Idag måndagen den 21 januari 2013 var jag på inskrivning på KS. Egentligen hade jag fått tid onsdagen den 23 januari men min läkare Martin Halle hade fått förhinder den dagen så de ringde från KS i förra veckan och bad mig komma idag istället.
När jag kom till KS var det problem att hitta en p-plats. Det var fullt överallt och det var köer från ganska många bilar som ville ha p-plats. Tur att jag var ute i ganska god tid. Till slut hittade jag äntligen en p-plats efter att letat i ca 20 minuter.
Jag går till kassan och anmäler mig och så fick jag ett frikort utskrivet idag. Sen gick jag till väntrummet och klockan tickade på. Jag vet att det varit förseningar där förut. Jag läste på ett anslag på väggen där det står att om du har anmält dig i kassan så vet vi att du har kommit. Jag tänkte att det är väl fler som skulle träffa honom idag eftersom de ändrat tiden och hans namn stog på tavlan att han var där. En efter en blev uppropade till andra läkare men det var ingen som skulle inte till Martin. Man såg knappt heller till någon sjuksyster. När klockan nästan var 12 så såg jag en syster och frågade hur mycket förseningar Martin hade. Hon svarade då att han inte har några patienter på måndagarna, men jag sa att de bytt tid på mig och då kom hon ihåg detta och sa att Martin skulle ha haft koll på detta själv så hon gick och ringde honom.
Hon sa att han kommer och jag fick kaffe under tiden. Jag frågade om han glömt och det verkade nästan som så.
Hur som helst så kom han efter ytterligare 5 min och bad om ursäkt att han var sen och sa att han blivit dubbelbokad. Kanske var det ett svepskäl. Men hur som helst så gör det inget. Vi pratade lite om vad som hade hänt sedan sist. Han sa att jag inte skulle behöva träffa någon narkosläkare idag pga att jag opererat mig så många gånger tidigare och att det har gått bra. Martin ville kolla blodtrycket då jag sa att jag kan ha lite högt undertryck. Mitt blodtryck låg på idag 186/95, vilket inte var så populärt tydligen. Detta var för högt och jag sa att det är lite stressigt på jobbet och att jag ska bara jobba den här veckan ut för att sedan vara hemma och vila upp mig och det tyckte han behövdes. Med detta höga blodtryck så måste du träffa narkosläkaren...Jahopp, och jag som redan var sen och som hade hoppats då för att tjäna in den tiden för att slippa träffa honom. Tji fick man där helt enkelt. Sen skulle ha titta på brösten och sa att vi inte behövde lyfte det friska bröstet då det nya hade "hängt" till sig. Han ska fylla ut gropen samt ta bort lite av det nya bröstet så det ska mer likt det andra bröstet. Jag frågade om han ändå höll på med att ta lite fett från magen så kunde han väl ändå passa på att göra lite fettsugning. Det tyckte han var kul. Kul att man kan skoja om det hela. Hur som helst med det facit i hand så är det bra att detta har dragit ut på tiden så brösten blir lika. Där det skulle justeras ritade han så nu är jag målad över nästan hela bröstet med sträck och ringar :-). Det kändes ju väldigt fånigt när jag gjorde detta. Man kände sig ju väldigt uttittad :-). Sen när han var nöjd med teckningen på bröstet så skulle man ställas sig mot väggen och bli fotad. Så det blev man en porrmodell för en dag också...hahahaha.
Sen kom en läkare till in och tittade och det såg bra ut tyckte hon också. Sen var det dags att åka upp till narkosen för att träffa narkosläkaren. Han ifrågasatte mitt höga blocktryck och tyckte inte att det var bra och jag borde tänka på mitt hjärta. Hur som helst så tyckte han att det var jätte bra att jag skulle vara hemma några dagar innan för att varva ner. Jag berättade att jag är svårstucken så han skulle fixa någon erfaren som skulle sticka mig och funkar det inte så kommer de ge mig narkos genom en mask istället.
Sen gick jag ner på avdelningen och lämnade in alla papper och fick info om vad som gäller inför operationen. Troligtvis får jag åka hem samma dag vilket känns skönt. Om jag uppfattade Martin rätt så lät det som om jag skulle bli sjukskriven i 2 veckor. Vi får väl se vad som händer.
Det var allt för idag. När jag skriver här nästa gång så lär jag vara opererad.
Kram kram
måndag 21 januari 2013
måndag 7 januari 2013
Nu var det länge sedan sist och det har hänt en del.
Hejsan alla läsare!
Nu är jag tillbaka igen efter flera månaders frånvaro. Ja, jag vet att jag varit skitdålig på att uppdatera här. Så var hänt då de sista månaderna med min hälsa?
Jo, då var det där med mensen igen som aldrig ville sluta. Efter ett antal läkarbesök så beslöts det om att jag skulle få operera bort livmodern så jag skulle kunna få tillbaka livet igen. Så i slutet av maj 2012 fick jag göra den operationen. Eftersom jag inte får äta några hormon tabletter så fick jag behålla en äggstock.
Operationen gick bra och dom gick som i ett kejsarsnitt. Jag vart först sjukskriven 4 veckor men jag var inte bra efter dessa 4 veckorna, jag hade fortfarande ont i magen så sjukskrivningen förlängdes med en vecka.
Efter denna operation gick jag ändå med väskan full med bindor och tamponger. För tänk om mensen skulle komma tillbaka igen och så när mycket. Efter några veckor tömde jag äntligen väskan på allt sådant. Så himla skönt att slippa tänka på att den kan komma när som helst, samt att jag aldrig heller kan bli gravid, vilket också är jätte bra att man ska behöva tänka på sådana saker också. JAG HAR FÅTT LIVET TILLBAKA, SÅ JÄKLA SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT!!!!!
Tydligen så hette detta något som jag hade. Något latinskt konstigt ord som jag inte kommer ihåg förstås.
I höstas var jag på återbesök på SÖS och då tog jag upp med läkaren som var en ny kille om att jag har svårt att komma ihåg saker samt att det ibland känns som jag har blivit dyslektiker då jag svänger om bokstäver när jag stavar, missar ord ibland samt att jag har svårt att förstå det jag läser. Han sa då som min vanliga läkare sagt att det är fler som sagt så. Därför har det gjorts en studie på detta och visar sig att hjärnan tar lite stryk efter cellgifterna. Skönt ändå med en förklaring, så man inte är helt korkad som man känner sig ibland när man inte fattar något eller kommer ihåg saker.
Idag har jag i alla fall fått operationstid för min sista operation efter allt detta elände. Den 31 januari kommer jag äntligen få en ny bröstvårta, den andra bröstet lyft och gropen efter tumören igenproppad :-).
Sen kommer jag vara värsta pinglan...hahaha.
Jag ska nu försöka komma ihåg att blogga här efter operationen så alla får reda på hur det gick.
Ha nu ett gott 2013.
Kram kram
Nu är jag tillbaka igen efter flera månaders frånvaro. Ja, jag vet att jag varit skitdålig på att uppdatera här. Så var hänt då de sista månaderna med min hälsa?
Jo, då var det där med mensen igen som aldrig ville sluta. Efter ett antal läkarbesök så beslöts det om att jag skulle få operera bort livmodern så jag skulle kunna få tillbaka livet igen. Så i slutet av maj 2012 fick jag göra den operationen. Eftersom jag inte får äta några hormon tabletter så fick jag behålla en äggstock.
Operationen gick bra och dom gick som i ett kejsarsnitt. Jag vart först sjukskriven 4 veckor men jag var inte bra efter dessa 4 veckorna, jag hade fortfarande ont i magen så sjukskrivningen förlängdes med en vecka.
Efter denna operation gick jag ändå med väskan full med bindor och tamponger. För tänk om mensen skulle komma tillbaka igen och så när mycket. Efter några veckor tömde jag äntligen väskan på allt sådant. Så himla skönt att slippa tänka på att den kan komma när som helst, samt att jag aldrig heller kan bli gravid, vilket också är jätte bra att man ska behöva tänka på sådana saker också. JAG HAR FÅTT LIVET TILLBAKA, SÅ JÄKLA SKÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖNT!!!!!
Tydligen så hette detta något som jag hade. Något latinskt konstigt ord som jag inte kommer ihåg förstås.
I höstas var jag på återbesök på SÖS och då tog jag upp med läkaren som var en ny kille om att jag har svårt att komma ihåg saker samt att det ibland känns som jag har blivit dyslektiker då jag svänger om bokstäver när jag stavar, missar ord ibland samt att jag har svårt att förstå det jag läser. Han sa då som min vanliga läkare sagt att det är fler som sagt så. Därför har det gjorts en studie på detta och visar sig att hjärnan tar lite stryk efter cellgifterna. Skönt ändå med en förklaring, så man inte är helt korkad som man känner sig ibland när man inte fattar något eller kommer ihåg saker.
Idag har jag i alla fall fått operationstid för min sista operation efter allt detta elände. Den 31 januari kommer jag äntligen få en ny bröstvårta, den andra bröstet lyft och gropen efter tumören igenproppad :-).
