Några dagar på sös igen

Hejsan!

Har nu inte bloggat på några dagar pga att i söndags fick jag feber igen....inte så högt som efter kur 1. Men jag hade 38.4 så jag ringde in till avd 21 på sös och de ville att jag skulle åka in till akuten och de trodde att jag skulle bli inlagd. Jag berättade för Linn att jag var tvungen att åka in. Då Mats och Cajsa var i Frankrike så kunde Linn inte åka dit. Patrik var på studentskiva. Så jag ringde Linns kompis Josses föräldrar och frågade om in Josse kunde få sova över hos oss då jag var tvungen att åka till sjukan. Josse fick sova kvar över och det kändes skönta att veta att inte Linn var ensam hemma.

Åsa körde in mig till sös vid 21 tiden. På akuten var det jätte mycket folk. Det var 23 före som skulle till medicin....usch då blir det en lång natt sittandes där. Men jag hade tur....för såna fall som mig prioriterar dem så jag behövde inte vänta länge tills läkaren kom. Ibland ska man faktiskt få ha lite tur. Eftersom jag hade feber så fick jag dropp, och sen fick jag antibiotika. Sen kom det värsta som jag fick göra förra gången. Det är att de stoppar en lång tops upp i näsan. Vilket gör att man nästan spyr och eftersom mina slemhinnor är så känsliga nu så gjorde det skit ont. :-(
Sen fick jag lämna urinprov och massa odlingar som de tog. Sen fick jag vänta....

Sen kommer den jätte gulliga läkaren och sa att jag kanske skulle få åka hem igen trots allt för att såg bra ut...men de hade inte fått svar på "imunförsvarsprovet" än. Hon undrade hur jag tänkte ta mig hem i sånt fall....så jag sa att jag får väl ta en taxi eftersom det var så sent.
Sen gick hon och jag låg kvar på rummet.....ensam...då kom tårarna och jag började gråta för jag hade jätte ont i näsan efter näsprovet och så var jag så trött och hängig och jag tänkte att jag kommer inte orka åka hem...jag kommer inte ens orka klä på mig mina kläder igen eftersom jag fått sjukhuskläder. Jag kommer tom inte orka kliva ur sängen. Efter en stund kom den gulliga sköterskan för att kolla hur jag mådde och hon undrade om jag var ledsen för att jag kanske måste stanna kvar....näe, tvärom för jag orkar inte en röra mig....Jag fattar inte hur jag ska orka ta mig hem....usch nu när jag skriver så gråter jag för alla känslorna kommer över mig igen. Faaaaan att det ska vara så jobbigt att vara sjuk.

Sköterskan tröstade mig och sa att det kommer att ordna sig.....Faaaan här ligger man 40 år ocvh gråter som ett litet barn och tycker livet är pest! Sen kom läkaren tillbaka och så sa hon att innan hon vill säga något så vill hon hålla mina händer....och det kändes jätte skönt....Skit var jag gråter nu när jag tänker tillbaka på den studen....det var skitjobbigt. Jag snörvlade och bad att få snyta mig. Hon berättade att det inte hade fått 100% svar på "imunförsvarsprovet" men att det var för lågt så jag fick inte åka hem....men hade jag tur kanske jag kunde få åka hem på måndagen om inte värderna var för dåliga.

Jag blev uppkörd till avd 21 rum 2 plats 3. Exakt samma plats som jag låg på förra gången när jag var där. Så jag kände mig som hemma :-). Hade svårt att sova på natten trots att jag var så trött...droppet gjorde att jag vart kissnödig hela tiden så det kändes som om jag sprang på toan stup i kvarten. På morgonen träffade jag sen på mina rumskamrater, Lena som också har bröstcancer och sen var det Gunilla som hade lungcancer. Hon var en lite äldre dam som hade rökt men hade slutat för 15 år sedan. Läkaren hade sagt till henne att det inte spelar någon roll om hon slutat för 15 år sedan....har man rökt så har man. SÅ DET JAG VILL SÄGA MED DETTA BÖRJA ALDRIG RÖKA!!!!!! HAR NI NYLIGEN BÖRJAT SÅ SLUTA GENAST SÅ NI INTE FÖRSTÖR ERA LIV!!!!

