Trött

Usch vad trött jag är. De sista dagarna har jag varit väldigt trött...det är säkert en psykisk trötthet för jag sover ordentligt på nätterna. Idag har jag pratat med min sjuksköterska på sös hela 3 gånger och det är faktiskt hon som har ringt alla gångerna. :-)

Jag fick beskedet idag att jag ska få vara med på studien ialla fall trots att mitt blodtryck är lite högt. De skulle skicka en remiss till vc för koll. Jag måste ha koll på blodtrycket pga att det kan gå upp under behandlingen och ligger det redan högt så kanske det inte är så bra.

Jag måste förresten berätta något som jag missat, som faktiskt är ganska kul. Som jag tidigare berättat så gjorde jag ju skelttröntgen förra torsdagen så fick jag ju en radioaktiv vätska in i kroppen. När jag skulle gå på toa första gången efter detta så var man ju faktiskt väldig nyfiken till och se hur urinet såg ut. Kan det vara neongult, neonblått eller någon annan neonfärg?
Men till min stora besvikelse så såg det helt normalt ut. :-( . Lite trisst faktiskt...skulle ha varit kul om det varit någon neonfärg och att det hördes något frätande ljud. Men nääääe!
Det var helt normalt.

Imorgon ska jag till Sofiahemmet och göra hjärtröntgen. Denna röntgen ska jag göra bara för att jag ska vara med i studien. Sen är det röntgen på torsdag också med då på S:t Görans Sjukhus.
Det gäller nu att ha koll på olika sjukhus man ska besöka så man åker till rätt ställe.

Vet inte om jag om jag skrivit att fredag blir sista arbetsdagen...och det känns lite jobbigt faktiskt. Jag kommer att sakna alla mina kära arbetskamrater. :-(

Jag får komma och hälsa på er.

Linn kommer hit ikväll....hon har tröttnat på landet så Mats kommer att köra hem henne hit och sen åker han tillbaka till Kopparberg. Helt galet tycker jag. Tyckte han kunde sätta henne på en buss istället...men nej då han skulle köra hem henne....jag sa att då får han skylla sig själv. Det kommer ta honom över 5 timmar.

Men då får väl han och Patrik ha det lugnt och skönt på landet.

Jag messade lite med Patrik på msn idag och sa att jag skulle hålla koll på Linn så hon inte gör något dumt i helgen och träffar en inte så person att umgås med.
Är detta talesättet små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer kommer ifrån. Puhhh!

Jag frågade då Patrik om han kanske också ville följa med och prova peruk....jag visste dock svaret, och det var ett klart NEJ :-) och jag förstår honom faktiskt....kanske inte är så kul om man är en 18 årig kille att följa med mamma på detta. Fast honom får man ju inte med sig på någonting längre....Fy vad stora barn man har. MEN JAG ÄLSKAR DEM ÖVER ALLT ANNAT!!!
Även om de kan göra en vansinnig ibland men det hör väl till kanske att de ska reta gallfeber på en ibland så man känner att man verkligen lever. Jag är så glad att jag har dem.

Ha det så bra alla ni som läser detta.
Annelie