Sen kommer jag vara värsta pinglan...hahaha.
Jag ska nu försöka komma ihåg att blogga här efter operationen så alla får reda på hur det gick.
Ha nu ett gott 2013.
Kram kram
tisdag 6 mars 2012
Dags för uppdatering
Ja ha då var man tillbaka igen. Internet har legat nere i 3,5 veckor men idag kom de äntligen från Bredbandsbolaget och fixade detta. Det var riktigt trevliga gubbar..hahaha.
Ja så vad har hänt sen sist dårå??? Jo, jag har börjat jobba igen och det gick väl så där. Efter en dag åkte jag på influensan. Typiskt! Först har man varit hemma i 7 veckor och sen blir man sjuk det första man blir så man är hemma en vecka till. Kändes väldigt pinsamt. Tack och lov var alla så förstående och det var bara jag som mådde dåligt av det.
Men efter det har det bara gått bra att jobba. Är lite stel i vänsterarmen efter operationenen så jag försöker stretcha ut den.
Så hur mår jag annars??? Jo, idag fick jag ett psykbryt i bilen hem och tårarna bara sprutade som aldrig förr kändes det som. Man undrar om det någsin kommer ett slut på det här eländet. Efter det att mensen kommit tillbaka efter cellgifterna så har jag haft långa menstruationer som är ca 3 veckor långa och det kan komma massor så det går igenom :-(. Kommer inte ihåg om jag skrivit om detta tidigare att min läkare Katarina på gyn på Sabbatsberg då tyckte att jag skulle sätta in en hormonspiral? Hur som helst så har min cancerläkare Anna sagt nej till detta. Inga hormoner!!
Efter operationen där jag fick mitt nya bröst så dröjde det lite längre innan jag fick mens igen så jag tänkte att nu kanske det har ordnat upp sig. Men icke sa nicke. När jag var inne på 3:e veckan och det blev skyfall igen så ringde jag Sabbatsberg. Sjuksköterskan som jag pratade med sa att det stod i min journal att om jag blöder så mycket måste jag åka in akut samt att jag fick en telefonläkartid ett par dagar senare.
Då kände jag att jag orkar inte.....så jag gick till min chef och bröt ihop och sen var det bara att palla sig iväg till sös akuten. Läkaren på gyn där tror att jag har fått hormonrubbningar efter cellgifterna. Jag fick nya tabletter som skall minska blödningen samt henne kommentar att ja, slemhinnan ser tunn ut så du borde vara på sluttampen. Ja tacka faaan för det när jag är inne på min 3:e vecka med blödningen samt värre än någonsin. Hon såg även en cysta på den högra äggstocken (den vänstra är bortopererade tidigare pga cysta).
Katarina ringde mig ett par dar senare och alt för att få bort blödningarna är då att ta bort livmodern. Men detta tar man inte på telefon så jag fick en läkartid 29 feb. När jag besökte henne den 29 så bestämdes det att jag ska operera bort allt förutom den högra äggstocken. Hon vill spara den för att annars kommer jag att hamna i klimakteriet. I många fall tas även dessa bort och sen får man äta hormoner för att förhindra att komma i klimakteriet. Men eftersom jag inte får äta hormoner så måste jag behålla den. Nu såg hon även att det kommit en cysta till. Men cystorna är små och vattenfyllda så jag ska inte behöva oroa mig för detta som förra gången. För den cystan hade något annat i sig och det var därför jag fick ta bort den.
Igår var jag på återbesök hos min cancerläkare Anna. Hon är verkligen så himla snäll och rar. Hon såg då att jag varit på akuten ett par veckor senare och hon fick info nu om att jag ska ta bort livmodern. Pga att bök med detta så ville hon att jag skulle ta blodprover innan jag gick för att de ska se så att det är något med livmodern...typ cancer då misstänker jag att hon menar. Med min tur så lär det väl vara något skit där :-(. Men jag hoppas verkligen på lite tur nu.
Det roliga med besöket igår var att hon tyckte mitt nya bröst var så himla fint och när hon tittat klart och sagt vad hon tyckte när hon tittade på det skulle jag klä på mig igen. Då säger hon men gud jag blev så betagen i ditt nya fina bröst att jag glömde undersöka dig. Så det var bara att ta av sig tröjan igen och hoppa upp på britsen igen :-).
När jag kom hem igår så låg en kallelse för operation. Den 21 maj är det dags och sen 4 veckors sjukskrivning igen.... Psykbrytet jag idag fick på vägen hem beror på att jag fick så mycket känslor. Jag har verkligen varit stark hela tiden...men nu börjar jag tappa tålamodet och orken. JÄVLA SKIT CANCER OCH ALLT DET FÖR MED SIG!!!!
Japp, det var allt för denna gång.
Kram till er alla!
Ja så vad har hänt sen sist dårå??? Jo, jag har börjat jobba igen och det gick väl så där. Efter en dag åkte jag på influensan. Typiskt! Först har man varit hemma i 7 veckor och sen blir man sjuk det första man blir så man är hemma en vecka till. Kändes väldigt pinsamt. Tack och lov var alla så förstående och det var bara jag som mådde dåligt av det.
Men efter det har det bara gått bra att jobba. Är lite stel i vänsterarmen efter operationenen så jag försöker stretcha ut den.
Så hur mår jag annars??? Jo, idag fick jag ett psykbryt i bilen hem och tårarna bara sprutade som aldrig förr kändes det som. Man undrar om det någsin kommer ett slut på det här eländet. Efter det att mensen kommit tillbaka efter cellgifterna så har jag haft långa menstruationer som är ca 3 veckor långa och det kan komma massor så det går igenom :-(. Kommer inte ihåg om jag skrivit om detta tidigare att min läkare Katarina på gyn på Sabbatsberg då tyckte att jag skulle sätta in en hormonspiral? Hur som helst så har min cancerläkare Anna sagt nej till detta. Inga hormoner!!
Efter operationen där jag fick mitt nya bröst så dröjde det lite längre innan jag fick mens igen så jag tänkte att nu kanske det har ordnat upp sig. Men icke sa nicke. När jag var inne på 3:e veckan och det blev skyfall igen så ringde jag Sabbatsberg. Sjuksköterskan som jag pratade med sa att det stod i min journal att om jag blöder så mycket måste jag åka in akut samt att jag fick en telefonläkartid ett par dagar senare.
Då kände jag att jag orkar inte.....så jag gick till min chef och bröt ihop och sen var det bara att palla sig iväg till sös akuten. Läkaren på gyn där tror att jag har fått hormonrubbningar efter cellgifterna. Jag fick nya tabletter som skall minska blödningen samt henne kommentar att ja, slemhinnan ser tunn ut så du borde vara på sluttampen. Ja tacka faaan för det när jag är inne på min 3:e vecka med blödningen samt värre än någonsin. Hon såg även en cysta på den högra äggstocken (den vänstra är bortopererade tidigare pga cysta).
Katarina ringde mig ett par dar senare och alt för att få bort blödningarna är då att ta bort livmodern. Men detta tar man inte på telefon så jag fick en läkartid 29 feb. När jag besökte henne den 29 så bestämdes det att jag ska operera bort allt förutom den högra äggstocken. Hon vill spara den för att annars kommer jag att hamna i klimakteriet. I många fall tas även dessa bort och sen får man äta hormoner för att förhindra att komma i klimakteriet. Men eftersom jag inte får äta hormoner så måste jag behålla den. Nu såg hon även att det kommit en cysta till. Men cystorna är små och vattenfyllda så jag ska inte behöva oroa mig för detta som förra gången. För den cystan hade något annat i sig och det var därför jag fick ta bort den.
Igår var jag på återbesök hos min cancerläkare Anna. Hon är verkligen så himla snäll och rar. Hon såg då att jag varit på akuten ett par veckor senare och hon fick info nu om att jag ska ta bort livmodern. Pga att bök med detta så ville hon att jag skulle ta blodprover innan jag gick för att de ska se så att det är något med livmodern...typ cancer då misstänker jag att hon menar. Med min tur så lär det väl vara något skit där :-(. Men jag hoppas verkligen på lite tur nu.
Det roliga med besöket igår var att hon tyckte mitt nya bröst var så himla fint och när hon tittat klart och sagt vad hon tyckte när hon tittade på det skulle jag klä på mig igen. Då säger hon men gud jag blev så betagen i ditt nya fina bröst att jag glömde undersöka dig. Så det var bara att ta av sig tröjan igen och hoppa upp på britsen igen :-).
När jag kom hem igår så låg en kallelse för operation. Den 21 maj är det dags och sen 4 veckors sjukskrivning igen.... Psykbrytet jag idag fick på vägen hem beror på att jag fick så mycket känslor. Jag har verkligen varit stark hela tiden...men nu börjar jag tappa tålamodet och orken. JÄVLA SKIT CANCER OCH ALLT DET FÖR MED SIG!!!!
Japp, det var allt för denna gång.