Nya prover togs på måndag morgon samt så ett par dagar tidigare så hade jag börjat att hosta. Så när svaret på proverna kom så låg imunförsvaret på 0.3 vilket är alldeles för lågt så det var bara att glömma att få åka hem på måndagen. Eftersom jag fick en del stora hostattacker så ville de att jag skulle göra en lungröntgen för att de ska se så att jag ev inte håller på att få lunginflammation. Jahopp.....så på eftermiddagen så kom en transportman och hämtade mig och körde ner mig till röntgen. Röntgenbilder togs och sen kom en ny transportkille och hämtade mig och körde upp mig på avdelningen. Sen var det bara att vänta på svaren.

Vid middagstid så skulle jag få ny antibiotika i min picc-line....och när de först sprutade in koksaltlösningen så kändes det som om de sprutade in den i halsen på mig och kände hur det sprakade liksom....jätte svårt att förklara. Jag berättade detta för sköterskan...hon tyckte det var lite konstigt...sen sprutade de in antibiotikan och det kändes samma sak och det blev stark i halsen och jag kände smaken. Jag berättade detta för sköterskan och hon frågade om jag kände att det blev blött i halsen också. Naäe...det tror jag inte. Hon sa att antibiotikan är så stark och eftersom slangen går från min höger arm förbi halsen och sen bort mot hjärtat så kan man känna smaken av antibiotika eftersom det är starkt och så mycket blodkärl runt omkring och den sprutas ju ut i blodet. Hon sa att vid nästa tillfälle så ska jag be nattsköterskan att inte spruta in så fort så kanske det går bättre.

Efter middagen så kom Åsa, Patrik och Linn på besök. Barnen hade fått äta middag hos Åsa. Vad skulle jag göra utan henne??? Det har jag även sagt till henne. Jag trodde inte att jag skulle få något besök den dagen så jag blev jätte glad att de kom upp. Senare på kvällen blev det nattmacka vilket smakade väldigt bra. Sen kom Alexi in och frågade om vi vill ha mer...han var inne typ 3 gånger och frågade och under den här tiden så hade jag blivit så otroligt sugen på chips. Så jag frågade då om de hade detta....Näe, tyvärr inte. Men han sa att han förstod mig för det är många som får väldiga saltbegär. Synd! Tack och lov så hade rumskompisen Lena chips för hon hade också saltbegär ibland....så jag fick en tallrik av henne med chips. Tusen tack Lena!
De räddade min kväll. Den chipsen kändes helt underbar! :-). Jag låg sen och tittade på tv och väntade på nattsköterskan som skulle komma och ge mig mer antibiotika så det var ingen idé att somna in innan. När hon kom och gav mig detta i min picc-line så kändes det bättre än tidigare på dagen för hon sprutade inte det långsamt....men ändå kändes det konstigt och jag sa det till henne. Sen fick jag en insömningstablett och så sov jag hela natten.

Efter frukost på tisdagen så kom sjuksköterskan Denice in. Hon hade hand om mig dagtid under de här dagarna på sös. Hon berättade att de imunförsvarsprovet hade ökat till 0.7 vilket fortfarande är för lågt men att det går åt rätt håll. Sen hade svaren på röntgen kommit och de såg bra ut. Det som inte var bra var att min picc-line hade vänt och låg inte alls som den skulle så de måste ta bort den.....suck! Ska man behöva gå igenom detta igen. Jag sa att tidigare hade velat ha en "port" så de ska se om de kan fixa en tid för detta annars blir det en ny picc-line 11 maj. Suck! Aldrig får det vara bra! Hon sa att jag haft tur att den inte har skadat något innuti kroppen eftersom den börjat att vandra fel.

Sen på dagen så ringer försäkringskassan. Det lät som ganska ung kille med utländsk dialekt. Han berättade att han var min nya handläggare på försäkringskassan. Jag sa att jag blivit sjuk och nu låg på sös och att teckningen på telefon var dålig om det skulle brytas. Han frågade om jag hade påbörjat behandling och när, han frågade även när sista behandlingen skulle vara.
Han frågade även om operationstid och strålning. Jag berättade för honom vad han ville veta men att inga datum var klara för operation och strålning än. Jag sa att läkaren trodde jag ev kunde börja jobba vid årsskiftet igen eftersom man måste ha en "återhämtningsperiod upp till 2 måndader efter att man slutat med strålning". Vet ni var den jävla skithögen säger????

