Nytt bröst DIEP-Lambå operation

Hej hopp!

Då var jag tillbaka igen och nu har jag fått ett nytt bröst. Det började med att jag den 12 december skulle vara inne på KS i Solna kl 13.00 för att göra en kontraströntgen. Josse, Linn och lilla Jack följde med mig till sjukan. Jag bjöd på fika som tack för skjutsen.

Vill även säga att förra veckan så hade jag 38 graders feber och var jätte orolig över att jag inte skulle bli frisk så de skulle vara tvugna att skjuta på operationen. Men jag hade tur och hann bli frisk.

När jag sen kom till röntgenavdelningen fick jag klä av mig på överkroppen för att sen lägga mig på britsen. Sen skulle jag få en kanyl i armen som de skulle kunna spruta in kontrastet i, och då började problemen :-(.

Den första sjuksköterskan försökte 3 gånger sätta in en kanyl utan att lyckas för de fick ingen "retur". Då skulle hennes kollega prova. Han provade också 3 gånger innan han gav upp. Då fick de ringa efter någon på narkosen för de var bra på sånt här. Efter ca 10 min så kom det en tjej och då skulle hon försöka. Hon klarade det på 3:e besöket och då på handen. De vill egentligen inte sätta den där för att man har så tunn hud och så ska de spruta in kontrastet med en sådan fart. Men de tänkte att de provar. Så efter 9 stick så satt ialla fall kanylen nu på ovansidan av handen.

Japp, då var det dags att köra igång med röntgen. Då säger den första sjuksköterskan att om jag känner att det gör det minsta ont i handen när de sprutar in kontrastet så måste jag säga till på en gång. För detta innebär att kärlet har spruckit. Hon känns det....Blir man rädd då eller????. Jag vart skit nervös, men tack och lov så gick det bra och jag kände hur varm jag blev i hela kroppen när du sprutade in kontrastet och det kändes som om man kissade på sig. Men den här gången visste jag ju att jag inte gjort det eftersom jag varit med om denna upplevelse tidigare.

Sen lät de kanylen sitta kvar i handen eftersom jag är så svårstucken så den kan vara bra att ha kvar. Sen kom en läkare som hade tittat på röntgen bilderna. De skulle titta vad jag hade mina kär i magen. Sen började han rita ut dessa med en penna på min mage. När jag var klar fick jag klä på mig för att sen gå upp till avd E13 där jag skulle vårdas.

Där tog min läkare Ann-Charlotte emot mig. Jag fick komma in på ett undersökningsrum där hon frågade hur jag mådde mm. Sen tittade hon på vart de hade ritat ut kärlen. Sen började hon att rita ännu mer på min överkropp. Hela min mage och bröst var målat med olika streck och tecken överallt. Såg verkligen jätte kul ut. Sen sa hon att vi ses efter operationen. Jag fick en säng tilldelad till mig i ett 4 bädds rum. Sen kom det sjuksköterskor som skulle ge mig identitetsband och så skulle de ta blodprov igen på kvällen....och hur gick det då??? Jo, åt helvete. De lyckades förstås inte så det blev att tillkalla narkosen igen som den här gången lyckades på 2:a försöket. Hua, jag har ingen aninng om hur många gånger dom stack mig första dagen. Sen har jag blåmärken därefter också.

På eftermiddagen / kvällen kom en läkare som heter Martin in till mig. Han sa att han skulle vara med och operera mig. Han ville kolla på den underbara teckningen som var målad på min mage så han kunde få en känsla för vad som skulle ske på operationsdagen.
Senare på kvällen fick jag ett eget rum tilldelat till mig. Innan jag fick gå och lägga mig så fick jag duscha och tvätta mig men en specialtvål. Sen var det natti natti.

På luciamorgonen så blev jag väckt 05,30. Jag hade inte sovit så bra den här natten. Man var väl lite pirrig. Då var det bra att ta sig till duschen igen och tvätta sig med specialtvålen och byta om till en operationsskjorta. Sen fick jag ta lite mediciner och fick en spruta i låret tror jag. När allt detta var klart blev jag uppkörd till operationen där det var massor med sjuksköterskor. Tack och lov så hade jag ju kanylen kvar i handen och där började dom spruta in narkosmedlet. Hon sa säg till när du börjar känna dig lite yr....Det tog några sekunder och när jag sa nu så sa de god natt och sen minns jag inget mer förrän jag är på uppvaket. Dom tog fett och hud från min mage och byggde nu ett helt nytt bröst. Tänk bara på hur de kan göra. Det är helt fantastiskt. Operationen tog totalt 8 timmar.