Kram till er alla!
torsdag 12 januari 2012
Nytt år...2012
Tänk vad tiden går fort. Det är redan 2012. Tänk för ganska precis snart 3 år sedan fick jag det hemska beskedet ELAKARTAD CANCER. Nu snart 3 år senare och jag tänker tillbaka på 2009 så känns det nästan som en evighet sen. Fast när det var 2009 så gick det året så jäkla långsamt. Men nu tänker jag att det var ju bara en liten tid i mitt liv.
Så vad har hänt sedan sist?? Inte så mycket egentligen. Jag har varit på vårdcentralen och lagt om alla såren och de läker jätte bra vilket är skönt. Ärren kommer nog bli jätte fina till slut och det är bara att härda ut med att tejpa dom i flera månader fram.
Jag har även varit och köpt 2 st sport bh och 2 st byxgördlar. Skit vad dyrt och inte ens sköna är de. De sitter åt och skaver i såren.
I söndags kväll var jag lite hes och sen när jag vaknade på måndag morgon så kunde jag inte prata. Fick inte ut ett enda litet ljud. I onsdags kunde jag prata men hade en sådan sexig hes röst..haha.
Annars mår jag ganska bra. Det ömmar i såren i magen. Det gör mer ont om jag sitter eller står och går en liten längre tid. Blir fortfarande ganska trött om jag varit lite aktiv så jag måste vila. Men det går nog snart över.
I onsdags morse var jag på återbesök på KS och träffade min läkare Martin H. Han gillade min röst...:-). Han tyckte allt hade läkt bra och allt såg bara bra ut. Han frågade mig vad jag tyckte, och jag svarade att JAG ÄR VERKLIGEN SUPER NÖJD!!!! Återbesök ska ske någon gång i april.
Vi kom även in på nästa steg, vilket innebär bröstvårta samt att lyfta det andra bröstet lite. Jag vill helst inte göra det innan sommaren så det blir nog i september / oktober någon gång. Det tror jag blir perfekt.
Efter läkarbesöket åkte jag upp på jobbet en snabbis och sa hej och lunchade med Ingela. Därefter var det dags att åka till vårdcentralen.
När jag kom hem så hade jag fått ett jätte tråkigt meddelade. En fd arbetskamrat och vän hade gått bort den natten. Hon gick bort i cancer som hon hade fått för ca 5-6 år sedan. Det var jätte tråkigt och jag kommer att sakna dig Agneta!!!!
Någon timme efter detta besked så ringer Försäkringskassan och ifrågasätter min sjukskrivning. De är ju inte riktigt kloka!!! De tycker dock att jag kan börja jobba mycket tidigare och de vet inte om de kommer att betala ut ersättning för sista veckan. Jag blev så jäkla arg att jag skällde ut henne efter noter och sa att jag brukar nästan aldrig vara sjuk. Tog även upp att de ringt och terrat mig när jag fick cellgifter. Så jag hoppas jag får ersättning.
Jag ringde även KS idag och berättade att FK ringt och terrat och ifrågasatte läkarintyget. Sjuksköterskan skulle ta detta med dr Martin och se om han kunde skriva ut ett nytt "hårdare" intyg för att fp tyst på dem. :-). Tack för det!!
Det var allt för idag!
Kram kram
Så vad har hänt sedan sist?? Inte så mycket egentligen. Jag har varit på vårdcentralen och lagt om alla såren och de läker jätte bra vilket är skönt. Ärren kommer nog bli jätte fina till slut och det är bara att härda ut med att tejpa dom i flera månader fram.
Jag har även varit och köpt 2 st sport bh och 2 st byxgördlar. Skit vad dyrt och inte ens sköna är de. De sitter åt och skaver i såren.
I söndags kväll var jag lite hes och sen när jag vaknade på måndag morgon så kunde jag inte prata. Fick inte ut ett enda litet ljud. I onsdags kunde jag prata men hade en sådan sexig hes röst..haha.
Annars mår jag ganska bra. Det ömmar i såren i magen. Det gör mer ont om jag sitter eller står och går en liten längre tid. Blir fortfarande ganska trött om jag varit lite aktiv så jag måste vila. Men det går nog snart över.
I onsdags morse var jag på återbesök på KS och träffade min läkare Martin H. Han gillade min röst...:-). Han tyckte allt hade läkt bra och allt såg bara bra ut. Han frågade mig vad jag tyckte, och jag svarade att JAG ÄR VERKLIGEN SUPER NÖJD!!!! Återbesök ska ske någon gång i april.
Vi kom även in på nästa steg, vilket innebär bröstvårta samt att lyfta det andra bröstet lite. Jag vill helst inte göra det innan sommaren så det blir nog i september / oktober någon gång. Det tror jag blir perfekt.
Efter läkarbesöket åkte jag upp på jobbet en snabbis och sa hej och lunchade med Ingela. Därefter var det dags att åka till vårdcentralen.
När jag kom hem så hade jag fått ett jätte tråkigt meddelade. En fd arbetskamrat och vän hade gått bort den natten. Hon gick bort i cancer som hon hade fått för ca 5-6 år sedan. Det var jätte tråkigt och jag kommer att sakna dig Agneta!!!!
Någon timme efter detta besked så ringer Försäkringskassan och ifrågasätter min sjukskrivning. De är ju inte riktigt kloka!!! De tycker dock att jag kan börja jobba mycket tidigare och de vet inte om de kommer att betala ut ersättning för sista veckan. Jag blev så jäkla arg att jag skällde ut henne efter noter och sa att jag brukar nästan aldrig vara sjuk. Tog även upp att de ringt och terrat mig när jag fick cellgifter. Så jag hoppas jag får ersättning.
Jag ringde även KS idag och berättade att FK ringt och terrat och ifrågasatte läkarintyget. Sjuksköterskan skulle ta detta med dr Martin och se om han kunde skriva ut ett nytt "hårdare" intyg för att fp tyst på dem. :-). Tack för det!!
Det var allt för idag!
Kram kram
torsdag 22 december 2011
Nytt bröst DIEP-Lambå operation
Hej hopp!
Då var jag tillbaka igen och nu har jag fått ett nytt bröst. Det började med att jag den 12 december skulle vara inne på KS i Solna kl 13.00 för att göra en kontraströntgen. Josse, Linn och lilla Jack följde med mig till sjukan. Jag bjöd på fika som tack för skjutsen.
Vill även säga att förra veckan så hade jag 38 graders feber och var jätte orolig över att jag inte skulle bli frisk så de skulle vara tvugna att skjuta på operationen. Men jag hade tur och hann bli frisk.
När jag sen kom till röntgenavdelningen fick jag klä av mig på överkroppen för att sen lägga mig på britsen. Sen skulle jag få en kanyl i armen som de skulle kunna spruta in kontrastet i, och då började problemen :-(.
Den första sjuksköterskan försökte 3 gånger sätta in en kanyl utan att lyckas för de fick ingen "retur". Då skulle hennes kollega prova. Han provade också 3 gånger innan han gav upp. Då fick de ringa efter någon på narkosen för de var bra på sånt här. Efter ca 10 min så kom det en tjej och då skulle hon försöka. Hon klarade det på 3:e besöket och då på handen. De vill egentligen inte sätta den där för att man har så tunn hud och så ska de spruta in kontrastet med en sådan fart. Men de tänkte att de provar. Så efter 9 stick så satt ialla fall kanylen nu på ovansidan av handen.
Japp, då var det dags att köra igång med röntgen. Då säger den första sjuksköterskan att om jag känner att det gör det minsta ont i handen när de sprutar in kontrastet så måste jag säga till på en gång. För detta innebär att kärlet har spruckit. Hon känns det....Blir man rädd då eller????. Jag vart skit nervös, men tack och lov så gick det bra och jag kände hur varm jag blev i hela kroppen när du sprutade in kontrastet och det kändes som om man kissade på sig. Men den här gången visste jag ju att jag inte gjort det eftersom jag varit med om denna upplevelse tidigare.
Sen lät de kanylen sitta kvar i handen eftersom jag är så svårstucken så den kan vara bra att ha kvar. Sen kom en läkare som hade tittat på röntgen bilderna. De skulle titta vad jag hade mina kär i magen. Sen började han rita ut dessa med en penna på min mage. När jag var klar fick jag klä på mig för att sen gå upp till avd E13 där jag skulle vårdas.
Där tog min läkare Ann-Charlotte emot mig. Jag fick komma in på ett undersökningsrum där hon frågade hur jag mådde mm. Sen tittade hon på vart de hade ritat ut kärlen. Sen började hon att rita ännu mer på min överkropp. Hela min mage och bröst var målat med olika streck och tecken överallt. Såg verkligen jätte kul ut. Sen sa hon att vi ses efter operationen. Jag fick en säng tilldelad till mig i ett 4 bädds rum. Sen kom det sjuksköterskor som skulle ge mig identitetsband och så skulle de ta blodprov igen på kvällen....och hur gick det då??? Jo, åt helvete. De lyckades förstås inte så det blev att tillkalla narkosen igen som den här gången lyckades på 2:a försöket. Hua, jag har ingen aninng om hur många gånger dom stack mig första dagen. Sen har jag blåmärken därefter också.
