Läkarbesök och massage

Då har det gått en dag till. På förmiddagen idag så var jag på läkarbesök på sös. Dr Anna frågade hur jag mådde och jag svarade....ja, hur mår jag egentligen? Som tur var så hade jag med mig en lapp med massa frågor. Jag sa att minnet är sämre än vanligt. Det roliga är att när man säger till någon att man har dåligt minne så får man alltid höra att det har dom också. Men de har inte som jag ialla fall. Jag har också haft halft om halft dåligt minne men inte som jag haft de sista månaderna.

Så nu kan jag tala om att man kan få sämre minne som jag har när man har fått cellgifter. Anna frågade mig om jag hade svettningar. Japp, jätte mycket, och det stod också på min lapp. Hon frågade då om jag hade fått tillbaka min mens, men det har jag inte fått och då är jag som i klimakteriet, vilket innebär svettningar och att man kan få sämre minne pga alla gifter man fått i kroppen. Så det är inte så konstigt att jag jämt tappar tråden, säger fel saker och frågar samma fråga flera gånger. Så nu vet alla det! Så då slipper ni skratta åt mig eller säga till mig igen att jag också har dåligt minne. Det gör lite ont i hjärtat när folk skrattar eller man får höra det, för det går inte att jämnföra med det jag har idag. Det kommer att bli bättre med tiden. När jag bara tänker på att minnet är så jävla dåligt så får jag nu tårar i ögonen för det är inge kul. Men det skönt att höra att det kommer att bli bättre ialla fall.

Sen sista veckan så har jag fått lite problem med andningen igen och de berättade jag. Sa att jag känner mig lite stressad för att hinna med alla vaccinationer innan Thailand, pass ska fixas och så måste jag hitta en bikini. Fick tack och lov förslag på ett ställe som kan ha detta på Sveavägen. Så jag ska åka dit och titta. Dr Anna sa då att man också kan få denna syntom när man har strålats, då man strålas nära lungorna. Därför så måste jag lungröntgas så de kan utesluta detta.
Därför blir det snart läkarbesök igen.

Sen äter jag medicin mot magen så jag kan äta, så jag inte får sura uppstötningar. Denna medicin har jag ju ätit i flera månder nu. Men så fort jag slutar äta den så kommer de sura uppstötningarna tillbaka efter 2-3 dagar. Så jag frågade Anna hur länge detta skulle hålla på. Svaret var att detta borde ha gett med sig för länge sedan. När man får cellgifter så tar magen så mycket stryk och det kan typ bli infektion där så jag kanske måste äta någon annan starkare medicin eller antibiotika mot detta. Men för att kolla detta så måste de titta i magen och då går de ner med en slang. Skit tänkte jag....så jag sa att det är nog inte så farligt ialla fall.

Då tittade bara Anna på mig frågande, och då erkände jag att jag inte ville ha någon slang nerkörd i magen. Så därför bestämde vi nu att jag ska äta samma medicin i 3 veckor till och sen prova att sluta. Om det då inte hjälper så har jag inget val. Så snälla snälla ni som läser detta håll tummarna för mig.

Anna skulle nu dra igång för att kolla om min cancer är ärftlig. Hon hade fått alla papper och så. Det skulle ta ca 6 mån att få svar. Om det nu är så att det är ärftligt så kan jag ev få operera bort det andra bröstet och få ett nytt där också. Men är det så att man ska göra detta så tror jag hon sa att då får man göra bröstoperationen om 2 år. För att all hud och så ska läka. Om det även är ärftligt så är risken ganska stor att man kan få livmoderscancer så då kommer de att operera bort livmoder och äggstockar på mig. Så summan av det hela är att det kan vara ganska mycket kvar för mig om jag nu har den oturen. Om ca ett halvår vet vi.

När jag kom hem så var Helena här och väntade och vi tog en fika. Sen kom Ove och det blev en timmes massage. Hur jäkla skönt som helst, som vanligt :-).
Sen fick jag tyvärr ett samtal med dåliga nyheter. Jag har aldirg varit med om ett sådan dåligt år som 2009 har varit.

Jahopp, det var allt för idag. Vilket var ganska så mycket ändå.

Kram
Annelie