Sista dagen på jobbet

Hej!

Idag var det sista dagen på jobbet och det kändes tråkigt. Vi började med gruppfika och då fick Marie en blomma och presentkort på att hon fyller år imorgon...så grattis igen i förskott Marie!
Jag fick också en blomma och 2 st biobiljetter :-).
Ibland måste man vara lite smart. Här om dagen sa Robert till Anne som hade blivit månadens merförsäljare att hon skulle få biobiljetter och då sa jag att jag också borde få det som hade blivit sjuk och att jag måste få göra något roligt när jag mår bättre....Kanske det kanske sa han med en finurlig min :-). Han är så himla rolig ibland.

Sen i onsdags så skulle jag maila något till Maria och då sa jag även till henne att jag borde få biobiljetter och hennes svar var att.....jag är så himla rolig, men försöka duger!!!
Så när jag träffade henne i korridoren sa kunde jag inte låta bli och säga att Robert (som då är Maritas chef) hade sagt att jag kanske kunde få det. Så idag fick jag faktiskt 2 st som jag tycker att jag är jätte värd :-) . Skammen för den som ger sig!!!

Sen blev jag bjuden på lunch. Det var Johannas idé att vi skulle ha gemensam lunch idag när det är min sista dag. Det var jätte trevligt och bra!

Men just det, innan lunchen så pratade jag med en kontaktperson hos en av mina kunder som berättade att hon också nyligen haft bröstcancer och haft samma behandlingsform som jag ska ha, och henne träffades jag i höstas. Hon berättade för mig idag att när jag var där på besök så hade hon tänkte, tänk om hon ser att jag har peruk?? Men jag sa att jag inte hade märkt någonting. Så när man väl pratar om bröstcancer så märker man hur många det egentligen är som har det.

Efter lunch var det dags för sjukhus på sös igen och nu fick jag svar på alla prover jag tagit sista veckan, och alla såg jätte bra och helt normalt ut. Så jag är egentligen frisk som en nötkärna förutom KNÖLEN. Tänk då att en KNÖL kan ställa till så mycket problem, det är ju helt sjukt!!

Sen fick jag träffa Kristi (min kontaktsjuksköterska) som skulle ta nya blodprover igen eftersom jag bestämde att jag ville påbörja behandlingen tisdagen den 10 mars. Då var alla prover en dag för gamla för studien pga att de måste vara max 2 veckor gamla. Hon är väldigt rolig faktiskt så här hon plåstrat om armen så frågade jag om hon hade tagit gravtestet också som man måste göra. Men det hade hon ju glömt bort, så hon bad om ursäkt flera gånger så fick hon sticka mig i den andra armen också. Sen berättade hon att den blodtrycksmaskinen som ramlat i golvet var hel igen...hon hade satt batterierna åt fel håll, skrattar!!!

Min mamma var med även denna gång och hon kommer med så jobbiga frågor. Hon tog upp detta med om detta var ärftlighet igen, trots att vi i måndags fått reda på att vi hon eller min syster måste ta tag i detta och hon inte har med att göra. Sen kommer frågan om jag behöver hemhjälp......va???????????????? Hallåååååååååååååååååååååååååååååååå jag är faktiskt knappt 40 år och ska inte dö än. Jag har armar och ben och kan ta hand om mig själv....hemhjälp?!
Ibland blir det bara så pinsamt att ha med sig mamma. Men jag kan ändå förstå henne och hon vill ju bara väl. Men ibland skäms man :-/ . Men jag älskar dig ändå mamma!!!

Sen åkte jag tillbaka till jobbet och där blev det kramkalas och jag fick jätte jätte fin tulpanbukett från Magnus grupp. TUSEN TACK TILL ER ALLA, DEN VAR HELT FANTASTISK!!!

Lina kommer nu få en ny rumskamrat. Linas kommentar var att måste de strö salt i såren :-),
det var ett skämt från henne sida Lasse, så ta inte illa vid dig. Skrattar!
Jag tror Lasse bjuder på den kommentaren, eller hur? Lina du är så rolig ibland!!!

Innan jag gick hem så bestämde vi att jag ska komma och hälsa på jobbet på onsdag och äta lunch innan nästa sjukhusbesök.

Sen lämnade jag jobbet med vemod, sorg i hjärtat och tårar i ögonen. Tårarna kom när jag kom ut i trapphuset. Det var jobbigt att lämna och se Lina ledsen, trots att hon tack och inte grät....men jag vet inte hur hon reagerade efter att jag gått.

Sist vill jag bara tala om för er alla att behandlingen nu kommer att börja den 10 mars.

Kram och trevlig helg till er alla!!
Annelie

Perukprovning

Hej!

När jag skriver detta så är det fredag....jag ligger efter en dag. Men jag skriver nu som om det var torsdag ialla fall.



Dagen började med att jag var tvungen att gå upp tidigt på morgonen för jag skulle vara på S:t Görans sjukhus kl 7.45 för att göra lungröntgen och kontraströntgen från halsen ner precis ovan där benen tar vid, om ni förstår vad jag menar :-).



Lungröntgen gick bra....men den andra röntgen var en väldig upplevelse vill jag lova. När jag satt i väntrummet så fanns en tv skärm där de förklarar vad röntgen är och hur det går till. Den typen jag skulle göra så skulle man få kontrastvätska insprutat i kroppen och då skulle man känna värme i kroppen.



Jag fick ta av mig bh och ha linnet som jag hade på mig kvar samt dra ner byxorna till knävecken och sen var det upp på britsen för att lägga sig till rätta. Jag fick en kanyl i armvecket där kontrastvätskan skulle sprutas in, och läkaren förklarade att jag då kunde känna värme och sen var jag tvungen att följa den röst som pratade. Visst!



Läkaren försvann iväg och så började maskinen att surra och jag åkte in en bit i maskinen med fötterna först....och så hör man rösten....HÅLL ANDAN.....och så åkte man ut och sen kom rösten ANDAS! Tur att den inte glömde bort att säga det ialla fall. Tänk om maskinen skulle haka upp sig....hmmmm. Sen åkte man in och ut flera gånger....HÅLL ANDAN.....ANDAS!



Men inte kände jag någon värme....in...ut i ca 10 min. Sen kom läkaren tillbaka....Jahopp det där gick ju bra nu är undersökningen av din kropp klar...då ska vi ta bilderna och då kommer vi att spruta in vätskan....jaha tänkte jag....hade dom inte gjort det än????



Ja ja, läkaren försvann iväg igen och sen kändes det som om de körde in liter med vätska i armen....jag blev jätte varm och helt plötsligt några sekunder så kändes det som om jag låg i en solstol i 50 graders värme i Turkiet...Vilken hätta och vilket tryck det blev. Det var sånt tryck så det kändes som om jag kissade på mig, att det blev en stråle samt alla tarmar mm flög ut mellan benen...Jävlar, jag hann inte knipa....suck! Vad ska jag säga till läkaren när han kommer????

Ursäkta men jag är nästan 40 år och har kissat på mig, ni kunde väl ha förvarnat. Så kom jag på vilken tur att byxorna sitter vid knävecken. Jag får väl åka hem utan trosor och köpa nya på Åhlens när jag kommer till jobbet. Jag får be om plastpåse till de nerkissade trosorna som man fick på dagis när barnen hade kissat på sig...Suck! Gud vad pinsamt.