På eftermiddagen / kvällen kom en läkare som heter Martin in till mig. Han sa att han skulle vara med och operera mig. Han ville kolla på den underbara teckningen som var målad på min mage så han kunde få en känsla för vad som skulle ske på operationsdagen.
Senare på kvällen fick jag ett eget rum tilldelat till mig. Innan jag fick gå och lägga mig så fick jag duscha och tvätta mig men en specialtvål. Sen var det natti natti.
På luciamorgonen så blev jag väckt 05,30. Jag hade inte sovit så bra den här natten. Man var väl lite pirrig. Då var det bra att ta sig till duschen igen och tvätta sig med specialtvålen och byta om till en operationsskjorta. Sen fick jag ta lite mediciner och fick en spruta i låret tror jag. När allt detta var klart blev jag uppkörd till operationen där det var massor med sjuksköterskor. Tack och lov så hade jag ju kanylen kvar i handen och där började dom spruta in narkosmedlet. Hon sa säg till när du börjar känna dig lite yr....Det tog några sekunder och när jag sa nu så sa de god natt och sen minns jag inget mer förrän jag är på uppvaket. Dom tog fett och hud från min mage och byggde nu ett helt nytt bröst. Tänk bara på hur de kan göra. Det är helt fantastiskt. Operationen tog totalt 8 timmar.
Från att jag låg på uppvaket så började de ha koll på det nya bröstet. Varje timme de första 3 dygnen så skulle de kolla så att det var flöde genom det nya kärlet och att bröstet var varmt mm. Ca kl 20,00 på kvällen låg jag på mitt rum igen på avd E13 rum A. Nattsjuksköterskan Christine satt i mitt förrum hela första natten för att hålla koll på mig och väcka mig varje timme för undersökning vilket var lite jobbigt. Första natten fick jag syrgas igenom näsan. Jag kommer inte ihåg varför. Men den maskinen bubblade hela tiden vet jag :-). Sen hade jag 3 st dränage, kateter och kanyler i bägge fötterna.
På onsdag morgon var jag hungrig och åt ordentlig frukost och även bra med lunch. När klockan sen slog 13 så kom Tess på besök. Det är en gammal gymnast till mig som jag inte hade träffat på nästan 3 år. Det var så himla kul att träffa henne så jag kände att jag fick tårar i ögonen. Sen kom även Sonja på besök på sin lunch. Jätte kul att få pratat med lite folk man känner när man ligger ensam på sitt rum. Nu var jag ju inte så mycket ensam på så sätt eftersom det var undersökningar hela tiden. Vid 14 tiden kom min mamma på besök. Hon stannade i ett par timmar. Alla som kom fick se det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Det roliga med det hela är att några veckor innan operationen så var jag en vecka i Eypten med min bror och då solade jag förstås. Så jag hade ju en brun mage vid operationen. Eftersom du har gjort ett nytt bröst av magen så har jag nu ett vitt bröst och ett fint brunt och solbränt bröst.
Senare på eftermiddagen så började jag känna mig lite varm och febrig och när det var undersökning så sa jag det och då tog dom febern på mig. Då hade jag lite över 38 grader. De avvaktade lite då för att se vad som ske med den om den skulle gå ner eller stiga. Tyvärr gick den åt fel håll. Så de kontaktade jourhavande läkare som sa att de måste ta en odling och sen ge mig antibiotika och alvedon. Då var det dags för massa stick igen och det lyckades dom ju inte med förstås. Så de fick tillkalla narkosen igen. Det kom en tjej och som heller inte lyckades ta blodprov samt att alla mina kanyler jag hade i kroppen hade slutat att fungera. Ända chansen var att ev sätta en kanyl i halsen...NEJ TACK!!!. De ringde läkare och kollade om de ev kunde avvakta med odlingen för det kunde ju vara så att febern ev kom från katetern. Det är ganska vanligt att man får infektion av den. Så tack och lov så slapp jag lämna blod...men jag fick fler blåmärken istället :-).
Vid 6 tiden på torsdag morgon så tog de feber igen på mig och då hade jag 40 graders feber...ingen hit!!! Mer antibiotika och alvedon....sen började jag svettas och all feber gick ur kroppen....Det är verkligen ingen hit att vara så sjuk och inte få sova när de måste kolla en varje timme. Man blir bra sliten och liten. Skit vad man tycker synd om sig själv då. Sen fick jag inga fler febertoppar men jag åt ju även alvedon stup i kvarten. På torsdagen hade jag inga besök och det var nog ganska skönt eftersom jag inte mådde så bra. Med tanke på att jag inte mådde bra så hade jag tappat aptiten....ville inte äta något. Inte ens glass när de erbjöd detta. Då är man sjuk!
Från torsdag kväll så skulle kontrollerna ske varannan timme i ett dygn istället. Vilket är skönt men det är fortfarande ofta.På torsdags dagen visade det sig att jag hade för lite salt i kroppen så på natten till fredagen fick jag dropp och så var jag tvungen att äta salta pinnar. Jag tror det var på fredagen som de tog bort 2 st av dränen så jag bara hade ett kvar samt att de tog bort katetern. Så det var jag tvungen att börja gå på toa själv.
På dagen kom mamma och pappa på besök. De stannade nästan ett par timmar. Eftersom jag mådde bättre igen så var det kul och skönt med besök. På kvällen kom Linn, min moster och mina kusiner Jennica och Sofie på besök. Det var jätte kul att få träffa dem. Det som var jobbigt med dem var att de pratade bara om massa roliga saker så man skrattade och då gjorde det så jäkla ont i operationsärren på magen....Tänk att de ska hålla på när jag sa att det är skrattförbud i rummet, hahahahaha :-). De var kvar i ett par timmar. Sjuksköterskorna sa att eftersom jag ännu inte gjort det stora på toan så skulle jag få katrinplommon juice till frukosten som jag skulle börja med att dricka innan jag åt det andra. Detta för att få igång magen.
Lördag morgon så serverades bl a juicen. Jag är inte så förtjust i katrinplommon så jag undrade hur detta skulle gå. Men det var faktiskt jätte söt och god. Så jag drack på. Till slut så kände jag att jag börjar må illa. Sen började jag spy som bara den och det gjorde ju då förstås jätte ont i ärren på magen när man hulkar sig. Ingen hit! Det slutade med att jag inte åt någon frukost alls den dagen. Till lunch blev fick jag soppa och det var gott och det var det ända jag ville ha. När läkaren gick ronden på morgonen så sa han att jag skulle få åka hem på måndagen. Jätte skönt tänkte jag. Efter lunchen ringde min käre bror som skulle komma på besök. Han ringde från huvudentren och frågade hur han skulle gå. Vi fick inte ihop det och jag tänkte hur jäkla svårt kan det vara. Sen bröts samtalet. Efter ca 5 min så ringde han igen och sa att jag inte låg där. Jo, det gör jag. Näe, de säger att du inte ligger på SÖS. Näe, det är klart för jag ligger på KS. Då orkade han inte komma. Är han vimsig eller är han?? Hahahaha. På kvällen kom i alla fall Patrik och Charlotta på besök. Det var jätte skönt att få träffa dem. Jag hinner tyvärr inte träffa dem så ofta och det gör ont i hjärtat :-(.
På söndagen hade jag fått tillbaka aptiten och sedan fredagen hade jag varit sugen på sushi. Så när min syster skulle komma på besök så sa jag att jag inte vill ha massa godis utan jag vill ha sushi. På förmiddagen så fick jag för första gången sedan måndagen duscha. Vilken känsla!!! Helt underbart. Man blir som en ny människa igen och man känner sig piggare. Precis när jag är tillbaka till rummet från duschen så kommer arbetskamraten Ingela på besök. Hon är så jäkla rolig så det blev mycket prat och en del skratt som jag försökte dämpa för att inte få för ont i magen. Sen kom även min syster med sushin. Så vi 3 satt och pratade och sen kom även min svåger Niklas förbi en stund. När de sen hade gått så åt jag suschin....och jag bara njöt för varje bit. Guuuud vad gott det var!! Helt underbart. Sen var det lungt resten av söndagen.
På måndag åt jag bra frukost och jag hade ställt in mig på att få åka hem. På ronden kom läkaren Martin och frågade hur jag mådde. Han kolla då dränet som jag fortfarande hade kvar i magen. Oj, det har ju kommit ganska mycket sårvätska sista dygnet. Nix, du får inte åka hem. Du får bli kvar ett dygn till...suck och boring! På kvällen så kom Annette på besök. Hon hade haft lite dåligt samvete över att hon inte hinnit tidigare. Det var kul och vi pratade en massa. Vill ändå säga att det är bra att sjukan har koll på en och inte skickar hem en för tidigt. Det som var posetivt med att jag var tvungen att stanna kvar en natt till var att då fick jag träffa nattsjuksköterskan Christine igen. Hon var glad att jag var kvar så hon fick kolla på bröstet igen. Hon tyckte det var så himla fint. Sen innan hon gick av passet igen på tisdag morgon bad hon om att få se det igen. KUL!!! Då vet man att det verkligen har blivit bra. Efter frukosten på tisdagen så drog dom ut det sista dränet. Jag kan säga att det är inge skönt när de gör detta. Usch!!! Sen fick jag vila lite och kl 10,10 kom sjuktransporten och hämtade mig. Så efter 10,30 tisdagen den 20 december var jag hemma igen. Skönt!!!