Jo, att strålning inte är lika jobbigt som cellgifter så även om jag behöver en återhämtningsperiod efter strålning så kan jag nog allt börja jobba tidigare men inte heltid!!!
Jaha, nähä....jag fattade ingenting utan tackade för samtalet....Någon minut senare ramlade femöringen ner. VAD FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN SITTER SKITHÖGEN OCH SÄGER!!!
VAD FAAAAAAAAAAAAAAN VET HAN OM HUR JAG MÅR DÅ??? Jag fattar inte att han har mage och säga detta när jag ligger på sjukan och mår dålig och de planerar att jag ska börja jobba deltid innan läkaren säger att jag får börja jobba. Det är helt sjukt! Jag vart jätte arg och arg på mig själv att jag inte fann mig när han var i luren...Men det kanske var tur för honom...annars hade han nog för hört en hel del rasistiska ord och när jag blir arg.....då blir jag JÄTTE ARG!
Så då skulle jag säkert blivit stämd av honom.

Jag berättade ialla fall detta för Denice bl a och hon bara suckade...jag var inte den första som försäkringskassan har sagt så till. Hon skulle kontakta min kontaktsjuksköterska Kersti om detta så hon får ta det med min läkare Anna så ska då få skriva till försäkringskassan.

När jag berättade detta för min arbetskamrat Anne på kvällen så blev hon så jäkla arg och sa till mig att nästa gång han ringer så ska jag ta hans nummer så ska hon ringa och skälla ut honom.
Hon är så jäkla skön ibland Anne....Henne kan man lita på när hon blir arg. :-)
Anne, jag ser fram emot grillningen :-)

Min mamma kom på besök vid 16 tiden och hon hade med sig chips...Jätte gott! Vi satt och pratade och sen kom Sonja med sin dotter Marija. Det var jätte kul att Marija ville komma förbi och hälsa på. Vi hade jätte kul....jag tänkte på att hur mycket träningsvärk jag kommer att få i magen efter allt skratt när vi har haft nästan 3 veckor i Thiland tillsammans. Det kommer bli helt sjukt. Jag längtar verkligen!!!

Efter besöket så tittade jag på tv och pratade med Lena och åt chips, som smakade väldigt bra.
Sen imorse fick jag lämna nya prover och eftersom jag inte hade picc-line kvar så var de tvugna att sticka mig...vilket de gjort ett par gånger tidigare eftersom ibland så hade den inte funkat.
Så nu var hon tvungen att sticka mig på översidan av handen där det gör så jäkla ont. Jag började gråta för att det gjorde ont och så kunde jag inte släppa detta med försäkringskassan och det var då jag berättade för Denice...enligt ovan, så hon tog tag i det.
Jag sa gråtandes att jag kan inte fatta att de är så omänskliga. Jag hade ju talat om att jag låg inne på sjukan för att jag blivit sjuk de börjar prata om när jag ska börja jobba.

Efter lunch så fick jag åka hem och innan så skulle de ta bort alla plåster och omslag jag hade. Sen sa Denice att det är bra om jag försöker orka göra så mycket som möjligt. De första dagarna efter kuren är man ju deckad men så fort man känner sig piggare så ska man ut och försöka göra något roligt. Hon förklarade att om man är frisk och är trött så går man och lägger sig för att sova för att få energi. Men när man är sjuk som jag är så ska man försöka så mycket man orkar ta sig ut och försöka göra lite saker. Behöver inte vara mycket. Men det jag gör ger mig mycket mer energi än att bara ligga hemma. Så om det är någon som tycker jag har varit för mycket ute och farit så är det ändå så jag ska göra...och om jag sen blir sjuk så är det inte så mycket att göra åt det....Cellgifterna håller ändå bara på under en begränsad period.

Sen kl 13.30 kom Josse och lilla Klara och hämtade mig. Vi körde förbi fiket vid Skogskyrkogården och jag bjöd på fika. Jag hade sett fram emot deras goda cheesecake...men så hade de ingen...ja ja...det blev bra ändå. Sen blev jag hemkörd och efter det har jag bloggat.

Om ett par timmar ska jag åka hämta Linn från träningen. Förutom det kommer jag inte göra något.

Kram till er alla som läser detta!!

Annelie