Läkaren kommer tillbaka och sa att allt var klart så jag kunde resa på mig gå och klä på mig. Jag reste mig långsamt upp och titta ner mellan benen (ursäkta) men så var det. Hade jag kissat på mig????? Nix det hade jag inte. Helt sjukt!!!

Sen åkte jag till jobbade och jobbade några timmar och sen bar det av igen. Jag åkte och hämtade Åsa vid hennes jobb och så åkte vi till Fruängen där vi mötte upp Josse och Linn.
Tack snälla Josse att du hämtade och körde hem Linn. Så vi gick in i perukbutiken och där fanns en hel del peruker. Jag blev om väl omhändertagen. Jag fick sätta mig i en stol, det var som att gå till frissan. En stor spegel på väggen framför mig. Det kändes faktiskt jätte jobbigt att sätta sig där. Jag kände mig vemodig. Nu blev allt mer verkligt :-(

Jag fick som en nylånstrupa på huvudet så mitt hår skulle bli platt. Sen försvann hon iväg för att hämta en del peruker som hon trodde skulle passa mig och då skulle jag inte bry mig om färgerna för de kunde man ändra. Varje gång hon försvann iväg så höll Åsa på att prova peruker som det var rea på....hon såg så jäkla skön ut....Hon bjuder verkligen på sig själv. Det hjälpte mig att hon höll på och jag kände mig mer peppad.

Det var på och av med peruker och till slut valde jag 2 olika alternativ. Dessa kommer att komma om ca 2 veckor och då kommer de mörka på röda slingor. Sen när jag provat dessa kan jag bestämma mig för vilken jag vill ha.

Sen köpte jag 3 st sjalar eller vad det kallas för som de som inte har hår brukar ha på huvudet. De var jätte fina, så när jag åkte där ifrån var jag jätte nöjd och jag mådde bra tack och lov.

Sen åkte jag tillbaka till jobbet och jobbade till nästan halv sju. Då passade jag på att börja städa min arbetsplats. Jag ville inte göra det när Lina såg på eftersom hon tycker det är så jobbigt. Det hade nog blivit jobbigt för oss bägge.

Efter jobbet åkte jag hem för då var det styrelsemöte i föreningen (för er som inte vet så är jag suppleant i brf som jag bor i). När jag sen kom hem så var jag trött och struntade i att blogga.

Så denna dag var en lång, tuff, känslosam och rolig dag!

Kram

Jag blir så rörd

Hej!

Jag börjar med att säga att jag har hört av ett par stycken att det inte går att lägga in kommentarer just nu....vi får väl hoppas att det snart löser sig.

Jag har fått så mycket credit för att jag bloggar vilket är kul att höra. Bästa kommentarer kom nog från Lina idag så sa att hon alltid läser min blogg innan hon somnar och längtar tills hon ska gå lägga sig för att få en stund att läsa. Hon berättade att hon alltid först kollade hur mycket jag har skrivit. Om det har varit lite info så blir hon besviken för hon tycker det är så kul att läsa och gillar när jag berättar mycket. Då ska jag försöka skriva så mycket som möjligt varje dag :-) .

Dagen började idag på Sophiahemmet. När jag är på väg upp till andra våningen så möter jag en gammal granne (Camilla) från Säterbacken. Hon hade tack och lov varit där för andra krämpor som inte var så farliga ialla fall. Ibland är världen bra liten.

Hur som helst fick jag göra ultraljud på hjärtat idag och det såg bra ut. Sen fick jag även göra ekg och även det såg bra ut. När jag sen var på väg till jobbet så passade jag på att göra det som jag helst inte ville göra och det var att ringa och boka tid för perukprovning :-( , suck! Det känns skitjobbigt. Jag fick ialla fall tid för detta imorgon kl 12 och då ska Åsa, Josse och Linn följa med.

Jag måste komma ihåg och ta med kameran för även jag tycker detta kommer bli skitjobbigt så ska det förevigas. Så om ni har tur så kanske lägger ut dessa bilder här på bloggen.

På eftermiddagen hade jag medarbetarsamtal och efter som jag är så jäkla bra så fick lönehöjning....Hade önskat mig en lön på ca 45000:- men det är väl bara att glömma?!
Jaja....man ska vara nöjd ialla fall att man lever ialla fall i detta läge. Annars gick mötet bra och jag talade om för Marita att jag inte tänker jobba under den här tiden. Om man mår bra så kanske man ska göra något roligt istället. Hmmmm, vi får väl se vad som händer.
Den som lever får se.

Det var allt för nu.

Kram

Trött

Usch vad trött jag är. De sista dagarna har jag varit väldigt trött...det är säkert en psykisk trötthet för jag sover ordentligt på nätterna. Idag har jag pratat med min sjuksköterska på sös hela 3 gånger och det är faktiskt hon som har ringt alla gångerna. :-)

Jag fick beskedet idag att jag ska få vara med på studien ialla fall trots att mitt blodtryck är lite högt. De skulle skicka en remiss till vc för koll. Jag måste ha koll på blodtrycket pga att det kan gå upp under behandlingen och ligger det redan högt så kanske det inte är så bra.

Jag måste förresten berätta något som jag missat, som faktiskt är ganska kul. Som jag tidigare berättat så gjorde jag ju skelttröntgen förra torsdagen så fick jag ju en radioaktiv vätska in i kroppen. När jag skulle gå på toa första gången efter detta så var man ju faktiskt väldig nyfiken till och se hur urinet såg ut. Kan det vara neongult, neonblått eller någon annan neonfärg?
Men till min stora besvikelse så såg det helt normalt ut. :-( . Lite trisst faktiskt...skulle ha varit kul om det varit någon neonfärg och att det hördes något frätande ljud. Men nääääe!
Det var helt normalt.

Imorgon ska jag till Sofiahemmet och göra hjärtröntgen. Denna röntgen ska jag göra bara för att jag ska vara med i studien. Sen är det röntgen på torsdag också med då på S:t Görans Sjukhus.
Det gäller nu att ha koll på olika sjukhus man ska besöka så man åker till rätt ställe.

Vet inte om jag om jag skrivit att fredag blir sista arbetsdagen...och det känns lite jobbigt faktiskt. Jag kommer att sakna alla mina kära arbetskamrater. :-(

Jag får komma och hälsa på er.

Linn kommer hit ikväll....hon har tröttnat på landet så Mats kommer att köra hem henne hit och sen åker han tillbaka till Kopparberg. Helt galet tycker jag. Tyckte han kunde sätta henne på en buss istället...men nej då han skulle köra hem henne....jag sa att då får han skylla sig själv. Det kommer ta honom över 5 timmar.

Men då får väl han och Patrik ha det lugnt och skönt på landet.

Jag messade lite med Patrik på msn idag och sa att jag skulle hålla koll på Linn så hon inte gör något dumt i helgen och träffar en inte så person att umgås med.
Är detta talesättet små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer kommer ifrån. Puhhh!

Jag frågade då Patrik om han kanske också ville följa med och prova peruk....jag visste dock svaret, och det var ett klart NEJ :-) och jag förstår honom faktiskt....kanske inte är så kul om man är en 18 årig kille att följa med mamma på detta. Fast honom får man ju inte med sig på någonting längre....Fy vad stora barn man har. MEN JAG ÄLSKAR DEM ÖVER ALLT ANNAT!!!
Även om de kan göra en vansinnig ibland men det hör väl till kanske att de ska reta gallfeber på en ibland så man känner att man verkligen lever. Jag är så glad att jag har dem.