På eftermiddagen kom brosan hit och hämtade mig och körde mig och Linn till centrum så jag kunde handla lite och hämta ut massor med mediciner på Apotket. Sen tog vi en fika! Tack för hjälpen brosan!!!
Nu i skrivandets stund så mår jag bra efter omständigheterna. Har lite ont i operationsärret till och från men jag äter alvedon mot det. Summa sumarum är att jag är jätte jätte nöjd med det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Om ca 6 mån tror jag så ska jag få en bröstvårta samt så tror jag att de kommer att lyfta det andra bröstet lite.
God jul och gott nytt år önskar jag er alla!!!!
Kram
Då var jag tillbaka igen och nu har jag fått ett nytt bröst. Det började med att jag den 12 december skulle vara inne på KS i Solna kl 13.00 för att göra en kontraströntgen. Josse, Linn och lilla Jack följde med mig till sjukan. Jag bjöd på fika som tack för skjutsen.
Vill även säga att förra veckan så hade jag 38 graders feber och var jätte orolig över att jag inte skulle bli frisk så de skulle vara tvugna att skjuta på operationen. Men jag hade tur och hann bli frisk.
När jag sen kom till röntgenavdelningen fick jag klä av mig på överkroppen för att sen lägga mig på britsen. Sen skulle jag få en kanyl i armen som de skulle kunna spruta in kontrastet i, och då började problemen :-(.
Den första sjuksköterskan försökte 3 gånger sätta in en kanyl utan att lyckas för de fick ingen "retur". Då skulle hennes kollega prova. Han provade också 3 gånger innan han gav upp. Då fick de ringa efter någon på narkosen för de var bra på sånt här. Efter ca 10 min så kom det en tjej och då skulle hon försöka. Hon klarade det på 3:e besöket och då på handen. De vill egentligen inte sätta den där för att man har så tunn hud och så ska de spruta in kontrastet med en sådan fart. Men de tänkte att de provar. Så efter 9 stick så satt ialla fall kanylen nu på ovansidan av handen.
Japp, då var det dags att köra igång med röntgen. Då säger den första sjuksköterskan att om jag känner att det gör det minsta ont i handen när de sprutar in kontrastet så måste jag säga till på en gång. För detta innebär att kärlet har spruckit. Hon känns det....Blir man rädd då eller????. Jag vart skit nervös, men tack och lov så gick det bra och jag kände hur varm jag blev i hela kroppen när du sprutade in kontrastet och det kändes som om man kissade på sig. Men den här gången visste jag ju att jag inte gjort det eftersom jag varit med om denna upplevelse tidigare.
Sen lät de kanylen sitta kvar i handen eftersom jag är så svårstucken så den kan vara bra att ha kvar. Sen kom en läkare som hade tittat på röntgen bilderna. De skulle titta vad jag hade mina kär i magen. Sen började han rita ut dessa med en penna på min mage. När jag var klar fick jag klä på mig för att sen gå upp till avd E13 där jag skulle vårdas.
Där tog min läkare Ann-Charlotte emot mig. Jag fick komma in på ett undersökningsrum där hon frågade hur jag mådde mm. Sen tittade hon på vart de hade ritat ut kärlen. Sen började hon att rita ännu mer på min överkropp. Hela min mage och bröst var målat med olika streck och tecken överallt. Såg verkligen jätte kul ut. Sen sa hon att vi ses efter operationen. Jag fick en säng tilldelad till mig i ett 4 bädds rum. Sen kom det sjuksköterskor som skulle ge mig identitetsband och så skulle de ta blodprov igen på kvällen....och hur gick det då??? Jo, åt helvete. De lyckades förstås inte så det blev att tillkalla narkosen igen som den här gången lyckades på 2:a försöket. Hua, jag har ingen aninng om hur många gånger dom stack mig första dagen. Sen har jag blåmärken därefter också.
På eftermiddagen / kvällen kom en läkare som heter Martin in till mig. Han sa att han skulle vara med och operera mig. Han ville kolla på den underbara teckningen som var målad på min mage så han kunde få en känsla för vad som skulle ske på operationsdagen.
Senare på kvällen fick jag ett eget rum tilldelat till mig. Innan jag fick gå och lägga mig så fick jag duscha och tvätta mig men en specialtvål. Sen var det natti natti.
På luciamorgonen så blev jag väckt 05,30. Jag hade inte sovit så bra den här natten. Man var väl lite pirrig. Då var det bra att ta sig till duschen igen och tvätta sig med specialtvålen och byta om till en operationsskjorta. Sen fick jag ta lite mediciner och fick en spruta i låret tror jag. När allt detta var klart blev jag uppkörd till operationen där det var massor med sjuksköterskor. Tack och lov så hade jag ju kanylen kvar i handen och där började dom spruta in narkosmedlet. Hon sa säg till när du börjar känna dig lite yr....Det tog några sekunder och när jag sa nu så sa de god natt och sen minns jag inget mer förrän jag är på uppvaket. Dom tog fett och hud från min mage och byggde nu ett helt nytt bröst. Tänk bara på hur de kan göra. Det är helt fantastiskt. Operationen tog totalt 8 timmar.
Från att jag låg på uppvaket så började de ha koll på det nya bröstet. Varje timme de första 3 dygnen så skulle de kolla så att det var flöde genom det nya kärlet och att bröstet var varmt mm. Ca kl 20,00 på kvällen låg jag på mitt rum igen på avd E13 rum A. Nattsjuksköterskan Christine satt i mitt förrum hela första natten för att hålla koll på mig och väcka mig varje timme för undersökning vilket var lite jobbigt. Första natten fick jag syrgas igenom näsan. Jag kommer inte ihåg varför. Men den maskinen bubblade hela tiden vet jag :-). Sen hade jag 3 st dränage, kateter och kanyler i bägge fötterna.
På onsdag morgon var jag hungrig och åt ordentlig frukost och även bra med lunch. När klockan sen slog 13 så kom Tess på besök. Det är en gammal gymnast till mig som jag inte hade träffat på nästan 3 år. Det var så himla kul att träffa henne så jag kände att jag fick tårar i ögonen. Sen kom även Sonja på besök på sin lunch. Jätte kul att få pratat med lite folk man känner när man ligger ensam på sitt rum. Nu var jag ju inte så mycket ensam på så sätt eftersom det var undersökningar hela tiden. Vid 14 tiden kom min mamma på besök. Hon stannade i ett par timmar. Alla som kom fick se det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Det roliga med det hela är att några veckor innan operationen så var jag en vecka i Eypten med min bror och då solade jag förstås. Så jag hade ju en brun mage vid operationen. Eftersom du har gjort ett nytt bröst av magen så har jag nu ett vitt bröst och ett fint brunt och solbränt bröst.
Senare på eftermiddagen så började jag känna mig lite varm och febrig och när det var undersökning så sa jag det och då tog dom febern på mig. Då hade jag lite över 38 grader. De avvaktade lite då för att se vad som ske med den om den skulle gå ner eller stiga. Tyvärr gick den åt fel håll. Så de kontaktade jourhavande läkare som sa att de måste ta en odling och sen ge mig antibiotika och alvedon. Då var det dags för massa stick igen och det lyckades dom ju inte med förstås. Så de fick tillkalla narkosen igen. Det kom en tjej och som heller inte lyckades ta blodprov samt att alla mina kanyler jag hade i kroppen hade slutat att fungera. Ända chansen var att ev sätta en kanyl i halsen...NEJ TACK!!!. De ringde läkare och kollade om de ev kunde avvakta med odlingen för det kunde ju vara så att febern ev kom från katetern. Det är ganska vanligt att man får infektion av den. Så tack och lov så slapp jag lämna blod...men jag fick fler blåmärken istället :-).
Vid 6 tiden på torsdag morgon så tog de feber igen på mig och då hade jag 40 graders feber...ingen hit!!! Mer antibiotika och alvedon....sen började jag svettas och all feber gick ur kroppen....Det är verkligen ingen hit att vara så sjuk och inte få sova när de måste kolla en varje timme. Man blir bra sliten och liten. Skit vad man tycker synd om sig själv då. Sen fick jag inga fler febertoppar men jag åt ju även alvedon stup i kvarten. På torsdagen hade jag inga besök och det var nog ganska skönt eftersom jag inte mådde så bra. Med tanke på att jag inte mådde bra så hade jag tappat aptiten....ville inte äta något. Inte ens glass när de erbjöd detta. Då är man sjuk!
Från torsdag kväll så skulle kontrollerna ske varannan timme i ett dygn istället. Vilket är skönt men det är fortfarande ofta.På torsdags dagen visade det sig att jag hade för lite salt i kroppen så på natten till fredagen fick jag dropp och så var jag tvungen att äta salta pinnar. Jag tror det var på fredagen som de tog bort 2 st av dränen så jag bara hade ett kvar samt att de tog bort katetern. Så det var jag tvungen att börja gå på toa själv.
