Pizzasugen

Som läget är nu och som jag känner det så kommer jag att äta upp mig massor med kilon. Jag är så jäkla sugen hela tiden på skräpmat. Igår var det ju Mc Feast och idag var det första som jag tänkte på när jag vaknade var en calzone med mycket ost. Det kändes då att om jag inte får just en calzone så dör jag. Jag ringde jobbet och pratade med Anne och sa jag dör om jag inte får en pizza nu och då tyckte hon att jag skulle ringa och beställa en.....bra förslag!

När jag pratar med Anne så träder min räddande Ängel in, Josse ringer och vill ha kaffe och jag sa att det går bra om hon tar med sig en calzone på vägen. Detta gjorde att jag fick min älskade pizza och trevligt umgänge. Jag berättade för Josse att jag hade sovit fram till halv tolv, men att jag hade vaknat i natt och var lite illamående så jag hade tagit en tablett mot detta.
Det kändes skönt att få sova ut utan att behöva ställa klockan.

När Josse gick så ringde de från Cancerfonden. Det var min systers kund som ringde. Hon var hur trevlig som helst och lätt att prata med. Vi pratade lite om det ena och det andra, och självklart hur jag mår. Jag berättade att jag hade en liten svacka igår om att jag nog inte vill ha en kur till bara för man känner sig så konstig efteråt. Som jag egentligen har så stor val?? ICKE! JAG MÅSTE TA MIG IGENOM DETTA!!!

Jag frågade om de kommande kurerna och hon sa att man kan jämnföra en cellgiftsbehandling med en boxningsmatch. När man får första kuren så är det som om man får första smockan. Man ställer sig upp och skakar av sig och känner sig lite ding men man återhämtar sig. Sen blir ev de andra kurerna lite jobbigare pga att man kroppen orkar inte ta hur mycket stryk som helst oberörd....men man kommer alltid att återhämta sig efter varje kur. Om jag har räknat rätt så blir det nog då inte mycket till midsommarfirande i år för jag ska ha min sista kur några dagar innan midsommar. Tur att det är Mats som har Linn i år så jag slipper känna att jag försakar hennes midsommarfirande i år.

Sen kom vi in på Cancergalan och de undrade om jag var intresserad att dela med mig min historia. Det är inget bindande utan om man inte orkar så kan man alltid hoppa av på vägen. Detta innebär att du kan prata med min familj mm.
Tror ni att jag tackade ja till detta??? Självklart gjorde jag ju det. Jag är ju en person som gärna delar med mig. Det kändes ju skönt att det inte är något bindande heller. Så hon skulle lämna över mina uppgifter till en kollega för detta. Så fortsättning följer med andra ord gällande detta.

Jag pratade lite med Linn igår om att jag är sjuk och frågade hur hon känner sig och hon mår bättre nu och hon verkar har smält detta nu och det känns jätte skönt. Nu när man har blivit sjuk så tänker man ännu mer på dem man har runt omkring sig. Jag är ganska dålig att tala om att jag älskar mina barn, så nu säger jag det här:

PATRIK OCH LINN JAG ÄLSKAR ER ÖVERALLT ANNAT!!!!!
Massor med pussar och kramar till er två!!!!
Mamma

Nu ska jag inte göra så mycket mer idag än att se på Let´s dance.

Kramar till er alla!!

Annelie