Ha det så bra alla ni som läser detta.
Annelie

Äntligen info från sös

Idag har jag äntligen varit på sös och fått info om behandlingen. Mamma var också med. Efter det att jag registrerat att jag kommit fick vi sitta och vänta i ett litet väntrum. Efter en liten stund så gick det förbi en tjej med sin son som var i femårs åldern. Hon såg ut att vara lite yngre än mig och hon hade inget hår på huvudet. Jag tittade lite snabbt på henne och sen fortsatte jag att läsa och jag kände hur mamma stirrade på mig, som hon ville se min reaktion.....det ända jag tänkte var....stirra inte på mig så jag låtsades inte om som om jag märkte något.

Sen var det min tur att äntligen få träffa den läkare som jag ska ha. Hon var jätte trevlig, snäll och rolig så det kändes jätte jätte bra. Vi gick igenom alla papper som jag hade fått hemskickat om min tidigare hälsa samt om andra i släkten haft cancer.

Sen ville hon känna och klämma lite på kroppen och ta mitt blodtryck som visade sig vara lite för högt, så då fick jag ligga kvar på britsen för att vila lite så hon kunde ta upp blodtrycket....så efter en stund visade det sig att trycket fortfarande låg för högt.

Jag fick besked sen att cellgiftsbehandlingen kommer att påbörjas i nästa vecka. Man kommer må sådär första veckan. Andra veckan kommer man må skit och sen vänder det och man börjar må bättre....men då kommer det vara dags för en ny kur. Jag fick även info om att man börjar tappa håret redan andra eller tredje veckan efter första behandlingen. Så jag fick en folder om ställen där de har peruker så jag kan när jag vill åka ut och prova ut en....suck!!! Detta är det som jag tycker är mest jobbigt med det hela, dvs att jag kommer tappa allt hår.

Cellgiftsbehandlingen kommer om allt går bra och jag håller mig frisk under tiden vara klar i juni. Sen kommer det bli operation i juli och därefter strålning. Jag frågade då hur cirukus lång tid behandlingen kommer att ta för det är ju bra att meddela jobbet hur länge jag blir borta eftersom de ska ha en vikarie...då tyckte mamma att jag inte skulle blanda in jobbet i det här...men jag sa att jag ändå ville veta till Anna och då fortsatte mamma med att jag inte skulle bry mig om jobbet....till slut blev jag så trött så då röt jag åt mamma att hon skulle hålla tyst och om jag vill veta så vill jag veta....SUCK!!! MAMMOR!!!!!! Ibland blir man galnare :-)

Dr Anna sa att om jag håller mig frisk under tiden och allt går bra så kommer hela behandlingen vara klar någon i oktober trodde hon och sen måste man vara hemma 1-2 månader och ta igen sig....så jag kommer nog inte börja jobba igen förrens november december....Usch då är det ju dags att plocka fram julsakerna igen och jag som inte ens har plockat bort allt....kanske lika bra att ha dem kvar :-)

Ev ska jag få vara med i en studie om jag vill....och jag tackade självklart ja pga att om man kan bidra till forskning så är det ju självklart....men eftersom jag har högt blodtryck så kanske inte jag inte få vara med....så vi får väl se.

Sen fick jag träffa en jätte gullig, trevlig och rolig sjuksköterska. Det är henne jag ska ha kontakt med hela den här tiden på sös. Jag kan ringa henne när jag vill. Vi pratade en del och hon skulle ta blodprov och kolla om blodtrycket och i bägge armarna. Vi började då med blodprovet och det gick ju bra....sen skulle vi ta blodtrycket och det gick mindre bra....eftersom jag tagit blodprov precis...så då fick hon plocka bort plåstret mm. Blodtrycket var högt igen. Sen så skulle hon göra om blodtrycket för 4:e gången och då åkte apparaten ner på golvet och gick sönder så hon fick gå och hämta en gammal hedling en.....Men den visade också att undertrycket låg för högt...så vi får se hur det blir med allt detta.

När jag sen äntligen kom till jobbet så bjöd Lotta på lunch...fast egentligen var det ju Tommy. Men jag säger TACK TILL ER BÄGGE FÖR DEN JÄTTE GODA LUNCHEN!!!

Sen jobbade jag några timmar och efter jobbet åkte jag hem till Josse på en liten present till Clara och Emil. TACK JOSSE OCH HÅKAN FÖR DEN GODA MIDDAGEN!!!

Jag har idag frågat Josse och Åsa om de vill följa med och vara smakråd vid perukprovningen, och det ville de självklart.

Sen har även Mats ringt idag och han fick info om läget. Sen hade Linn messat så jag ringde uppe henne och vi pratade. Jag frågade om hon ville följa med och välja peruk åt mig och det ville hon vilket jag blev glad över....jag tror hon behöver det eftersom det här är ganska jobbigt för henne.

Jahopp, det var dagens rapport!

God natt!!

21-22 februari

Hej!
Nu är helgen snart slut...det har inte hänt så mycket. Jag har bara tagit det lugnt. Igår lördag åkte jag till mamma och pappa för att äta middag och sova kvar. Då kom Sonja förbi och tittade på Melodifestivalen med oss. Det var kul att träffa henne igen... vi har samma smak när det gäller låtarna som ställer upp så det är kul.

Idag söndag har det varit snökaos. Efter det att jag, brosan och pappa tittade på skidskytte så åkte jag och mamma till Ikea och jag fick en byrå till badrummet.. TACK SNÄLLA MAMMA. Den ska stå där tvättmaskinen stod. Nu är jag hemma och ska snart dricka lite te och sen se på Beck.

Det blir inte mer denna gång....blir kanske lite mer imorgon eftersom jag ska till sös för att få info.

God natt och sov gott!!

Äntligen fredag

Hej igen!

Idag vill jag börja min blogg med att säga TUSEN TUSEN TACK för de JÄTTE FINA blommorna som jag fick till jobbet idag av min kund AB Karl Hedins. Jag blev jätte glad och rörd. Kul att ni följer min blogg och tar mig på orden :-)
Faaaaaaaaaaan vad ni är bra!!

Dagen har varit ok idag. På förmiddagen var en kund på besök och vi avslutade med lunch. Det var kul att få träffa dem igen....men nu kommer det tyvärr dröja till nästa gång.

Dagen har varit lite seg idag. Nu ska man ju inte gå in på toalettbesök men när jag går på toan där jag föll ihop på i onsdags så känner jag mig ledsen och rädd för att det inte ska hända igen.

Idag när jag kom hem låg en kallelse från sös. Ska dit på måndag förmiddag. Undrar vad de kommer att säga....undrar hur många dagar till jag kommer att kunna jobba????
Kommer jag börja denna veckan eller kommer jag kunna jobba en vecka till? Man tänker och funderar.

Patrik och Linn åkte till landet med sin pappa idag...och det känns ganska skönt att få vara själv i helgen och hämta andan lite.
Jag måste dock berätta att jag lämnade in Linns stövlar på klackning idag på hennes önskemål igår. När jag pratade med henne på eftermiddagen så berättade jag att jag hade lämnat in henne stövlar blev hon jätte glad och tackade och sa att hon älskade mig.
Hon har inte sagt att hon älskade mig på flera år....så det kändes verkligen jätte skönt.