På dagen kom mamma och pappa på besök. De stannade nästan ett par timmar. Eftersom jag mådde bättre igen så var det kul och skönt med besök. På kvällen kom Linn, min moster och mina kusiner Jennica och Sofie på besök. Det var jätte kul att få träffa dem. Det som var jobbigt med dem var att de pratade bara om massa roliga saker så man skrattade och då gjorde det så jäkla ont i operationsärren på magen....Tänk att de ska hålla på när jag sa att det är skrattförbud i rummet, hahahahaha :-). De var kvar i ett par timmar. Sjuksköterskorna sa att eftersom jag ännu inte gjort det stora på toan så skulle jag få katrinplommon juice till frukosten som jag skulle börja med att dricka innan jag åt det andra. Detta för att få igång magen.
Lördag morgon så serverades bl a juicen. Jag är inte så förtjust i katrinplommon så jag undrade hur detta skulle gå. Men det var faktiskt jätte söt och god. Så jag drack på. Till slut så kände jag att jag börjar må illa. Sen började jag spy som bara den och det gjorde ju då förstås jätte ont i ärren på magen när man hulkar sig. Ingen hit! Det slutade med att jag inte åt någon frukost alls den dagen. Till lunch blev fick jag soppa och det var gott och det var det ända jag ville ha. När läkaren gick ronden på morgonen så sa han att jag skulle få åka hem på måndagen. Jätte skönt tänkte jag. Efter lunchen ringde min käre bror som skulle komma på besök. Han ringde från huvudentren och frågade hur han skulle gå. Vi fick inte ihop det och jag tänkte hur jäkla svårt kan det vara. Sen bröts samtalet. Efter ca 5 min så ringde han igen och sa att jag inte låg där. Jo, det gör jag. Näe, de säger att du inte ligger på SÖS. Näe, det är klart för jag ligger på KS. Då orkade han inte komma. Är han vimsig eller är han?? Hahahaha. På kvällen kom i alla fall Patrik och Charlotta på besök. Det var jätte skönt att få träffa dem. Jag hinner tyvärr inte träffa dem så ofta och det gör ont i hjärtat :-(.
På söndagen hade jag fått tillbaka aptiten och sedan fredagen hade jag varit sugen på sushi. Så när min syster skulle komma på besök så sa jag att jag inte vill ha massa godis utan jag vill ha sushi. På förmiddagen så fick jag för första gången sedan måndagen duscha. Vilken känsla!!! Helt underbart. Man blir som en ny människa igen och man känner sig piggare. Precis när jag är tillbaka till rummet från duschen så kommer arbetskamraten Ingela på besök. Hon är så jäkla rolig så det blev mycket prat och en del skratt som jag försökte dämpa för att inte få för ont i magen. Sen kom även min syster med sushin. Så vi 3 satt och pratade och sen kom även min svåger Niklas förbi en stund. När de sen hade gått så åt jag suschin....och jag bara njöt för varje bit. Guuuud vad gott det var!! Helt underbart. Sen var det lungt resten av söndagen.
På måndag åt jag bra frukost och jag hade ställt in mig på att få åka hem. På ronden kom läkaren Martin och frågade hur jag mådde. Han kolla då dränet som jag fortfarande hade kvar i magen. Oj, det har ju kommit ganska mycket sårvätska sista dygnet. Nix, du får inte åka hem. Du får bli kvar ett dygn till...suck och boring! På kvällen så kom Annette på besök. Hon hade haft lite dåligt samvete över att hon inte hinnit tidigare. Det var kul och vi pratade en massa. Vill ändå säga att det är bra att sjukan har koll på en och inte skickar hem en för tidigt. Det som var posetivt med att jag var tvungen att stanna kvar en natt till var att då fick jag träffa nattsjuksköterskan Christine igen. Hon var glad att jag var kvar så hon fick kolla på bröstet igen. Hon tyckte det var så himla fint. Sen innan hon gick av passet igen på tisdag morgon bad hon om att få se det igen. KUL!!! Då vet man att det verkligen har blivit bra. Efter frukosten på tisdagen så drog dom ut det sista dränet. Jag kan säga att det är inge skönt när de gör detta. Usch!!! Sen fick jag vila lite och kl 10,10 kom sjuktransporten och hämtade mig. Så efter 10,30 tisdagen den 20 december var jag hemma igen. Skönt!!!
På eftermiddagen kom brosan hit och hämtade mig och körde mig och Linn till centrum så jag kunde handla lite och hämta ut massor med mediciner på Apotket. Sen tog vi en fika! Tack för hjälpen brosan!!!
Nu i skrivandets stund så mår jag bra efter omständigheterna. Har lite ont i operationsärret till och från men jag äter alvedon mot det. Summa sumarum är att jag är jätte jätte nöjd med det nya bröstet. Det är verkligen jätte fint. Om ca 6 mån tror jag så ska jag få en bröstvårta samt så tror jag att de kommer att lyfta det andra bröstet lite.
God jul och gott nytt år önskar jag er alla!!!!
Kram
söndag 6 november 2011
Det drar ihop sig
Hejsan!
Då var man tillbaka igen. Trodde att jag skulle ha skrivit tidigare men tiden bara går och det är mycket som vanligt.
Det har varit många läkarbesök sista tiden. Jag har gått igenom hjärt och lungröntgen, mamografi och ultraljud, skelettröntgen och många blodprov och än så länge ser det bara bra ut.
Jag har ju haft liet problem med blödningar som jag sagt tidigare och jag besökte Sabbatsberg och de gjorde en undersökning och de såg inget konstigt då som polyper mm. Hon såg att nästa mens var på gång och om det inte blev bra med denna så skulle jag höra av mig. Några dagar senare så kom den och efter 2,5 vecka och den inte slutat ringde jag Sabb igen och fick en ny tid några dagar senare och då hade ju givitvis mensen slutat som hade hållt på i precis i 3 veckor. Det blev bestämt att jag 2 dagar (torsdag) att göra en operation så de fick gå in och titta med kamera och försöka komma förbi den tjocka slemhinnan. Jag frågade då om de ändå skulle in och grotta om de kunde ta stelerisera mig samtidigt. Men den läkare som skulle operera mig kunde inte denna typ av operation. Så det var ju synd.
2 dagar senare var jag då tillbaka på Sabb för att operera mig. Jag älskar verkligen att bli sövd och så vaknar man så där skönt trött så att man bara somnar om igen. Operationen gick bra och de hittade inga polyper men de tog lite tester och dessa skulle jag få svar på en vecka senare.
Veckan senare så visade sig att allt såg bra ut. Frågan var då bara hur ska vi göra för att jag ska ha så många blödningar????? Hormonspiral var det ena och egentligen det bästa alternativet tyckte min läkare Katarina på Sabb...men frågan är om jag får ha en sådan efter cancern??? Jag skulle kolla upp. Ringde Kersti på Sös som skulle undersöka med min läkare Anna. Svaret var NEJ! Jag får inte ha någon hormonspiral. Nähä...ringde tillbaka till Sabb igen för att meddela detta. Då finns det bara ett alt kvar och det är att plocka bort allt. Ok, och det är ok tycker jag. Men frågar är ju när jag ska hinna med att göra detta???? Innan blir det ju inte utan då får det bli efter och då är det ev i vår så allt annat har hunnit läka efter den stora operationen. Men då får jag stå ut med mina långa blödningar istället. Jag lovade Katarina att jag skulle återkomma med besked efter att jag pratat med SÖS igen. Kersti tyckte synd om mig och hon sa att bästa alternativet är kanske om man kunde slå 2 flugor i en smäll om det gick och om jag själv gick med på det om det funkar och det är att göra detta samtidigt som man gör bröstoperationen.
Jag sa att jag kommer väl ha så jäkla ont ändå och kommer få morfin mot detta så då spelar det väl ingen roll om jag har ont där också. Annars skulle jag operera mig i december och vara sjukskriven i 6-7 veckor och sen jobba lite för att sen operera mig igen och då vara sjukskriven 4-5 veckor igen. Vet inte om det känns som en hit. Kersti skulle undersöka och återkomma till mig i veckan som kommer. Så vi får väl se vad som händer. Herre gud vad man får gå igenom egentligen. Tur att man har ganska starkt psyke annars hade jag väl däckat ordentligt. Nu skrattar jag mest åt eländet, känns att det är det bästa alternativet. Jag kan bara säga att jag ska fira när all den här skiten är över.
I tisdags så bokade jag en resa till Egypten för mig och brosan. Vi åker den 15 nov till Hurgada och blir borta en vecka. Ska bli så skönt att få ladda batterierna lite inför allt som kommer.
Nu ska jag passa på att ta ett ryck och tvätta lite fönster så man kan se ut när solen skiner. :-)
Kram till er alla som fortarande följer och läser min blogg!