Från att jag låg på uppvaket så började de ha koll på det nya bröstet. Varje timme de första 3 dygnen så skulle de kolla så att det var flöde genom det nya kärlet och att bröstet var varmt mm. Ca kl 20,00 på kvällen låg jag på mitt rum igen på avd E13 rum A. Nattsjuksköterskan Christine satt i mitt förrum hela första natten för att hålla koll på mig och väcka mig varje timme för undersökning vilket var lite jobbigt. Första natten fick jag syrgas igenom näsan. Jag kommer inte ihåg varför. Men den maskinen bubblade hela tiden vet jag :-). Sen hade jag 3 st dränage, kateter och kanyler i bägge fötterna.

På onsdag morgon var jag hungrig och åt ordentlig frukost och även bra med lunch. När klockan sen slog 13 så kom Tess på besök. Det är en gammal gymnast till mig som jag inte hade träffat på nästan 3 år. Det var så himla kul att träffa henne så jag kände att jag fick tårar i ögonen. Sen kom även Sonja på besök på sin lunch. Jätte kul att få pratat med lite folk man känner när man ligger ensam på sitt rum. Nu var jag ju inte så mycket ensam på så sätt eftersom det var undersökningar hela tiden. Vid 14 tiden kom min mamma på besök. Hon stannade i ett par timmar. Alla som kom fick se det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Det roliga med det hela är att några veckor innan operationen så var jag en vecka i Eypten med min bror och då solade jag förstås. Så jag hade ju en brun mage vid operationen. Eftersom du har gjort ett nytt bröst av magen så har jag nu ett vitt bröst och ett fint brunt och solbränt bröst.

Senare på eftermiddagen så började jag känna mig lite varm och febrig och när det var undersökning så sa jag det och då tog dom febern på mig. Då hade jag lite över 38 grader. De avvaktade lite då för att se vad som ske med den om den skulle gå ner eller stiga. Tyvärr gick den åt fel håll. Så de kontaktade jourhavande läkare som sa att de måste ta en odling och sen ge mig antibiotika och alvedon. Då var det dags för massa stick igen och det lyckades dom ju inte med förstås. Så de fick tillkalla narkosen igen. Det kom en tjej och som heller inte lyckades ta blodprov samt att alla mina kanyler jag hade i kroppen hade slutat att fungera. Ända chansen var att ev sätta en kanyl i halsen...NEJ TACK!!!. De ringde läkare och kollade om de ev kunde avvakta med odlingen för det kunde ju vara så att febern ev kom från katetern. Det är ganska vanligt att man får infektion av den. Så tack och lov så slapp jag lämna blod...men jag fick fler blåmärken istället :-).

Vid 6 tiden på torsdag morgon så tog de feber igen på mig och då hade jag 40 graders feber...ingen hit!!! Mer antibiotika och alvedon....sen började jag svettas och all feber gick ur kroppen....Det är verkligen ingen hit att vara så sjuk och inte få sova när de måste kolla en varje timme. Man blir bra sliten och liten. Skit vad man tycker synd om sig själv då. Sen fick jag inga fler febertoppar men jag åt ju även alvedon stup i kvarten. På torsdagen hade jag inga besök och det var nog ganska skönt eftersom jag inte mådde så bra. Med tanke på att jag inte mådde bra så hade jag tappat aptiten....ville inte äta något. Inte ens glass när de erbjöd detta. Då är man sjuk!

Från torsdag kväll så skulle kontrollerna ske varannan timme i ett dygn istället. Vilket är skönt men det är fortfarande ofta.På torsdags dagen visade det sig att jag hade för lite salt i kroppen så på natten till fredagen fick jag dropp och så var jag tvungen att äta salta pinnar. Jag tror det var på fredagen som de tog bort 2 st av dränen så jag bara hade ett kvar samt att de tog bort katetern. Så det var jag tvungen att börja gå på toa själv.

På dagen kom mamma och pappa på besök. De stannade nästan ett par timmar. Eftersom jag mådde bättre igen så var det kul och skönt med besök. På kvällen kom Linn, min moster och mina kusiner Jennica och Sofie på besök. Det var jätte kul att få träffa dem. Det som var jobbigt med dem var att de pratade bara om massa roliga saker så man skrattade och då gjorde det så jäkla ont i operationsärren på magen....Tänk att de ska hålla på när jag sa att det är skrattförbud i rummet, hahahahaha :-). De var kvar i ett par timmar. Sjuksköterskorna sa att eftersom jag ännu inte gjort det stora på toan så skulle jag få katrinplommon juice till frukosten som jag skulle börja med att dricka innan jag åt det andra. Detta för att få igång magen.

