Hej!
Idag var det sista dagen på jobbet och det kändes tråkigt. Vi började med gruppfika och då fick Marie en blomma och presentkort på att hon fyller år imorgon...så grattis igen i förskott Marie!
Jag fick också en blomma och 2 st biobiljetter :-).
Ibland måste man vara lite smart. Här om dagen sa Robert till Anne som hade blivit månadens merförsäljare att hon skulle få biobiljetter och då sa jag att jag också borde få det som hade blivit sjuk och att jag måste få göra något roligt när jag mår bättre....Kanske det kanske sa han med en finurlig min :-). Han är så himla rolig ibland.
Sen i onsdags så skulle jag maila något till Maria och då sa jag även till henne att jag borde få biobiljetter och hennes svar var att.....jag är så himla rolig, men försöka duger!!!
Så när jag träffade henne i korridoren sa kunde jag inte låta bli och säga att Robert (som då är Maritas chef) hade sagt att jag kanske kunde få det. Så idag fick jag faktiskt 2 st som jag tycker att jag är jätte värd :-) . Skammen för den som ger sig!!!
Sen blev jag bjuden på lunch. Det var Johannas idé att vi skulle ha gemensam lunch idag när det är min sista dag. Det var jätte trevligt och bra!
Men just det, innan lunchen så pratade jag med en kontaktperson hos en av mina kunder som berättade att hon också nyligen haft bröstcancer och haft samma behandlingsform som jag ska ha, och henne träffades jag i höstas. Hon berättade för mig idag att när jag var där på besök så hade hon tänkte, tänk om hon ser att jag har peruk?? Men jag sa att jag inte hade märkt någonting. Så när man väl pratar om bröstcancer så märker man hur många det egentligen är som har det.
Efter lunch var det dags för sjukhus på sös igen och nu fick jag svar på alla prover jag tagit sista veckan, och alla såg jätte bra och helt normalt ut. Så jag är egentligen frisk som en nötkärna förutom KNÖLEN. Tänk då att en KNÖL kan ställa till så mycket problem, det är ju helt sjukt!!
Sen fick jag träffa Kristi (min kontaktsjuksköterska) som skulle ta nya blodprover igen eftersom jag bestämde att jag ville påbörja behandlingen tisdagen den 10 mars. Då var alla prover en dag för gamla för studien pga att de måste vara max 2 veckor gamla. Hon är väldigt rolig faktiskt så här hon plåstrat om armen så frågade jag om hon hade tagit gravtestet också som man måste göra. Men det hade hon ju glömt bort, så hon bad om ursäkt flera gånger så fick hon sticka mig i den andra armen också. Sen berättade hon att den blodtrycksmaskinen som ramlat i golvet var hel igen...hon hade satt batterierna åt fel håll, skrattar!!!
Min mamma var med även denna gång och hon kommer med så jobbiga frågor. Hon tog upp detta med om detta var ärftlighet igen, trots att vi i måndags fått reda på att vi hon eller min syster måste ta tag i detta och hon inte har med att göra. Sen kommer frågan om jag behöver hemhjälp......va???????????????? Hallåååååååååååååååååååååååååååååååå jag är faktiskt knappt 40 år och ska inte dö än. Jag har armar och ben och kan ta hand om mig själv....hemhjälp?!
Ibland blir det bara så pinsamt att ha med sig mamma. Men jag kan ändå förstå henne och hon vill ju bara väl. Men ibland skäms man :-/ . Men jag älskar dig ändå mamma!!!
Sen åkte jag tillbaka till jobbet och där blev det kramkalas och jag fick jätte jätte fin tulpanbukett från Magnus grupp. TUSEN TACK TILL ER ALLA, DEN VAR HELT FANTASTISK!!!
Lina kommer nu få en ny rumskamrat. Linas kommentar var att måste de strö salt i såren :-),
det var ett skämt från henne sida Lasse, så ta inte illa vid dig. Skrattar!
Jag tror Lasse bjuder på den kommentaren, eller hur? Lina du är så rolig ibland!!!
Innan jag gick hem så bestämde vi att jag ska komma och hälsa på jobbet på onsdag och äta lunch innan nästa sjukhusbesök.
Sen lämnade jag jobbet med vemod, sorg i hjärtat och tårar i ögonen. Tårarna kom när jag kom ut i trapphuset. Det var jobbigt att lämna och se Lina ledsen, trots att hon tack och inte grät....men jag vet inte hur hon reagerade efter att jag gått.
Sist vill jag bara tala om för er alla att behandlingen nu kommer att börja den 10 mars.
Kram och trevlig helg till er alla!!
Annelie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å jösses Annelie var kul du är! Jag skrattade så tårarna rann när jag läste om din "kissa-på-dig"-historia! Känner igen mig att man funderar ut en "plan B" innan man ens vet om man behöver en plan överhuvudtaget... :-) Puss på dig! // Lotta
SvaraRaderaHej! otroligt skönt att röntgen var helt okej, kram till nästa gång
SvaraRadera