Annelie
Då var man tillbaka igen. Trodde att jag skulle ha skrivit tidigare men tiden bara går och det är mycket som vanligt.
Det har varit många läkarbesök sista tiden. Jag har gått igenom hjärt och lungröntgen, mamografi och ultraljud, skelettröntgen och många blodprov och än så länge ser det bara bra ut.
Jag har ju haft liet problem med blödningar som jag sagt tidigare och jag besökte Sabbatsberg och de gjorde en undersökning och de såg inget konstigt då som polyper mm. Hon såg att nästa mens var på gång och om det inte blev bra med denna så skulle jag höra av mig. Några dagar senare så kom den och efter 2,5 vecka och den inte slutat ringde jag Sabb igen och fick en ny tid några dagar senare och då hade ju givitvis mensen slutat som hade hållt på i precis i 3 veckor. Det blev bestämt att jag 2 dagar (torsdag) att göra en operation så de fick gå in och titta med kamera och försöka komma förbi den tjocka slemhinnan. Jag frågade då om de ändå skulle in och grotta om de kunde ta stelerisera mig samtidigt. Men den läkare som skulle operera mig kunde inte denna typ av operation. Så det var ju synd.
2 dagar senare var jag då tillbaka på Sabb för att operera mig. Jag älskar verkligen att bli sövd och så vaknar man så där skönt trött så att man bara somnar om igen. Operationen gick bra och de hittade inga polyper men de tog lite tester och dessa skulle jag få svar på en vecka senare.
Veckan senare så visade sig att allt såg bra ut. Frågan var då bara hur ska vi göra för att jag ska ha så många blödningar????? Hormonspiral var det ena och egentligen det bästa alternativet tyckte min läkare Katarina på Sabb...men frågan är om jag får ha en sådan efter cancern??? Jag skulle kolla upp. Ringde Kersti på Sös som skulle undersöka med min läkare Anna. Svaret var NEJ! Jag får inte ha någon hormonspiral. Nähä...ringde tillbaka till Sabb igen för att meddela detta. Då finns det bara ett alt kvar och det är att plocka bort allt. Ok, och det är ok tycker jag. Men frågar är ju när jag ska hinna med att göra detta???? Innan blir det ju inte utan då får det bli efter och då är det ev i vår så allt annat har hunnit läka efter den stora operationen. Men då får jag stå ut med mina långa blödningar istället. Jag lovade Katarina att jag skulle återkomma med besked efter att jag pratat med SÖS igen. Kersti tyckte synd om mig och hon sa att bästa alternativet är kanske om man kunde slå 2 flugor i en smäll om det gick och om jag själv gick med på det om det funkar och det är att göra detta samtidigt som man gör bröstoperationen.
Jag sa att jag kommer väl ha så jäkla ont ändå och kommer få morfin mot detta så då spelar det väl ingen roll om jag har ont där också. Annars skulle jag operera mig i december och vara sjukskriven i 6-7 veckor och sen jobba lite för att sen operera mig igen och då vara sjukskriven 4-5 veckor igen. Vet inte om det känns som en hit. Kersti skulle undersöka och återkomma till mig i veckan som kommer. Så vi får väl se vad som händer. Herre gud vad man får gå igenom egentligen. Tur att man har ganska starkt psyke annars hade jag väl däckat ordentligt. Nu skrattar jag mest åt eländet, känns att det är det bästa alternativet. Jag kan bara säga att jag ska fira när all den här skiten är över.
I tisdags så bokade jag en resa till Egypten för mig och brosan. Vi åker den 15 nov till Hurgada och blir borta en vecka. Ska bli så skönt att få ladda batterierna lite inför allt som kommer.
Nu ska jag passa på att ta ett ryck och tvätta lite fönster så man kan se ut när solen skiner. :-)
Kram till er alla som fortarande följer och läser min blogg!
Annelie
söndag 18 september 2011
Nu var det verkligen länge sedan sist
Hej igen kära bloggläsare!
I´m back again. Herre gud va det var länge sedan jag var här. Så det har ju hänt en del sedan sist jag var här inne. Men nu ska jag försöka vara duktig och gå in och skriva lite oftare igen för det börjar ju dra ihop sig inför operation. Men innan vi kommer dit så har det ju hänt liten sedan jag skrev här sist.
Jag har ju fått nytt jobb och där har jag imorgon varit i 6 månader. Jag trivs bra på det nya stället. Många härliga och roliga nya arbetskamrater....hahaha. Så ibland får man verkligen sig ett gott skratt. Herre gud vilka knäppgökar det finns i bland som kan få en att skratta så. Jag nämner inga namn :-). Så imorgon får vi se då om jag blir fast anställd för då har jag varit där i 6 mån. Gud vad tiden går fort när man har roligt!
I somras hade jag bara 2 veckor semester och av dessa 14 dagarna var jag i Schweiz i 10 dagar. Då var jag på Gymneaestradan i Lousanne. Vilken upplevelse! Helt sjukt helt enkelt. Jätte mycket gymnastik blev det dagarna i ända. Vi Sofiaflickor hade slagit oss samman med Bromma, Tyresö, Täby och Resorerna. Vi var Stockholms Dream Team. Vårt program handlade om olika drömmar, kärleksdrömmen, stressdrömmen och mardrömmen bl a. Vi hade 3 st uppvisningar med denna programpunkt och sen uppträde Sofiaflickorna med ett clownprogram på en scen på stan tillsammans med Resorerna som körde sin grej.
Första Gymnaestradagen började med en stor invigning för alla deltagande länder. Jag tror att det var totalt över 20000 gymnaster från 53 olika länder från hela världen som var med i alla olika åldrar och vissa vara handikappade. Vilken upplevelse. Invigningen var nästan som OS invigningarna brukar vara. Vi var ca 640 eller 670 svenskar där. Nästan alla svenskar bodde på en och samma skola. Där åt vi frukost varje dag och lunch åt vi på Gymnaestrada området och middagen åt vi på stan eller på någon liten restaurang nära skolan.
Sedan i somaras har jag haft lite problem med blödningar igen, inte så kul :-( dårå. Under våren har jag haft mens i 2 veckor i taget och sen typ en vecka utan och sen ca 2 veckor igen. Så höll det på nästan hela våren fram till Schwitz. Jag klarade mig utan blödningar när vi var där tack och lov. När jag kom hem från Schweiz så blödde jag i non stop i lite mer än 4 veckor på raken. Jag tänkte att detta kan ju inte vara sant. Så jag ringde gyn som jag går hos och som hade semesterstängt. Men när jag väl fick tag i dem när de var tillbaka så fick jag vänta i 2 veckor innan jag fick tid.
Väl där fick man då göra denna underbart roliga undersökning som alltid ser fram emot att få göra. Ligga men benen i vädret och känna sig helt utlämnad :-(. Så vad hände då??? Ja, efter flera minuters pina över att hon inte kunde komma igenom (ursäkta mig nu för intimt prat) slemhinnan för den var för tjock. Det gjorde jäkligt ont när hon försökte så det var verkligen ingen hit. Summa sumarum efter detta besöket var att hon skrev en remiss till Nacka sjukhus för ev skrapning.
Några dagar efter detta besök så tänkte jag undrar vad som är skillnaden mellan tunn och tjock slemhinna. Detta måste jag googla på, vilket jag då inte skulle ha gjort känner jag. För svaret var att om man har tjock slemhinna så kan det vara början till livmoder cancer. Men va faaaan, ska eländet aldrig ta slut :-(. Ett par dagar efter att jag googlat på detta så var det dags för den årliga turen med Josse till Utö och jag berättade då detta för henne och jag sa att i år ska jag verkligen festa för vem vet när man kan festa till ordentligt nästa gång. Som vanligt hade jag en kanonhelg på Utö.
Någon vecka efter Utö så hade jag fått en kallelse till SÖS för den vanliga 6 månaders kontrollen. Dr Anna frågade hur det var och då tog jag upp detta med slemhinnan och att det oroade mig. Men hon sa att det behövde ju inte vara någon fara men det vore bra om jag visste resultatet innan oktober helst pga att jag ska operera mig och få ett nytt bröst. Innan man opererar sig så måste man göra flera undersökningar igen för att se att man är frisk. Man ska göra ny mamografi och ultraljud av brösten. Man ska göra hjärtundersökning, lungröntgen, skellettröntgen och blodprover och så var det något mer som jag inte kommer ihåg. När jag kom in till min kontaktsjuksköterska Kersti så var hon hygglig att ta blodproven direkt och eftersom jag inte kan lämna i armväcken längre för att de har blivit använda för mycket så fick hon ta på översidan av handen där huden är så tunn, och det gjorde ont, inta alls skönt. Skit vad man måste få härda ut ibland.