Jag har inget mer att berätta om denna dag så nu ska jag stänga ner och ligga och titta på tv resten av kvällen.

Puss och kram och trevlig helg!!

Lysande dag

Lysande dag i ordets bemärkelse :-)

Idag har varit en bra dag. Jag tog sovmorgon pga gårdagens pers + att jag skulle få en injektion på förmiddagen pga skelettröntgen som skedde idag. Jag vaknade 20 min innan klockan ringde vilket var skönt för då kände jag mig utvilad. Jag låg kvar i sängen en stund och gick sen upp. Åsa bjöd på frukost och det var skönt att prata av sig med henne. Tusen tack gumman för frukosten.....om jag äter frukost hos er en annan gång och det blir ägg föredrar jag hellre hårdkokt ägg :-) Typ 5 minuters kokning :-). Är jag kräsen???Japp det är jag, skrattar.

Sen var bar det av till sös och och jag fick en injektion i armen, vilket gick ganska snabbt.
Sen åkte jag till jobbet och passade då på att tanka för det var nästan sunstort i tanken.
Så jag tänkte nu när jag ändå tankar så ska jag kanske passa på att tvätta bilen som är så skitig att man skäms. Det var en bil före mig.....sen åkte jag in i tvättunneln....vad händer???
INGENTING! Bilen åker bara igen och det ända som kommer är några droppar vatten från taket. Suck! Jag har inte tid med detta....in på Statoil igen och förklarat vad som hänt och jag får en ny kod. När jag kör fram till tvätten är det 2 bilar före....äh vad faaaan, ska jag behöva köa igen......och vad händer nästa gång det är min tur och jag åker in???? INGENTING!! Näe, nu börjar jag bli riktigt irriterad....jag ska ju upp på jobbet. Varför ska det alltid krångla när man inte har tid??

Jag dundrar in på Statoil igen och förklarat läget igen..och jag undrar vad jag gör för fel. Killen på macken följer med ut....och när jag kör fram till tvätten är det 3 bilar framför denna gång...Jag drar en djup suck.....vad händer denna gång????? Bilen tvättas och det var inga problem alls. Det kanske blev kortslutning i tvätteriet pga min injektion med radioaktivt ämne :-).

Sen bär det äntligen av in till jobbet, försöker jobba 20 min och sen är det lunch. I lunchrummet träffar jag bla på Åsa R som berättar något väldigt roligt om när hon skulle röntga sig. Gud vad jag skattade, vilket jag gör nu också när jag tänker på henne. Inget ont som har roligt med sig, eller hur Åsa R???? Skit happens, eller vad säger man??? Gapskrattar!!

Sen är det möte en stund med Marita och när jag kommer tillbaka till min plats så har jag fått en flaska vin av Anne, Sara och Johanna...för de tycker jag bloggar så bra och denna flaska vin ett bloggningsvin.....Tror ni jag vågar skriva något här när jag är full, eller????
TACKA SNÄLLA NI!!! NI ÄR HELT UNDERBARA!!! En tår rinner nu ner för kinden.

Innan jag försvinner iväg så kollar jag jobbmailen och där var ett mail från Lotta som berättar att hon inte bara tänker läsa min blogg utan jag får nog räkna med en hel del samtal från henne också. Lotta, du är så rolig!! Lotta vill bjuda på lunch någon dag i nästa vecka, men eftersom hon just nu har köpstop så är det hennes man Tommy som bjuder. Lotta, du får hälsa och tacka Tommy så mycket....Men jag kan faktiskt förstå att du fått köpstopp :-), skrattar.

Sen bär det av till Sös igen och nu är det dags för röntgen. Man ska ligga stilla i 20 minuter. Åhh vad händer då tror ni när man ligger på den där britsen och man inte får röra sig?????
Joooo, självklart så börjar det ju klia över allt :-(
Man blir ju galen när det först börjar klia på näsan och sen på huvudet, i benen på armarna....till slut kändes det som det var myror överallt i kroppen.....jag kände att jag bara vill skrika rakt ut:
STOPP STANNA!!! JAG MÅSTE KLIA MIG NU!!! JAG BLIR GALEN!!!
Men nej då inte får jag ur mig något ord....jag försöker samla tankarna på något annat och börjar då tänka på Åsa R historia som hon berättat tidigare under dagen....och då börjar jag ju skratta inombords och jag känner kroppen börjar hoppa lite....skit skit...jag måste ju ligga still. Då äntligen sa läkaren att det var klart. Gud vad skönt att jag grejade det till slut....Jag undrar hur Åsa Gåsan hade grejat där som alltid kliar sig på näsan?? Skrattar!

Jahopp detta var allt för idag.....du ska jag dricka ännu mer vätska så jag kan kissa ur all strålning jag har i kroppen.

Massor med kramar till er alla!

Första kraschlandningen

Idag har det varit urusel dag...Fy! Imorse när jag vaknade kände jag mig ledsen och nere. Kände mig nästan febrig fast jag inte har någon feber. Undrar om det har med att resan börjar bli uppenbar??? Igår var jag ju på sjukan och fick en liten svart prick intatuerad. Sen hade jag fått en kallelse till röntgen på S:T Görans Sjukhus. Ja inte vet jag?

En halvtimme timme innan lunch idag så gick jag på toa för att lätta på trycket lite...och när jag satt där i min ensamhet så börjar tankarna komma och kände att jag börjar få panik och tårarna bara kom.....jag hamnade för första gången i chock efter svara dagens besked. Jag känner att jag seglar ner på golvet i badrummet och hyperventilerar eller vad man kallar det för.
Jag hör folk utanför som ropar på mig och ber mig öppna dörren....men jag orkar inte resa mig....jag ligger i fosterställning och gråter hysteriskt....usch nu gråter jag igen...tårarna bara rinner ner för kinderna just nu. Faaaaaaaaaaaan vad jobbigt. Anne och Susanne pratar med mig och försöker få upp mig på fötter till slut. De frågar om jag vill gå lägga mig i vilorummet och sova lite....men jag kände bara att jag måste få luft...jag behöver komma ut och andas.

Det slutar med att jag och Susanne tar en promenad vid sjön och pratar. Sen bjuder Susanne mig på lunch..TUSEN TACK!!!!!! Jag vet att du inte vill att jag ska tacka dig igen eftersom jag redan har tackat dig typ tusen gånger idag....men nu är det ialla fall förevigat :-).

När vi är påväg tillbaka till jobbet så går jag in på Sandys och köper en kaffe latte....när jag väl kommer ut därifrån så möter jag Sara och Lina....och då har Lina köpt en stor kaffe latte och en liten chokladkaka till mig....TUSEN TACK TILL DIG OCKSÅ!!!! Gissa vad Sara gör??? Kramas förstås.....jag har aldrig fått så mycket kramar av någon någonsin.....Hon är nog världsbäst på att kramas. Massor med KRAMAR till dig. Anne och Johanna är är fenominala på att stötta och säga det bästa orden jämt.....NI ÄR HELT FANTASTISKA!!!

På eftermiddagen så ringde de från sös och de hade fått återbesökstid för skelettröntgen imorgon ochh undrade om jag kunde komma....Självklart...skönt att få detta ur världen.

