandade känslor. Jag är jätte glad men ändå ledsen. Har man jobbat på samma företag så länge så är det klart att man kommer att sakna de flesta av arbetskamraterna. Man märker också vilka som inte gillar detta. Men men det ska bli kul att få jobba på Lindorff och jobba med nya människor och nya arbetsuppgifter. Tänk att man kan vara glad och ledsen på samma gång...det är verkligen en konstig känsla.
Fortsättning kommer att följa.
Kram
I tisdags så var jag på sös och fick genomgå mamografi, ultraljud och en punktion och knölen var det ingen fara med tack gode gud. Känns hur skönt som helst.
Igår sa jag upp mig från Intrum efter 21 års anställning, och det är blandade känslor. Jag är jätte glad men ändå ledsen. Har man jobbat på samma företag så länge så är det klart att man kommer att sakna de flesta av arbetskamraterna. Man märker också vilka som inte gillar detta. Men men det ska bli kul att få jobba på Lindorff och jobba med nya människor och nya arbetsuppgifter. Tänk att man kan vara glad och ledsen på samma gång...det är verkligen en konstig känsla.
Fortsättning kommer att följa.
Kram
måndag 17 januari 2011
Egypten
Hej igen!
Då var lilla jag tillbaka igen till Svedala efter en helt underbar vecka i Egypten. Resan dit gick bra fast det tog tid. Jag bodde ca 2 timmar utanför Kairo, ett ställe som heter El Sukhna, och hotellet heter Palmera Beach Resort. Jag somnade gott första natten.
Första frukosten på söndag morgon så träffade jag Eva som var 50+ och hon reste också själv. Så vi fann varandra och hängde sedan ihop nästan hela tiden under hela tiden. Det som var ganska otroligt var att hon har gått igenom samma resa som mig så vi hade ju mycket att prata om. Sen umgicks jag med en mor och dotter som heter Grazina och Marta + paret från Södertälje, Ulrika och Åke.
Varje morgon efter frukost la vi oss vid havet och solade och badade fram till ca 15, sen blev det kallt så på kvällarna fick man ha långärmat på sig.
På tisdagen så åkte vi till Suez och tittade på Suez kanalen. Det är den kanal som går från Medelhavet till Röda havet. Sen shopade vi lite. På onsdagen så åkte vi Giza och såg på pyramiderna. Det var helt fantastiskt. Trappyramiden är världens äldsta byggnad. Den är 4800 år gammal. Det tog 20 år att bygga den och innehåller 30 milj stenar och varje sten vägger 2,4 ton.
Vi var inne i Kairo under utflykten och där bor 20 milj människor, på vardagarna så pendlar ytterligare 3 milj dit för att jobba och varje dag är det ca 7 milj bilar inne i staden. Detta gör att luften inte är så bra där, så då åker många egypter till El Sukhna för att få frisk luft, och det kan man ju förstå.
Sen fick jag en beundrare på hotellet. Han jobbade på stranden och han uppvaktade mig typ hela tiden, och det kan jag ju säga att det är man ju inte van med. Han kom med presenter mm. Helt sjukt alltså, men ändå trevligt :-).
Resan hem gick sen bra och man har fått lite färg, så allt var jätte bra.
Imorgon ska jag till sös för mamografi.
Ha det så bra!
Kram så länge!!!
Då var lilla jag tillbaka igen till Svedala efter en helt underbar vecka i Egypten. Resan dit gick bra fast det tog tid. Jag bodde ca 2 timmar utanför Kairo, ett ställe som heter El Sukhna, och hotellet heter Palmera Beach Resort. Jag somnade gott första natten.
Första frukosten på söndag morgon så träffade jag Eva som var 50+ och hon reste också själv. Så vi fann varandra och hängde sedan ihop nästan hela tiden under hela tiden. Det som var ganska otroligt var att hon har gått igenom samma resa som mig så vi hade ju mycket att prata om. Sen umgicks jag med en mor och dotter som heter Grazina och Marta + paret från Södertälje, Ulrika och Åke.
Varje morgon efter frukost la vi oss vid havet och solade och badade fram till ca 15, sen blev det kallt så på kvällarna fick man ha långärmat på sig.
På tisdagen så åkte vi till Suez och tittade på Suez kanalen. Det är den kanal som går från Medelhavet till Röda havet. Sen shopade vi lite. På onsdagen så åkte vi Giza och såg på pyramiderna. Det var helt fantastiskt. Trappyramiden är världens äldsta byggnad. Den är 4800 år gammal. Det tog 20 år att bygga den och innehåller 30 milj stenar och varje sten vägger 2,4 ton.
Vi var inne i Kairo under utflykten och där bor 20 milj människor, på vardagarna så pendlar ytterligare 3 milj dit för att jobba och varje dag är det ca 7 milj bilar inne i staden. Detta gör att luften inte är så bra där, så då åker många egypter till El Sukhna för att få frisk luft, och det kan man ju förstå.
Sen fick jag en beundrare på hotellet. Han jobbade på stranden och han uppvaktade mig typ hela tiden, och det kan jag ju säga att det är man ju inte van med. Han kom med presenter mm. Helt sjukt alltså, men ändå trevligt :-).
Resan hem gick sen bra och man har fått lite färg, så allt var jätte bra.
Imorgon ska jag till sös för mamografi.
Ha det så bra!
Kram så länge!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