När jag kom till jobbet så ringde jag Nacka som hade skickat min remiss vidare till Sabbatsbergs Sjukhus ringde jag till Sabbatsberg och berättade hur läget var och de skulle fixa en tid till mig snarast och att jag då fick gå före kön. Så imorgon ska jag på undersökning där, så vi får väl se vad de kan säga och rappertera om detta. Jag och Ingela på jobbet satt och skojade om detta och eftersom slemhinnan är så tjock så gyn inte kunde ta sig igen som fick vi upp värsta sinariot om att byggarebetare kom in med värsta borrmaskinen för att ta sig igenom. Detta skrattde vi åt så vi tjöt. Det är ju kul ändå att man kan skratta åt eländet. :-)
Någon vecka efter besöket på sös så ringde Kersti mig för att meddela att de hade fått svar på blodproven hon informerade mig då att mina levervärden för lite lätt förhöjda och det hade de varit tidigare också, men jag behöver inte oroa mig för detta. Det poängterade hon men jag måste ta nya blodprover igen och det ska jag försöka göra på onsdag.
Hur som helst så har det sista veckan trillat in kallelser till olika läkarbesök både här och där så det gäller att hålla tungan rätt i mun så man åker till rätt sjukhus för rätt undersökning. Hahaha
Bl a så dök då kallelsen upp för operation. Operationen kommer att ske tisdagen den 13 december. Jag blir inlagd dagen innan någon gång, ny kallelse för detta kommer att komma tydligen. Operationen kommer att ta ca 8 timmar så man kan ju hoppas då att läkarna inte har Lucia vakat den natten....hahaha. Sen får man stanna kvar i 1 vecka på sjukan så jag kommer att komma hem några dagar före julafton. Så man får väl se om man orkar åka iväg på julafton eller om man får ligga hemma i smärta. Vi får väl se vad som händer, så nu gäller det att hålla alla tummar man kan för att inget är fel i kroppen så jag kan få göra operationen och sen ska allt vara klart får man hoppas.
Detta var allt för denna gång.
Nu ska jag försöka gå in och skriva här lite då och då efter att jag varit på läkarbesök för att uppdatera för alla som är intresserade och framför allt mig själv så jag kan gå tillbaka till detta när jag har lust. Med mitt fina minne så är det verligen behövligt :-).
Kram till er alla så länge!!!
I´m back again. Herre gud va det var länge sedan jag var här. Så det har ju hänt en del sedan sist jag var här inne. Men nu ska jag försöka vara duktig och gå in och skriva lite oftare igen för det börjar ju dra ihop sig inför operation. Men innan vi kommer dit så har det ju hänt liten sedan jag skrev här sist.
Jag har ju fått nytt jobb och där har jag imorgon varit i 6 månader. Jag trivs bra på det nya stället. Många härliga och roliga nya arbetskamrater....hahaha. Så ibland får man verkligen sig ett gott skratt. Herre gud vilka knäppgökar det finns i bland som kan få en att skratta så. Jag nämner inga namn :-). Så imorgon får vi se då om jag blir fast anställd för då har jag varit där i 6 mån. Gud vad tiden går fort när man har roligt!
I somras hade jag bara 2 veckor semester och av dessa 14 dagarna var jag i Schweiz i 10 dagar. Då var jag på Gymneaestradan i Lousanne. Vilken upplevelse! Helt sjukt helt enkelt. Jätte mycket gymnastik blev det dagarna i ända. Vi Sofiaflickor hade slagit oss samman med Bromma, Tyresö, Täby och Resorerna. Vi var Stockholms Dream Team. Vårt program handlade om olika drömmar, kärleksdrömmen, stressdrömmen och mardrömmen bl a. Vi hade 3 st uppvisningar med denna programpunkt och sen uppträde Sofiaflickorna med ett clownprogram på en scen på stan tillsammans med Resorerna som körde sin grej.
Första Gymnaestradagen började med en stor invigning för alla deltagande länder. Jag tror att det var totalt över 20000 gymnaster från 53 olika länder från hela världen som var med i alla olika åldrar och vissa vara handikappade. Vilken upplevelse. Invigningen var nästan som OS invigningarna brukar vara. Vi var ca 640 eller 670 svenskar där. Nästan alla svenskar bodde på en och samma skola. Där åt vi frukost varje dag och lunch åt vi på Gymnaestrada området och middagen åt vi på stan eller på någon liten restaurang nära skolan.
Sedan i somaras har jag haft lite problem med blödningar igen, inte så kul :-( dårå. Under våren har jag haft mens i 2 veckor i taget och sen typ en vecka utan och sen ca 2 veckor igen. Så höll det på nästan hela våren fram till Schwitz. Jag klarade mig utan blödningar när vi var där tack och lov. När jag kom hem från Schweiz så blödde jag i non stop i lite mer än 4 veckor på raken. Jag tänkte att detta kan ju inte vara sant. Så jag ringde gyn som jag går hos och som hade semesterstängt. Men när jag väl fick tag i dem när de var tillbaka så fick jag vänta i 2 veckor innan jag fick tid.
Väl där fick man då göra denna underbart roliga undersökning som alltid ser fram emot att få göra. Ligga men benen i vädret och känna sig helt utlämnad :-(. Så vad hände då??? Ja, efter flera minuters pina över att hon inte kunde komma igenom (ursäkta mig nu för intimt prat) slemhinnan för den var för tjock. Det gjorde jäkligt ont när hon försökte så det var verkligen ingen hit. Summa sumarum efter detta besöket var att hon skrev en remiss till Nacka sjukhus för ev skrapning.
Några dagar efter detta besök så tänkte jag undrar vad som är skillnaden mellan tunn och tjock slemhinna. Detta måste jag googla på, vilket jag då inte skulle ha gjort känner jag. För svaret var att om man har tjock slemhinna så kan det vara början till livmoder cancer. Men va faaaan, ska eländet aldrig ta slut :-(. Ett par dagar efter att jag googlat på detta så var det dags för den årliga turen med Josse till Utö och jag berättade då detta för henne och jag sa att i år ska jag verkligen festa för vem vet när man kan festa till ordentligt nästa gång. Som vanligt hade jag en kanonhelg på Utö.
Någon vecka efter Utö så hade jag fått en kallelse till SÖS för den vanliga 6 månaders kontrollen. Dr Anna frågade hur det var och då tog jag upp detta med slemhinnan och att det oroade mig. Men hon sa att det behövde ju inte vara någon fara men det vore bra om jag visste resultatet innan oktober helst pga att jag ska operera mig och få ett nytt bröst. Innan man opererar sig så måste man göra flera undersökningar igen för att se att man är frisk. Man ska göra ny mamografi och ultraljud av brösten. Man ska göra hjärtundersökning, lungröntgen, skellettröntgen och blodprover och så var det något mer som jag inte kommer ihåg. När jag kom in till min kontaktsjuksköterska Kersti så var hon hygglig att ta blodproven direkt och eftersom jag inte kan lämna i armväcken längre för att de har blivit använda för mycket så fick hon ta på översidan av handen där huden är så tunn, och det gjorde ont, inta alls skönt. Skit vad man måste få härda ut ibland.
När jag kom till jobbet så ringde jag Nacka som hade skickat min remiss vidare till Sabbatsbergs Sjukhus ringde jag till Sabbatsberg och berättade hur läget var och de skulle fixa en tid till mig snarast och att jag då fick gå före kön. Så imorgon ska jag på undersökning där, så vi får väl se vad de kan säga och rappertera om detta. Jag och Ingela på jobbet satt och skojade om detta och eftersom slemhinnan är så tjock så gyn inte kunde ta sig igen som fick vi upp värsta sinariot om att byggarebetare kom in med värsta borrmaskinen för att ta sig igenom. Detta skrattde vi åt så vi tjöt. Det är ju kul ändå att man kan skratta åt eländet. :-)
Någon vecka efter besöket på sös så ringde Kersti mig för att meddela att de hade fått svar på blodproven hon informerade mig då att mina levervärden för lite lätt förhöjda och det hade de varit tidigare också, men jag behöver inte oroa mig för detta. Det poängterade hon men jag måste ta nya blodprover igen och det ska jag försöka göra på onsdag.
Hur som helst så har det sista veckan trillat in kallelser till olika läkarbesök både här och där så det gäller att hålla tungan rätt i mun så man åker till rätt sjukhus för rätt undersökning. Hahaha
Bl a så dök då kallelsen upp för operation. Operationen kommer att ske tisdagen den 13 december. Jag blir inlagd dagen innan någon gång, ny kallelse för detta kommer att komma tydligen. Operationen kommer att ta ca 8 timmar så man kan ju hoppas då att läkarna inte har Lucia vakat den natten....hahaha. Sen får man stanna kvar i 1 vecka på sjukan så jag kommer att komma hem några dagar före julafton. Så man får väl se om man orkar åka iväg på julafton eller om man får ligga hemma i smärta. Vi får väl se vad som händer, så nu gäller det att hålla alla tummar man kan för att inget är fel i kroppen så jag kan få göra operationen och sen ska allt vara klart får man hoppas.
Detta var allt för denna gång.
Nu ska jag försöka gå in och skriva här lite då och då efter att jag varit på läkarbesök för att uppdatera för alla som är intresserade och framför allt mig själv så jag kan gå tillbaka till detta när jag har lust. Med mitt fina minne så är det verligen behövligt :-).
Kram till er alla så länge!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