Efter dagens sammanbrott beslöt jag mig att jag inte kommer orka att ta någon mer telefon och jag har stängt av mailen. Om jag jobbar så vill jag bara "dunka" post. Jag känner att jag inte längre har någon energi för att lösa problem mm. Jag vill ändå inte gå hemma än....jag känner ändå att jag vill ha mina arbetskamrater runt mig....jag vill inte ligga hemma själv. Jag hoppas inte jag bryter ihop på samma sätt igen.
Lasse kom sen och pratade en lång stund med mig och Lina och det kändes jätte skönt faktiskt.
Han har ju också gått igenom detta så han gav mig lite tips. Vilket jag tackar jätte mycket för.

Till alla kollegor som var på plan 2 idag....jag hoppas verkligen inte att jag skrämde livet ur er.
Usch, jag får fasiken ont i magen när jag tänker på det. Tänk hur en kropp kan reagera egentligen.

Efter det att middagen var undanplockad hoppade jag in i duschen och där kom en riktig gråtattack igen. Usch vilken jobbig dag det har varit. Jag har nyss tagit en ipren pga att jag har sådan huvudvärk...jag har väl vätskebrist efter alla tårar...känns som om jag har gråtit litervis idag.

Jag pratade en stund med Åsa som kom med lite eller kanske väldigt goda nyheter idag och det var att hennes granne känner en som jobbar på sös och har hand om cancerpatienter om jag förstod det rätt. Hon hade varit med på mötet förra torsdagen när läkare från sös och S:t Göran träffades och prata bla om mig. Hon hade då berättat att eftersom jag är så ung så har jag fått de bästa läkarna....och det kändes jätte skönt att höra.

Eftersom det har varit en jobbig idag så orkar jag inte prata i telefon med någon utan känner att jag vill vara för mig själv.

Nu när jag sitter och bloggar så handlar det att bekämpa bröstcancer på kunskapskanalen som jag nu ska titta på...hon börjar dock med en operation. (När jag skriver nu så är programet över)
Men jag inser att jag nu har en väldigt tuff tid framför mig och det kommer bli väldigt jobbigt med cellgifterna....mår man som hon på tv förstår jag vad läkarna menar med att jag inte ska räkna med att jobba under den här tiden.

Det sista jag vill säga idag är att jag vill inte att någon pratar om döden med mig något mer eller kommer min sina psykiska problem....ok för de som tillhör familjen....men ingen annan.
Jag känner att jag orkar inte med såndat nu!

Kram till er alla och nu ska jag hoppa i säng!!!!

P.S Sara, jag är så himla glad för din skull...du vet nog vad jag menar :-)

Tisd 17 feb

Hej!
Idag har jag varit och tatuerat tutten och det gick bra. Lite ont gjorde det dock när dom stack in nålen i KNÖLEN. Sen sprutar dom någon typ av kol och det sved lite. Det känns forfarande lite värk där. Men nu har jag en svart prick där....jag som hade hoppats på något rolig tatuering :-).

Idag bjöd jag Lina på lunch eftersom hon fyller 25 år idag. Det blev pizza. Det var jätte gott.

Efter lunch kom Sara S in på rummet och ville prata. Hon visste att jag blivit sjuk och visste inte vad hon skulle säga. Men jag fick ialla fall låna en jätte söt liten nalle som var hennes turnalle som hon hade fått av en kompis för några år sedan när hon själv hade blivit väldigt sjuk.
Sara jag lovar att ta hand om honom väl tills jag blir frisk....sen kramades vi och så kom det självklart tårar....Vilka underbara människor det finns. :-)

När jag kom hem från jobbet idag så hade det kommit brev från S:t Göran om att jag fått tid för röntgen nästa torsdag. Då ska mellanpartiet av kroppen röntgas. SNÄLLA RARA GUD LÅT DOM INTE HITTA NÅGOT ANNAT ONT I KROPPEN DÅ. Detta är något som gör mig väldigt nervös. Jag tycker att jag har haft nog med otur de sista 3 åren.

Om jag ska summera denna dag så har den faktiskt känt sådär.....det kommer en hel del tankar och jag har känt mig nere idag och ganska så irriterad. Hoppas inte mina kära kunder märker av detta. För då får jag be om ursäkt för detta. De sista dagarna har jag också känt mig väldigt trött och sliten. Undrar om det beror på att jag kanske har ätit insömningstabletter de sista veckorna och man inte "sover på riktigt" då.
Jag har idag ialla fall bestämt mig för att inte jobba något under den här behandlingen. Jag har funderat på det min förståndiga chef sa....att om jag mår bra, ska jag verkligen jobba dessa dagar. Då kanske man ska passa på att göra något annat. Detta har hon ju helt rätt i. Jag har aldrig tänkt så....Det som fick mig att inse detta är det Marita sa och något annat som hände igår. Men det är inget jag berättar om här.

Nu ska jag snart hoppa i säng!

God natt och puss och kram.

Mån 16 feb

Usch i går morse var det segt att gå upp. Det som var kul igår var att Johanna var tillbaka efter en veckas semester. Jag hade saknat henne. På förmiddagen så ringde de från sjukan och jag hade fått en tid för att tatuera tutten, så det var ju bra. Sen ringde de från en annan avdelning på sjukan och sa att jag inte behöver operera mig på fredag. Det var skönt. Det var tydligen någon studie jag ev skulle ha varit med i....men så blev inte fallet. Så det var faktiskt skönt att höra att slippa göra detta ingrepp nu.

När jag kom hem från jobbet så hade det kommit blommor från styrelsen i brf jag bor i. Jag blev jätte jätte glad. Jag hade messat dem i söndags och talat om vad som hänt.

Sen kom Josse och hade med sig lilla Clara som bara är 1,5 vecka. Josse hjälpte mig med att montera in det sista med diskmaskinen. Tusen tack för hjälpen och tack Linn som passade Clara så bra under tiden. Puss och kram till er båda.

Sen var det dags att gå och lägga mig....och då helt plötsligt blev det jobbigt. Jag grät länge under täcket. Vet inte om det berodde på att jag skulle iväg till sjukan igen för att göra tatueringen. Det blir ju då mer påtagligt att allt nu kommer ta sin början. Men tack och lov för insömningstabletten men till sist somnade jag ialla fall.

Söndagen den 15 februari

Hej igen!

Idag vaknade jag tidigt....före kl 7 faktiskt. Idag har jag hunnit med en hel del. Tittat på skidskytte och där gick det väldigt bra för Helana Jonsson....hon var helt suvurän. Hon tog vm guld i jaktstarten idag. Gissa om man skrek när när hon sköt fullt.



Sen har jag haft tvättstugan idag, det är väl inte det roligaste. Jag känner att min förkylning har börjat släppa vilket är skönt ialla fall. Sen fyller Emma 21 år idag så jag var och grattade henne. Det var första gången jag var i hennes lägenhet på Storvretsvägen. Den var jätte fin. Hon blev jätte glad över diskmaskinen som hon fick av mig och familjen Forsberg Lindell. Kul!
Sen åt jag jätte god tårta och muffins som Emma hade gjort själv.

Efter det följde Åsa och Emil med mig hem för att koppla in den nya diskmaskinen...den är dock inte klar för användning än. Sen tog Emil med sig min tvättmaskin. Han fick den som en inflyttningspresent. Han flyttade nämligen hemifrån i fredags....Gud vad stora barnen har blivit.