Lördag morgon så serverades bl a juicen. Jag är inte så förtjust i katrinplommon så jag undrade hur detta skulle gå. Men det var faktiskt jätte söt och god. Så jag drack på. Till slut så kände jag att jag börjar må illa. Sen började jag spy som bara den och det gjorde ju då förstås jätte ont i ärren på magen när man hulkar sig. Ingen hit! Det slutade med att jag inte åt någon frukost alls den dagen. Till lunch blev fick jag soppa och det var gott och det var det ända jag ville ha. När läkaren gick ronden på morgonen så sa han att jag skulle få åka hem på måndagen. Jätte skönt tänkte jag. Efter lunchen ringde min käre bror som skulle komma på besök. Han ringde från huvudentren och frågade hur han skulle gå. Vi fick inte ihop det och jag tänkte hur jäkla svårt kan det vara. Sen bröts samtalet. Efter ca 5 min så ringde han igen och sa att jag inte låg där. Jo, det gör jag. Näe, de säger att du inte ligger på SÖS. Näe, det är klart för jag ligger på KS. Då orkade han inte komma. Är han vimsig eller är han?? Hahahaha. På kvällen kom i alla fall Patrik och Charlotta på besök. Det var jätte skönt att få träffa dem. Jag hinner tyvärr inte träffa dem så ofta och det gör ont i hjärtat :-(.

På söndagen hade jag fått tillbaka aptiten och sedan fredagen hade jag varit sugen på sushi. Så när min syster skulle komma på besök så sa jag att jag inte vill ha massa godis utan jag vill ha sushi. På förmiddagen så fick jag för första gången sedan måndagen duscha. Vilken känsla!!! Helt underbart. Man blir som en ny människa igen och man känner sig piggare. Precis när jag är tillbaka till rummet från duschen så kommer arbetskamraten Ingela på besök. Hon är så jäkla rolig så det blev mycket prat och en del skratt som jag försökte dämpa för att inte få för ont i magen. Sen kom även min syster med sushin. Så vi 3 satt och pratade och sen kom även min svåger Niklas förbi en stund. När de sen hade gått så åt jag suschin....och jag bara njöt för varje bit. Guuuud vad gott det var!! Helt underbart. Sen var det lungt resten av söndagen.

På måndag åt jag bra frukost och jag hade ställt in mig på att få åka hem. På ronden kom läkaren Martin och frågade hur jag mådde. Han kolla då dränet som jag fortfarande hade kvar i magen. Oj, det har ju kommit ganska mycket sårvätska sista dygnet. Nix, du får inte åka hem. Du får bli kvar ett dygn till...suck och boring! På kvällen så kom Annette på besök. Hon hade haft lite dåligt samvete över att hon inte hinnit tidigare. Det var kul och vi pratade en massa. Vill ändå säga att det är bra att sjukan har koll på en och inte skickar hem en för tidigt. Det som var posetivt med att jag var tvungen att stanna kvar en natt till var att då fick jag träffa nattsjuksköterskan Christine igen. Hon var glad att jag var kvar så hon fick kolla på bröstet igen. Hon tyckte det var så himla fint. Sen innan hon gick av passet igen på tisdag morgon bad hon om att få se det igen. KUL!!! Då vet man att det verkligen har blivit bra. Efter frukosten på tisdagen så drog dom ut det sista dränet. Jag kan säga att det är inge skönt när de gör detta. Usch!!! Sen fick jag vila lite och kl 10,10 kom sjuktransporten och hämtade mig. Så efter 10,30 tisdagen den 20 december var jag hemma igen. Skönt!!!

På eftermiddagen kom brosan hit och hämtade mig och körde mig och Linn till centrum så jag kunde handla lite och hämta ut massor med mediciner på Apotket. Sen tog vi en fika! Tack för hjälpen brosan!!!

Nu i skrivandets stund så mår jag bra efter omständigheterna. Har lite ont i operationsärret till och från men jag äter alvedon mot det. Summa sumarum är att jag är jätte jätte nöjd med det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Om ca 6 mån tror jag så ska jag få en bröstvårta samt så tror jag att de kommer att lyfta det andra bröstet lite.

God jul och gott nytt år önskar jag er alla!!!!

Kram