Imorgon är det dags att gå till jobbet. Det ska bli att få träffa min arbetskamrater igen + att det är stormöte imorgon.....det ska bli intressant och se vad de har och säga då.

Imorgon kommer barnen och jag saknar dem jätte mycket. Ska bli skönt att få träffa dem igen. Även om Linn har sovit här i helgen....så saknar jag henne trots att vi tjaffsar en del. Jag hoppas Patrik kan hjälpa mig med det sista med diskmaskinen.

Jahopp det var faktiskt allt för idag.....det har nämligen varit en bra dag :-) !!

Alla härtans dag

God morgon alla kära!
Jag ligger en dag efter med bloggen. Jag har idag söndagt vaknat före 7 och kände att jag måste skriva av mig om gårdagen. Så vad hände igår???

Jag sov ganska länge faktiskt så när jag vaknade och tittade på klockan upptäckte jag att skit jag har ju missat damernas skidsytte. Jag hade ju gått och väntat med skitsyttet hela veckan för jag tycker det är kul att titta på....Helena Jonsson är ju jätte duktig och hade slutat på en femta plats och det var ju bra.

Jag la mig i soffan och kollade slalom och tittade Anja och de andra svenskarna...och när man ligger far ju tankarna igenom huvudet. Vilken jäkla vecka det har varit och vad är det som skall komma skall???? Dags att fixa frukost och jag går ut i köket och ser är där ser det ut som ett bombnedslag med disk.....skit. Jag måste skaffa en ny diskmaskin (den gamla gick sönder i torsdags). Detta är något jag måste ta tag i idag.
Jag sätter mig framför tv:n och äter frukost och då är det långfärdsskidor på tv. Inte lika kul. Jag sätter på datorn.......det ligger ju väldigt mycket webk där....hmmmmm ska jag göra dom???
Jag satt 1,5 timme med dem i fredags kväll framför Let´s dance. Jag hade ju mailat Marita och frågat om jag fick jobba med dessa i helgen.....Jag går och kollar jobbmobilen och där fanns ett svar...on hon kan ju nte tvinga mig att inte göra dem...(helt rikigt Marita....du känner mig väldigt bra nu faktiskt :-) ) Men hon tyckte hellre att jag skulle ta det lugnt så får vi AM som jobbar i veckan dela på detta.....jag började känna att myrorna började krypa i kroppen....till slut hade jag nog en hel myrstack i kroppen....NÄE, jag gör dom....jag är ansvarig för kunden och i veckan som kommer är vi inte full styrka och det är en del möten inbokade och jag ska till sjukan någon gång i veckan....skönt om vi ligger i fas på måndag och jag kommer självklart ta betalt för dessa timmer som jag rensar ner detta....men det får jobbet ta!

Susanne hör av sig på förmiddagen om bänkdiskmaskinen som jag skulle få köpa som en present till Emma. Jag skulle få komma hämta den kl vid 4. Jag ringer Åsa och berättar detta.

Sonja hör av sig och undrar om hon får komma förbi och titta på melodifestivalen....självklart!
Hon är lika stor schlagerfantast som jag är:

Jag kör vidare med webk....måste bara berätta detta för jag behöver credit för detta. Bara så ni vet.....Allt jag gör måste jag ha credit för har jag hört....så då är det bäst alla börjar ge mig detta nu också. Suck! Myrorna kommer tillbaka i kroppen.

Dags att åka till Susanne och hämta diskmaskinen 52 webk kvar.....Eftersom jag behöver credit så berömde jag mig själv nu eftersom ingan annan kunde ge mig det....Fy faaaaaaaaaaaaaaaaan vad jag är bra!!! Hör ni det alla därute hur jävla bra ja är???? Jag är absolut inte van få credit men nu känns det faktiskt skönt att ge sig själv det och jag ska kräva att alla andra alltid ger mig det också.....hahahaaaaa fy faaaaaaaaaaaaaan vad jag är bra!!

Jag blir inbjuden till Susanne som står och gör middag till släktingar...vi pratar en 45 minuter och sen åker jag med diskmaskinen i baksätet. Hem till Åsa för att lämna av diskmaskinen och sen åker vi till Elgiganten. Jag för att titta efter en diskmaskin och Åsa för att hämta tv:n de beställ. Jahopp då blev man 5000:- fattigare men det är det ju värt om man har fungerade diskmaskin. Min plastson Emil med kompisen Ibbe kommer och hämtar våra varor i Länna och kör hem och bär upp dom.....Tusen tack för hjälpen till er båda!!! Och självklar Åsa också :-)

Jag blir bjuden på middag hos Åsa och det blev kött....jätte gott. Även Linn kommer dit och äter.
Gissa vad jag fick för present av familjen Lindell Forsberg???
Jo en jätte fin brosch som är en skyddsängel som håller i ett hjärta och så har den rosa bandet på kroppen. Den var helt underbar och den kommer att skydda mig igenom min resa. Jag började nästan gråta....och nu när jag skriver detta så rinner tårarna. Den var jätte jätte fin!!!
Tänk att något så litet kan bli så stort.....helt fantastiskt.
Jag kommer att ha den på mig varje dag på mina kläder för den ska ju skydda mig.

ÅSA DU ÄR HELT UNDERBAR!!! JAG ÄLSKAR DIG!!! PUSS OCH KRAM!!!!

Dags att bege sig hemåt klockan är nästan 20 och Sonja kommer ju snart hem till mig för att heja på Måns. Måns din låt var skitbra och jag ringde och röstade på dig.
Lilli ocdh Sussies låt var också jätte bra....dessa var mina 2 favoriter och så självklart så skulle de få möta varandra i duellen....varför gör tv så???? Dåligt!

Sonja hade tagit med sig läsk, godis och chips...mmm jätte gott var det. Vi satt och svullade och hejade. Jag visade henne den fina presenten som jag fått av Åsa och ja, då började Sonja också att gråta....Skit vad man har gråtit dessa dagar för allt.....För att man är sjuk, man är irriterada och framför allt på alla mail , mess och kort jag fått. Nu gråter jag igen. :-)
Men nu är det glädjetårar för att ni alla är helt underbara.

Innan Sonja åker hem så går vi in på nätet och läser om hur cellgiftsbehandling går till. Det står då att man mår illa och kommer att kräkas vilket gör att man gå ner i vikt. PERFEKT SÄGER JAG...INGET ONT SOM HAR NÅGOT GOTT MED SIG!! Sen fortsätter vi att läsa....att man få tabletter mot illamåendet vilket gör att man går upp i vikt....Ähhhh vad fasiken nu då??? Sonja skrattar....och jag blir irriterad...näe du Sonja, jag ska ju bli Summer of 2010 med nya tuttar och allt...jag kommer att ta smällen med att spy då istället....jag tänker inte gå upp mer i vikt.
Då tyckte Sonja att jag skulle skärpa mig och att jag inte fick tänka så....Vi får väl se hur det blir. Det värsta jag vet är ju att spy....så då kanske tabletterna mot detta kommer att vinna över mig....jag känna av först. Jag låter Sonja känna på KNÖLEN som är stor....men tack och lov så har nästan hela blåmärket försvunnit sedan den sista testen....det har ju nu nästan gått 2 veckor sedan dess och blåmärkt syns kanska mycket forfarande och då kan ni ju tänka på hur det såg ut i början. Tur att man inte har en karl i detta lägge....han hade väl svimmat. :-)

Det skulle ju faktiskt vara skönt att slippa vara en fläskkorv när vi åker till Utö i sommar.

Jag följde med Sonja till bilen och passade då på att slänga papper i pappersinsamlingen. Jag måste få credit från er alla at jag källsorterar. Bara så att ni vet. För jag är väl den enda personen som gör det i Sverige, eller har jag fel????
Är jag elak och dum när jag skriver så här...jag kanske, men det bjuder jag så gärna på. Man måste inte älska alla! Så länge man sköter sig och gör det man ska så gott man kan så är ju allt jätte bra. Så är det bara och det står jag för.

Klockan är nästan halv tolv och det är alla hjärtans dag......jag har inte gjort något för någon idag egentligen.....vad ska jag då hitta på.....Jag tänker på mina kära arbetskamrater som har ställt upp så himla mycket för mig. Hmmmmmm det ligger ju några webk kvar. Jag gör dom. Det får bli min alla hjärtans dag present att vi slipper dem i nästa vecka.....Hahahaaa men jag gör dem tyvärr inte gratis utan det får jobbet ändå stå för :-) Då blir det 2 flugor i en smäll.
Trisst för dig Marita att du sa att du inte kan tvinga mig och låta bli, eller bra kanske för du vet ju hur ja är vid det här laget....självklart så gör jag ju dem då. Hahahaaa jag vänder allt till en fördel för mig och mina arbetskamrater. Är man arbetsnarkoman så är man.

Det og ca 1 timme att göra de sista och nu ligger tror jag 14 st kvar som är lättast att göra när man är på jobbet. Denna alla hjärtans dag present är till Anne, Lina, Sara, Johanna och kära Susanne. Ni får gärna komma in på mitt rum och ge mig credit för detta. Jag behöver credit för allt jag gör har jag hört......jag gör ingenting för mina kära arbetskamraters skull utan bara för mig själv så jag kan tala om för alla hur jävla duktig jag är som alltid.

Innan jag slutar skriva om mina tankar och det som hände i lördags så måste jag ju även tacka it Sara för vår trevliga och mysiga pratstund i torsdags. Jag uppskattade det verkligen. Du är också så jäkla bra och jag är glad att du finns för du bra på att stötta och du är rolig.....mycket svordomar blev det visst idag....men men det bjuder jag på.

Kramar till er alla som läser detta!!!!!!

Panikens panik

Denna blogg kommer att handla om min cancerresa. Det hela börjande för några veckor sedan vilket jag snart kommer att berätta om. Idag är det den fredagen den 13 februari och det är nu jag kommer att börja blogga. Det var min kompis Annette som tyckte jag skulle börja blogga om min resa som ännu inte riktigt har börjat. Jag tycket det var ett bra förslag hon kom med. Detta för att få skriva av mig alla min känslor, tankar och särskilt hur mår jag??? Här kan alla mina kära kära vänner och familj läsa om mig. Jag gör detta även för min egen skull för när jag förhoppningsvis är frisk igen så kan det säkert vara kul att gå tillbaka och läsa allt. Jag tror nämligen att jag kommer att förtränga en hel under resans gång vilket är säkert är helt normalt :-).

Allt började den 21 januari 2009 kl 22:46....jag kommer ihåg det exakt. Jag satt i soffan i morgonrocken och tittade på tv och kände att det var dags att gå och lägga mig. Innan jag reste mig tog jag höger handen innanför morgonrocken och skulle klia på mig vänster axel....när jag sen drog tillbaka handen så strök jag automatisk handen över bröstet....och där kände jag en KNÖL. Jag kände bara va faaaaaaaaaaaaaan var det där....och drog haden över bröstet igen och kände en stor KNÖL. Jag fick panikens panik......jag blev iskall i hela kroppen och satt förstenad i soffan. Jag kunde inte röra mig....tusen tankar for igenom huvudet. Vem kan jag ringa???? Jag messande 2 kompisar som har gått vårdlinjen...men ingen var vaken.....Faaaan också for det igenom mig....jag rusade in i min sons rum för att låna datorn och sökte på bröstcancer.

Det enda jag hittade var ju att man får små knölar nästan nere vid bröstvårtan.....den här var ju stor och satt högre upp.....Vilken tur kände jag men ringde ändå sjukvårdsupplysningen för jag behövde ändå prata med någon. Beskedet jag fick var att ringa vårdcentralen dagen efter. Nu var det bäst att ta en insömningstablett för att kunna sova. Tack gode gud för att dessa tabletter finns.

När jag kom till jobbet på morgon så möttes jag som vanligt av Linas glada sprulande röst som frågade hur det var...och då brast det....jag började stor gråta och sa att jag känt en KNÖL i bröstet. Hon tröstade mig och det gjorde andra av mina arbetskamrater också.

08.00 torsdagen den 22 januari ringde jag vårdcentralen och fick tack och lov tid samma kväll.
Efter telefonsamtalet mailade jag Åsa och berättade att jag fått en KNÖL....hennes reaktion var att det inte kul att man skojar om sådant. Hur som helst så slutade det med att Åsa följde med mig till vårdcentralen som stöd. Min husläkare kände på knölen och frågade om jag känt något där tidigare...näeeee det har jag inte....då är det nog en cysta bara för de kan ju dyka upp snabbt. Bäst att kolla upp ialla fall tack och lov. Hon skickade en elektronisk remiss till Bröstcentret på Drottninggatan så jag kunde ringa på fredag morgon och boka tid.

På fredagen ringde jag till Bröstcentret och fick prata med en jätte trevlig kvinna....som såg min remiss i datorn...och jag hade tur att få tid redan den 28 januari.
På kvällen åkte jag hem till Åsa för att ha trevligt som man alltid har där. Min dotter hade 15 års fest eftersom hon fyller år den 24 januari. Jag kom hem på natten och där slutade det med att förutom mina 2 barn så sov 7 av Linns kompisar över här...dom sov i min dubbelsäng och i vardagsrummet....själv fick jag sova i Linns säng. Dom hade skött sig jätte bra och de hade haft kul.

På lördagen så fyllde då alltså Linn 15 år och då kom släkten hit, så den dagen gick fort.
Det blev en hel del prat om KNÖLEN.

Dagarna gick och sen var det onsdagen den 28 januari. Jag fick låna L8:s åkkort så jag åkte kommunalt till Bröstcentret. Jag hann knappt vänta i ett par minuter innan jag blev uppropad och skulle genomgå en mammografi. Jag kommer ihåg att jag tänkte undrar hur detta känns...många säger att det gör jätte ont och man har tom hört att folk svimmat. Men jag tänkte att jag grejar nog detta....och mycket riktigt det gjorde jag....det gjorde ju inte alls ont...visst att det klämdes lite, men var var det farliga och onda????? Veklingar tänkte jag då!!!
Sköterskan såg att jag hade något i bröstet så sen blev det ultraljud av en läkare och biopsiprov. Biopsiprovet kändes ganska ordentligt faktiskt. Vad fick jag för besked nu???? Jodå, visst fanns det en KNÖL och det är inte en cysta...det är något med celler i och som ev måste plockas bort.
De sa att jag skulle få komma tillbaka igen måndagen den 2 februari och träffa en specialist från S:t Görans sjukhus och då kommer jag få svar på biopsin.....vaddå???? Jag har inte tid med någon operation och sånt...jag har jätte mycket att göra. Den snälle läkaren frågade då vad jag jobbade med, och jag svarade att jag jobbade med inkasso....jasså sa han och skrattade...då förstår jag att du inte har tid :-) ...näe precis sa jag och skrattade i eländet.

Ända kunde inte hjärnan riktigt koppla tror jag. Påväg tillbaka till jobbet så ringde jag några samtal och berättade vad läkaren sagt. När jag kommer tillbaka till jobbet så går jag direkt till L8 för att lämna tillbaka hennes åkkort....och första frågan från henne var ju förstås att, hur gick det??????? Då brast det för mig och jag började storgråta igen och berättade. Många av mina kära arbetskamrater kom för mig och tröstade mig och fick beskedet. Anne frågade om jag ville att hon skulle följa med mig på måndagen vilket jag tackade ja till. Vilka arbetskamrater jag har. Jag har nog de bästa arbetskamraterna man kan tänka sig....jag tror ingen annan har så bra sammanhållning som vi har. Det är helt fantastiskt!!!!! Min närmastet chef då, vi kunde inte ha fått en bättre chef...vilken människa!! Hon kan verkligen trösta och lyssna. Vad skulle jag ha gjort utan min arbetskamrater och vänner??? Jag är verkligen lyckligt lottad när det gäller detta.

Måndagen den 2 februari kommer....som jag kommer att kalla för den svarta dagen i mitt liv.Jag och Anne åker till Bröstcentret....och de är försenade där. Jag får nästan komma in en timme efter utsatt tid. Vi blir inkallade till läkaren som ber om ursäkt för att vi fått vänta....sen kommer beskedet....DET ÄR ELAKARTAD CANCER som du fått. Jag hamnar i chocktillstånd och tittar på Anne och sen på läkaren. Jag känner att jag blir helt kall och helt tom i huvudet och tänker att detta är faktiskt inget man skojar om. MEN DET VAR SANT! Jag börjar gråta hysteriskt.Men det går ju inte säger jag. Jag fyller ju snart 40 år och jag har bokat tillsammans med Åsa Ånedenlinjen för vår gemensamma 40 år fest. Inbjudningar har ju gått ut och folk har ju börjat att betala. Sen ska jag faktiskt ev åka till Island på gymnastikläger i sommar.....Men det går inte i år att jag är sjuk. Jag ska ju även åka till New York och hälsa på Heather. Dessutom så när jag fyllde 30 så vart 30 års festen också inställd pag att jag då gick igenom en separation.....NEJ det går inte i år!!!! JAG SKA HA 40 ÅRS FESTEN!!!!! Tur att Anne var med hon fick ta emot informationen även fast jag lyssnade och hörde vad han sa trots att hans ord studsade mot den mur jag precis byggt upp runt mig. Läkarens ord till slut var att jag kan ju ha min 40 fest om jag vill även om jag kommer att var mitt i min behandling och inte må så bra. Vad ska sa han säga till en nästan 40 årig singelmamma som gråter hysteriskt och säger att jag vill inte dö jag vill inte dö. Men detta kommer nog gå bra. Du kommer att få en 18 veckors lång behandling och operation i sommar. Vi ska bara ta nya prover från bröstet så får vi sen träffas på S:t Görans Sjukhus när vi får provsvaren så vi vet vilken behandling du ska få.

När jag gjorde om biopsin så var det den läkren som jag träffat några dagar innan som skulle göra det igen....men nu skulle det vara en kraftigare nål så då fick man tandläkarbedövning.
Jag låg bara på bänken och grät.....denna gången kändes inte provet....men vilket blåmärke som jag fick efter denna test. Sen fick jag träffa tror jag världens gulligast sjuksköterskan Katrina. I all denna skit så måste jag säga vilka otroliga läkare och sjuksköterskor som jag träffat. De är helt otroliga!!! Tack för det stöd som jag tills dagsläget har fått.

På kvällen kommer Åsa och Josse hem till mig för att stötta mig och stötta mig när jag ska berätta för barnen. Det blev självklart chockade och ledsna. Det var jätte jobbigt att berätta detta men jag hoppas att de förstår att det kommer bli jobbigt men att allt kommer gå bra.
Även Sanna kommer över och hon var helt knäckt hon också. I denna stund som de var hos mig var det nog jag ändå som var starkast.

Efter det att jag fått det tragiska beskedet så har jag berättat för alla mina arbetskamrater, vänner i och utanför Sofiaflickorna och släkten. Vilket bemötande jag har fått. Det har varit helt fantastiskt. Jag har fått kort hem och till jobbet, mess och mail (flera av desssa har jag sparat så jag kan läsa dem i jobbiga stunder). De flesta har sagt samma sak att de är glada att jag har berättat samt att jag som är en sån stark och possetiv männsika kommer klara detta jätte bra. Vissa har skrivit helt underbart så jag har börjat gråta. Jag sa till min chef att jag önskade att jag var en riktig bitch så jag slapp dessa underbara mail och mess från vänner och bekanta. Detta gör mig mer ledsen än att jag är sjuk. Eftersom jag är en öppen person och pratar av mig massor så bearbetar jag detta. Jag har även fått trösta fler på jobbet som har gråtit. Undrar egentligen hur många kramar jag fått på de här veckorna....det är nog fler än jag fått på flera år :-)... Sara är väldigt kramig av sig....mest synd tycker jag nog om Lina. Hon verkar har tagit detta hårt...jag ser att hon ofta ser ledsen ut. Det kan inte vara så lätt och sitta mitt i mot mig höra hur jag maler på hela tiden om det som hänt...och när jag pratar med vänner och kunder. Jag vill verkligen tacka er som har bjudit mig på lunch och fika och följt med mig till sjukan eller bara har tröstat och kramat mig.

Idag fredagen den 13 februari var jag på St:Görans sjukhus och fick svar på mina prover. Det finns tydligen en tumör till brevid den stora...suck! Men tur att de såg den ialla fall. Det som kommer att ske nu att de först och främst måste göra en liten tatuering på bröstet pga att när cellgifterna ges så kan tumören försvinna och då måste de veta vart i bröstet den varit. Detta kommer ske under vecka 8. De kommer även röntga min kropp för att se om de finns några andra tumörer eller dyligt. Sen ev fredagen den 20 februari ska jag operera bort en del av lymfsköttlarna och sen ska behandlingen påbörjas på sös. Det mest tragiska beskedet som jag dock fick idag är att de kommer behöva operera bort hela bröstet. Det känns ju då inte så kul :-(
men om jag vill kan jag få ett nytt....och det tackar man ju inte nej till :-). Åsa berättade att hon visste någon som hade fått 2 nya bröst pga att läkaren tyckte det andra bröstet var så hängade :-)...jag hoppas nästan att detta händer mig också.....Tänk vilken jäkla parypingla jag kommer bli i höst då....nya bröst grattis...dock ett halvårs lidande...sen kan man ju nu hoppas att man går ner i vikt av behandlingen ockås....så det får bli Summer 2010 here I come!! :-)

Hur mår jag nu.....jag mår faktiskt bara bra...jag längar till att få komma igång med behandlingen
så att detta får en slut någon gång.

Detta var allt för denna gång...det kommer bli mer skrivande sen när jag väl kommer igång med behandlingen.